FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA har i sin skrift "PÅ DENNA PLATS" en artikel "DN rapporterar om judeförföljelsen", vari återges författaren och journalisten Gustaf Hellströms rapportering i DN 1933-05-19. Redan så tidigt kunde man i svensk press läsa om hur judarna i Tyskland utsattes för repressalier som ledde till folkmordet:
"Det värsta, det grymmaste är inte att så och så många judar slagits till döds, utan den outhärdliga ängslan och rädsla vari de ständigt hållas. [...] Denna fara som smyger kring de judiska husknutarna likt en fantom som plötsligt blir verklighet, den psykiska verkan av släktingars, vänners och bekantas försvinnande eller självmord. [...]
... den geniala idén uppstod att beröva judarna deras pass och därmed också möjligheten att utan särskilt utresetillstånd lämna ett land i vilket de dömts till gradvis fattigdom och långsam undergång, såvida de inte föredra att beröva sig själva livet, en utväg som enligt de dagliga notiserna i pressen ingalunda hör till ovanligheterna."
(Ur Gustaf Hellströms rapportering i DN)
Harry Martinson har i sin diktning tydliga varningar för nazismens grymhet. Ända in i ANIARA finns hans allvarliga bildspråk om detta:
[...]
Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.
(Ur ANIARA Sång 26)
[...]
Ofattbar är denna grymhet.
I bilder inte tänkbar att beskriva:
med kalla yrkesbödlar dagligen i tjänst
vid lås, vid kranar och kontakter.
Och glasförsedda tittkanaler
inår Kamrarna
vid vilkas ytterväggar dödsbetjäningen
med blinkningen fördröjd och oberörd
med kalla djävulsögon blickar in och följer
de innestängdas kamp
mot väggens stenar.
[...]
Mot såna gossar borde nog de fromma
stått upp och visat tänderna i tid.
Men fridsamheten var för stor, av bufflar
förvandlades den snart till evig frid.
De veka själarna i alla land
i flathet dog för dessa råa band.
(Ur ANIARA Sång 40)
Harry Martinson har i sin diktning tydliga varningar för nazismens grymhet. Ända in i ANIARA finns hans allvarliga bildspråk om detta:
[...]
Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.
(Ur ANIARA Sång 26)
[...]
Ofattbar är denna grymhet.
I bilder inte tänkbar att beskriva:
med kalla yrkesbödlar dagligen i tjänst
vid lås, vid kranar och kontakter.
Och glasförsedda tittkanaler
inår Kamrarna
vid vilkas ytterväggar dödsbetjäningen
med blinkningen fördröjd och oberörd
med kalla djävulsögon blickar in och följer
de innestängdas kamp
mot väggens stenar.
[...]
Mot såna gossar borde nog de fromma
stått upp och visat tänderna i tid.
Men fridsamheten var för stor, av bufflar
förvandlades den snart till evig frid.
De veka själarna i alla land
i flathet dog för dessa råa band.
(Ur ANIARA Sång 40)
Vi får aldrig glömma
9 APRIL 1940
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar