Inför utgivningen av ”Gyro” på Jord-Eco förlag
AB, Stockholm 1986 sändes i Radio Blekinge ett program med dåvarande
ordföranden i Harry Martinson-sällskapet, Ingegerd Bodner ”Harry Martinson,
naturfilosofen ~ Om Harry Martinsons Gyro”. I programmet medverkade också
Harry Martinsons hustru Ingrid och docenten i matematik vid Uppsala universitet
Tord Hall.
Ingegerd Bodners tankar om
Harry Martinsons GYRO
redovisas med ett efterord
i utgåvan 2012 av GYRO
Ingegerd Bodner nämner att familjen Martinson bodde vid
sjön Sillen i Sörmland och där kunde den begynnande
miljöförstöringen märkas, vilket plågade Harry Martinson oerhört, mindes
hustrun Ingrid. Han övervägde att starta någon miljövårdsrörelsen "Vit
näckros", för att rädda sjöar.
I fruktansvärda drömmar upplevde Harry Martinson hur underbar
skog plötsligt började gråta, alla löv, allt gräs och alla växter
grät. Det finns en andlig gyralitet, som inte blivit nog
beaktad. Frågor om orsak och verkan ses på alltför ytligt plan, menar Harry
Martinson och frågar sig om den mänskliga hjärnan verkligen skulle vara sämre
utrustad än en gyrokompass. Om den mekaniska anordningen klarar att
hålla sig på jämn köl trots alla störningar, skulle då inte människan också
kunna göra det?
______________________________
Näckrosvattnet skärper sin spegel
Näckrosvattnet skärper sin spegel.
Klar ligger dagytan
med vaxblanka flytblad.
Insjöns stillhet är en stund sin egen
med skenbara himmelsdjup nedåt mot gyttjan.
Sländorna jagar några slingor och varv
över sina egna skuggor.
De finner snart
ätbart byte, men en strandfluga tappas
och en ringrörelse slår ut
från en punkt nära ett strå.
Sedan börjar en vind
som il och kåre.
Den växer med timmen.
HARRY MARTINSON: Ur Längs ekots stigar
Rune
Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar