50-årig
PROLOG
av
Sven Edvin Salje
inledde Nässelfrossa 2016
Kommunsammanslagningen Jämshög-Olofström-Kyrkhult skulle äga rum på nyårsnatten 1966-67 och firas med en prolog, som Sven Edvin Salje blev erbjuden att skriva. Han åtog sig med stor tveksamhet uppdraget. Han reste till ett pensionat i Småland för att helt i ensamhet kunna koncentrera sig på sin svåra uppgift.
Det fick inte bli någon jubelkantat, inte heller någon elegi. Han ville hitta ett ordval som helt gick upp i stundens ton och allvar.
Det fick inte bli någon jubelkantat, inte heller någon elegi. Han ville hitta ett ordval som helt gick upp i stundens ton och allvar.
Sven Edvin Salje byggde upp sin prolog kring det förflutna, kring nuet och framtiden. Efter en veckas arbete tyckte han sig ha varit rättvis inför både döda och levande.
(Ur Sven Edvin Salje: Brev till livet)
[...]
Vid Olofs ström och vid andra strida vattenfåror begynte
hjulen gå och smeders tunga släggor dåna.
Det första bladet till det som komma skulle
var så sakteliga nederskrivet.
Men trots de stora vidderna i gamla Jämse socken
och trots de många forsarna vid Farabol i norr
till Boa by i söder gavs icke rum, ej mat åt
alla tusental som här såg dagens ljus.
Så drogo många ut som båtsmän över haven, och täta
skaror flydde bort mot väster. De återsågo
aldrig mer sin barndoms ursprungsbotten.
Men de som blevo kvar, de byggde vidare på fädrens grund.
. . .
Må kvinnor och män med seklers släktgemenskap
i bygden skuldra vid skuldra, sida vid sida
med alla dem, som kommit från norr och söder,
öster och väster, bygga ett samhälle, med den
samhörighet och ansvarsfyllda gemenskap, som
är värdig de klingande namnen:
Jämshög-Olofström-Kyrkhult
Ur Sven Edvin Salje: PROLOG
SALJE-FILM
på Lovängsgården
Brunnslocket intill vattenidyllen
vid bron i Olofströms centrum
är denna dag guldbronserat -
kanske för att extra lyfta fram
vatten som livsviktigt, guld värt!
Nässelfrossas årstema 2016
"Människan och maskinen"
har mycket med vatten att göra
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar