PÅSKHÄLSNING

Vår hedersmedlem Donald Fransson skriver i sin mycket värdefulla krönika Vänskap och poesi, som finns i föregående blogg och som nu är tryckt i Doris 37/2020, om teman i kursen Martinson och musiken. Harry Martinson var mycket väl förtrogen med den andliga sångskatten. I samband med att Evert Taube-stipendiet för år 1968 tilldelades Harry Martinson, fanns i Tidningen Vi 1968 en intervju med honom, där han vittnar om det som Donald Fransson i sin text påminner om, att "Sång är en besvärjelse mot döden". 

Någon skall vaka i världens natt,

någon skall tro i mörkret,
någon skall vara de svagas bror.Gud låt din vilja ske på jord!Hjälp oss att följa ditt bud.
-
Herre, du vakar i världens natt,
Herre, du bor i mörkret.
Herre, du visar oss Kristi dag.
Mitt under livets tyngsta slag
är vi hos dig, du vår Gud.


Sv.Ps 413 Svein Ellingsen



- - - 
Karin Boye: Ja visst gör det ont
Ur diktsamlingen "För trädets skull"  (1935)

Då, när det är värst och inget hjälper, 

brister som i jubel trädets knoppar,

då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                               som skapar världen.

Dikten ingick i en festskrift, Bergsluft 1932, som kom ut till Elin Wägners 50-årsdag. 

- - - 

Stefan Edman begrundar Elin Wägners tankar och  han citerar henne i sin bok 

"Mot alla odds?" (2017):

   "Världen är en levande organism som hålls igång av ett hjärta. Detta hjärta sänder ut oss och tar oss tillbaka. När önskan och bön, två flöden ur samma källa, stiger ur vårt väsen, möter de en kraft i universum som inte begär bättre än att tjäna oss och låta sig betjänas av oss. Världens hjärta sänder ut oss och tar oss tillbaka och varje liten blodkropp har sin funktion. 

   Men är världen inte hjärtlös, då kan vi fatta mod. Åter finns där plats för det outforskade, det hemlighetsfulla och gudomliga. En dag får människorna åter höra världen andas igen."

(Ur Elin Wägner: Väckarklocka, 1941) 

- - - 

Harry Martinsons psalm 202 hjälper oss att tolka tryggheten i texternas tilltal och att våga önska Glad Påsk:

En sommarpsalm jag sjunga må /i själens vinterdagar och låta tungsint tanke gå /och mana sommarns hagar att träda fram till sinnets stöd /i vinterns långa själanöd, att djupt i minnet skåda Gud /i evig sommarskrud. 

Rune Liljenrud