söndag 12 april 2020

Påskmönstret är den bärande koden i tillvaron




Söndagsintervjun i P1 idag Påskdagen 2020 bjuder tankar i coronatid med förre ärkebiskopen K.G. Hammar. Han ser tiden just nu som en "påtvingad retreat" och ensamheten som en möjlighet att komma bortom de ytliga tankar som stressar oss. Vi är en del av något större än vårt eget jag. Relation är större än konsumtion. Påskmönstret är den bärande koden i tillvaron.
K.G. Hammar visar till Dag Hammarskjölds VÄGMÄRKEN, "som en sorts 'vitbok' rörande mina förhandlingar med mig själv och Gud", som Dag Hammarskjöld själv beskriver VÄGMÄRKEN:

Förstå - genom stillhet,
handla - ur stillhet,
vinna - i stillhet.

Soll das Auge dig Farbe gewahren so muss es serber zuvor aller Farben entkleidet sen.
22.4.56

Harry Martinson säger uttryckligen i en intervju för Radio Blekinge, där han talar om liv och diktande: "Jag tycker mycket om folk som tänker; något tänkvärt och inte bara realistiskt dösnack". Tankeboken Vägen till Klockrike, kan sägas vara genomsyrad av detta allvar. Bilderna av luffaren Bolle, hans medvandrande luffarkumpaner och de fastboende, förtydligas i Bollesagor med en upphöjt rik metafor:
"Den som låter sina ögon stirra döda, den människan försummar sin andes fönsterplats." 

Tankens kartotek i Aniara betonar detta liksom livstolkningen hos kvinnan ifrån Gond och hennes man, som läst i Himmelens prospekt och i sin avskedsbön förblir trygga, allt medan andra "förtvivlade om Löftets land." Harry Martinsons förord till en senare utgåva av Aniara visar Harry Martinsons ansvarsfulla livstolkning och mening med sitt tidlöst viktiga verk Aniara:

"Aniara handlar om allt som vi inte personligen bemästrar, men som vi ändå ingår i och sammanhör med. Hur vi än lever så sker det inom ramar som på ett eller annat sätt är obevekligt bestämda. En av dessa ramar är den biologiska. Vi föds, mognar, åldras och dör. Redan inom den ramen ryms all glädje och all skräck. Dessutom lever vi inom de ramar människan tillsammans med naturen skapat, de sociala, de politiska, de religiösa och de vetenskapliga. Hela vårt liv är en serie av försök att inom dessa ramar förklara världen för oss själva, intill gåtans eller skrämselns gräns, eller att avskärma den och skydda oss med hjälp av inåtvändhetens symboler, driftens metamorfoser. Att vi måste göra det bästa av denna totalsituation är en gammal sanning eller truism. […] Den blir så att säga vår ödesmiljö, den som vi bär inom oss som en inre innehållslig rymd och där vårt medvetande fattar och indelar existensens gåta i de kategorier som gör oss till människor."


Genom atomernas skaror
världsalltets gnistfina änglar i kör
andas det evigas Gud,
oräknat evig,
gåta och mängd.

HARRY MARTINSON:
Ur Oräknad värld / Dikter om ljus och mörker

Rune Liljenrud









Inga kommentarer: