Det är ordföranden i Werner Aspenström-sällskapet Per Helge, som i Sällskapets Medlemsblad 2, 2016 skriver så, och detta bör nog gälla för varje litterärt sällskap.
I Harry
Martinson-sällskapet ser vi
det som en mycket stor förmån att ofta ha med oss vid våra samlingar, Harry och
Ingrid Martinsons båda döttrar Harriet och Eva Martinson. Vid vår senaste
årshögtid gav de ett mycket uppskattat program "Nu går solen knappast ner,
skärmar bara av sitt sken..." - Harriet och Eva Martinson
samtalar om sin far tillsammans med barndomsvännen Lena
Havland-Erlandson.
I styrelsen har vi diskuterat om detta samtalsprogram kunde
redigeras till en årsbok, just därför att "Den som fascineras av
ett visst författarskap, intresserar sig gärna också för vederbörandes liv och
biografi", som Per Helge
framhåller. Men det gäller att i tid ta vara på möjligheten till autentiska
minnen!
På samma sätt förhåller det sig när vi möts i Saljesällskapet och får lyssna till författarens
båda söner Gert och Esbjörn Salje, just därför att "Den
som fascineras av ett visst författarskap, intresserar sig gärna också för
vederbörandes liv och biografi", som Per Helge framhåller.
Ordföranden i Werner Aspenström-sällskapet Per Helge har
lämnat sitt tillstånd att här på Harry Martinson-sällskapets blogg återge hans
hälsning i Sällskapets Medlemsblad 2, 2016:
Ordförande har ordet
Sverige, brukar det sägas,
har världsrekord i antalet litterära sällskap. DELS, De litterära sällskapens
samarbetsnämnd, har ca 120 sällskap som medlemmar. Nya bildas hela tiden, de
flesta för att vårda redan döda författares minne och verk; i några fall är den
författare som får sig ett sällskap tillägnat ännu i livet.
Den som fascineras av ett visst författarskap, intresserar sig gärna också för vederbörandes liv och biografi. Med jämna mellanrum har denna koppling ifrågasatts, av kritiker som menat att ett litterärt verk bör stå på egna ben, läsas oberoende av personen bakom, och att paralleller mellan verk och biografi leder uppmärksamheten bort från det centrala, alltså texterna.
Att så många litterära sällskap, där ju tonvikten också läggs i hög grad på författarens person, frodas och lockar medlemmar och andra intresserade, liksom det faktum att det ännu skrivs regelrätta författarbiografier, vilka intresserar en stor läsekrets och ofta leder deras intresse vidare in till verket, motsäger dessa estetiskt överambitiösa kritiker, liksom det gläder alla som har det motsatta synsättet. Kännedom om människan bakom verket fördjupar helt enkelt behållningen av det man läser.
Den som fascineras av ett visst författarskap, intresserar sig gärna också för vederbörandes liv och biografi. Med jämna mellanrum har denna koppling ifrågasatts, av kritiker som menat att ett litterärt verk bör stå på egna ben, läsas oberoende av personen bakom, och att paralleller mellan verk och biografi leder uppmärksamheten bort från det centrala, alltså texterna.
Att så många litterära sällskap, där ju tonvikten också läggs i hög grad på författarens person, frodas och lockar medlemmar och andra intresserade, liksom det faktum att det ännu skrivs regelrätta författarbiografier, vilka intresserar en stor läsekrets och ofta leder deras intresse vidare in till verket, motsäger dessa estetiskt överambitiösa kritiker, liksom det gläder alla som har det motsatta synsättet. Kännedom om människan bakom verket fördjupar helt enkelt behållningen av det man läser.
Förbindelsen mellan liv och
verk är varken enkel eller rak. På samma sätt som vi alla, författare eller
inte, bearbetar våra upplevelser, omvandlar dem till erfarenheter som många
gånger får en viktig inverkan på våra uppfattningar och värderingar, stöper
författaren förstås om det råämne som livsintrycken innebär till lödigare
erfarenhet. Men den som, exempelvis, fördjupat sig i Werner Aspenströms poesi
och prosa, har mycket att vinna på att besöka födelsestället Skräddarbacken och
dess omgivningar i byn Torrbo och vidare i södra Dalarna. I den mästerliga
lilla barndomsskildringen Bäcken
(1958) döljer han på intet sätt kopplingen mellan levt och gestaltat liv; många
läsare har också noterat vilken avgörande betydelse det fick för hans poesi,
vid tiden för Bäcken och framöver, att han lät sina grundläggande upplevelser
av viktiga platser ur barndomen få ta plats i författarskapet. Dikten
”Bergslag” i samlingen Hundarna
(1954) markerar en tämligen tydlig gräns i det avseendet.
Detta är anledningen till att vi i Werner Aspenström-sällskapet inte bara verkar för att hans verk hålls levande och tillgängligt utan också möjliggör för intresserade, medlemmar och andra, att besöka platser som just barndomslandet Torrbo, sommarvistet på Kymendö och den mogne poetens kvarter på Södermalm i Stockholm, allt under sakkunnig vägledning. Det fördjupar helt enkelt glädjen och förståelsen inför verket.
Per Helge
Detta är anledningen till att vi i Werner Aspenström-sällskapet inte bara verkar för att hans verk hålls levande och tillgängligt utan också möjliggör för intresserade, medlemmar och andra, att besöka platser som just barndomslandet Torrbo, sommarvistet på Kymendö och den mogne poetens kvarter på Södermalm i Stockholm, allt under sakkunnig vägledning. Det fördjupar helt enkelt glädjen och förståelsen inför verket.
Per Helge
~ ~ ~ ~ ~
I ett mejl med löftet om publicering här av "Ordförande har ordet" skriver Per Helge om Harry Martinson att han för mig genom många år har varit en viktig, central och inspirerande författare, och att det är roligt med kontakter mellan de olika sällskapen.
Tack Per Helge!
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar