Elin Wägner var journalist och författare, hon ägnade hela sitt liv och författarskap åt dessa frågor, som än idag är lika viktiga.
Föreläsning av Ann-Margreth Willebrand, Växjö
ordförande i Elin Wägner-sällskapet.
(Ur Program NÄSSELFROSSA 2018)
Broderad tavla på Lilla Björka
Namninsamling för kvinnlig rösträtt
Första kvinnan i Svenska Akademien
Elin Wägner blev 1944 den andra där
Staty vid Sankt Eriksplan Stockholm
Texterna på gemensam bokkasse för
Elin Wägner-sällskapet
(Ur Brev till Anna Sahlström)
och
Harry Martinson-sällskapet
(Ur Passad, 1945)
Texten ur Elin Wägners roman Åsa-Hanna (1918) som i år kan 100-årsjubilera och som troligen utgör grunden för Sven Ljungbergs konstverk Åsa-Hanna, är denna:
- - -"Det var midsommartid och om två dagar skulle bröllopet stå på Åsen. Utför backarna neråt byn kom en ung kvinna körande med ett flyttelass, det var Hanna, som lånat märren av far, för att skjutsa sina ägodelar till det nya hemmet. En liten blå kista stod bredvid henne på framsätet och bakpå en stor gråmålad med platt lock och stora järnbeslag. Den var då hederligt rymlig, och ingen kunde veta, att den inte var full, tänkte Efraim. Ovanpå kistan låg en säck med sängkläder, och för resten innehöll lasset en trebenapanna, två vävskedar och två levande hönor. I den lilla kistan hade Hanna sin personliga utstyrsel, allt namnat och med virkade spetsar jämte ett klänningstyg, som mor under heta tårar klippte ner ur väven kvällen före tredje lysningsdagen. I den större kistan låg åtskilligt av det, som suttit i mors vävstol och legat på mors bleke de sista åren, lakansväv och handduksväv, drälldukar och servetter. Fast det var till ett rikt hem Hanna kom, hade den gamla mor Fia i Mellangården varit mån om att sonakvinnan skulle vara väl försedd."
Professor Peter Forsgrens
djuplodande tolkning av
Elin Wägners Åsa-Hanna
Sven Ljungberg Åsa-Hanna
Ann-Margreth Willebrand tackas varmt för
ett föredrag helt i Nässelfrossas årstema !
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar