HARRY MARTINSON: "Hoppets enda hus"

NÄR JORDEN SKRATTADE

Från stad till stad, på krokiga smala avvägar
går vagantens sökarstig. Med örat lyssnande till
människohoppet.

Då hör han en dag en småbarnskola skratta till
mellan träden i en liten rast på femton minuter.
Allt vad en köping äger av uppriktighet och naivism
skrattar i denna kvart.

Och hela kvarten sitter vaganten med benen i ett

dike
och dricker detta skratt till sitt beska bröd.
Och lindarna skaka blom i sommarstormen,
och tvätta ymnigt hans tvivelsjuka själ.

HARRY MARTINSON: Ur NOMAD, 1931 

Personlig kommentar (Månadens Martinson, Juli 2015)

Vaganten, sökaren, poeten lyssnar till människohoppet. Han sitter med benen i ett dike då han hör en småbarnsskola skratta till – på en rast – och han hör uppriktighet och naivism, och han dricker det ”till sitt beska bröd”.

Denna varmt lysande dikt gick direkt till mitt hjärta, och i sin geniala enkelhet manifesterar den en filosofi och en förtröstan i människohoppet.

                                                 Donald Fransson

Vår hedersmedlem i Harry Martinson-sällskapet Donald Fransson, betonar i sin kommentar till Harry Martinsons dikt ur NOMAD 1931, NÄR JORDEN SKRATTADE, "en förtröstan i människohoppet", och han har i detta rätt tolkat dikten. Harry Martinson själv bekräftar så i en egen kommentar till dikten, som finns i tidningen Templar-Kuriren den 26 mars 1932, där han skriver:

"Dikten 'När jorden skrattade' kommer väl av min tro på barnsläktet. Även av att jag ofta på mina vandringar vilat just vid skolor. (Hoppets enda hus.)"

Bakgrunden till tidningsartikeln "Självförsvar" med diktkommentaren är att NOMAD, 1931 fått ett blandat mottagande och Harry Martinson går i denna artikel till "Självförsvar" och framhåller "Jag skriver ytterst sällan en dikt utan att ha åtminstone något verklighetsunderlag ur mitt eget liv."

Sven Stolpe skriver i sin bok Det svenska geniet 1935, om Harry Martinson: 

"Hans debut med samlingen Spökskepp väckte ingen större uppmärksamhet och i antologien Fem unga dominerade han icke. Det var först efter åtskilliga svårigheter som samlingen Nomad kunde tvingas in i det allmänna medvetandet. Striden stod i själva verket ytterst hård, och en bunt tidningsklipp av ansenliga dimensioner, som ligger framför mig, visar, hur ursinnigt denne blide sjömanspoet chockerade, retade och utmanade särskilt pressens nummerkarlar och redaktionens övriga pålitliga stödtrupper. Hundratals gånger förlöjligades och parodierades Martinsons dikter på kåsöravdelningarna, och studenttidningen Ergo - Phosphoros' arvtagare i Uppsala - förde en hel kampanj, som icke bör glömmas, mot den fräcke nykomlingen. Motstånd från dessa parter bestyrkte Martinsons vänner och beundrare i deras uppfattning, att han ägde osedvanligt stora poetiska gåvor."

I boken 40 svenska författare 1980 skriver Sven Stolpe om sitt första möte med Harry Martinson på Bonniers förlag, där Stolpe redigerade en litterär tidskrift: 

"Jag såg genast, att jag hade - för första gången i mitt liv - mött ett ungt litterärt geni. Jag presenterade honom med all den kraft jag ägde för mina chefer, herrarna Bonnier.

[...]  

Det är underligt att tänka på hur ursinnigt Martinson förlöjligades för sina tidigare dikter, särskilt i Uppsala. Jag utkämpade många duster med hånfulla akademiska besserwisser och vredgades när jag såg alla parodier och karikatyrer i pressen."


Harry Martinson har i sin artikel "Självförsvar" i Templar-Kuriren 1932, nr 12 kommenterat nära hälften av dikterna i NOMAD 1931. Häri ges intressanta upplysningar om tillkomsten av diktsamlingen "Nomad" 1931. Större delen av denna artikel finns omtyckt i Fronten 1932, nr 8. 

Nomad utkom i starkt förändrad upplaga 1943, med illustrationer av Torsten Billman och då tillägnad SVENSKA SJÖFOLKSFÖRBUNDET.

I Harry Martinson-sällskapets utgåva 1997 av Harry Martinsons dikter 1929-1945 skriver Johan Lundberg i ett efterord "En rörlighetens och hemlöshetens lyrik", om förhållandet mellan de två Nomad-utgåvorna: 

"I jämförelse med den äldre versionen av Nomad har blott 17 stycken av den ursprungliga bokens sammanlagt 53 dikter medtagits i den nya utgåvan, viket alltså innebär att mer än två tredjedelar av originaltexten utgått. Av de 17 bevarade poemen har ändringar gjorts i flera, av vilka två texter utsatts för omfattande bearbetningar (Ur 'Minnenas tåg' samt 'Brev till en yngling' vilken i den nya boken bär titeln 'Till en ung jägare').
[...]
En minoritet av dikterna i 1943 års samling har hämtats från Nomad, medan lejonparten, sammanlagt 24 stycken av den nya bokens texter kommer från andra håll: sju stycken härrör från Natur, fyra från Modern lyrik, tre från Resor utan mål, två från Kap Farväl! och en från Svärmare och harkrank. Till detta kan läggas sju tidigare i bokform ej publicerade texter."

Dikten NÄR JORDEN SKRATTADE, vari hoppet betonas av Donald Fransson, som får stöd i diktares egen kommentar, finns endast i NOMAD, 1931 men inte i NOMAD, 1943.

Rune Liljenrud