HARRY MARTINSON: "Man lever och man dör, trogen det gröna gräset, först ovan ifrån och sedan under ifrån. Om människorna bara ville inse - - "

"trogen det gröna gräset" 

 "Ett brevutkast 1950 av Harry Martinson,

skrivet efter läsningen av 

Orwells Nittonhundraåttiofyra, 

anslår ett Aniaramotiv", 

skriver Ingvar Holm i sin bok

"Myter Målningar Motiv" (1960)

Ingvar Holm framhåller att i orden

"trogen det gröna gräset" 

komprimeras ett tema som i Aniara 

skulle bli dikterna om jordens lycka:

"Vi kom från jorden, Doris land / klenoden i vårt solsystem..." Längtan till Doris får en Amandaelegiens trånad - "Blek, suckande, hånad, / jag enslig skall gå, / Skall evigt, Gudinna! / Likt stjärnan dig se / högt över mig le / och aldrig dig hinna". 

Jorden själv, Doris, avkläds sin stofflighet och inträder i myten, sedd från rymdskeppets kabin:

Den varma Doris och den goda Doris,
den fjärran Doris som en ädel stjärna 
att längta till. Nu är hon stjärnors stjärna.

Till Doris dal, en gång hade den kallats Johanne dal och midsommardalen, återvänder rymdresenären i sina tankar, liksom förut den avmönstrade sjömannen i det framtidsrusiga året 1930, den av inre oro jagade vid tiden för Natur och Nässlorna blomma och den inför teknikens möjligheter lamslagne under Finska vinterkriget. En hyllning till hans diktnings Doris var det som framgick ur dagen för Hiroshima på ön Hondo.

NOTER "Myter Målningar Motiv" sid 310

Aniara, s.179 

Aniara, s.45

Lena Peterson Engseth visar med sin bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets (2016) på gräset som en metafor för tolkning av existentiella frågor. Detta är en viktig studiebok, som lär känna författare och öppnar fördjupande tankar.

Bland de cirka 115 författare som citeras i boken, finns Ann Margret Dahlquist-Ljungberg (1915-2002), författare och bildkonstnär: 

Utanför på gårdens frostbrända gräs
leker mina pojkar, leker soldater
(ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG: 
Ur Rapport om öar)  

Detta citat är från dikten lysistrate i år. Däri finns ett engagemang för fred, som knyter an till en symbolik från antiken, Aristofanes teaterpjäs från år 411 f.Kr. Lysistrate, kvinnan som tillsammans med andra kvinnor i Aten och Sparta söker tvinga sina män till att sluta kriga, genom att annars vägra dem sin kärlek.

Vad är mitt ansvar som kvinna
Måste jag sälla mig till kören av gråterskor
vid männens gravar?
Finns det ingen som vågar fortsätta ropa
när mannen kommer med sitt stöveltramp, sitt hån:
"vad nyttar dina tårar
vad nyttar ditt lilla rop?"
VAD NYTTAR KRIG
ropa tills bara detta rop finns
(ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG:
slutstrofen ur lysistrate i år)

glasspröda grässtrån
(ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG:
Ur Rapport om öar)

Från trappan gick jag ner i gräset med småtvätt
att hänga
(ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG: 
Ur Rapport om öar)

Gräs under snö: varken sömn eller väntan
(ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG: 
Ur Rapport om öar)

och skälvegräset för mitt frysande hjärta
(ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG: 
Ur Rapport om öar)

Gräs, gräs -
jag fyller min själ med gräs
med suset av gräs, med vågor
av gräs i vind, med det vekaste, segaste
av allt liv
(ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG: 
Ur Rapport om öar) 

De tre senaste citaten här är från dikten gramina som visar på författarinnans fredsengagemang, och dikten slutar med en bön till gräset:

Gräs, läkande gräs
[...]
Väx, läk mina sår
efter människans spetälska

Ann Margret Dahlquist-Ljungbergs dikt gramina har titel hämtad från latinet och samma titel har finlandssvenske diktaren Bo Carpelan (1926-2011) givit sin diktsamling 2010 GRAMINA. Ann Margret Dahlquist-Ljungberg har i sin bok flera citat ur Bo Carpelans diktsamling:

I det styva gräset
gudarnas fotspår


Spåren i daggfriskt gräs:
här gick någon, sökte dig,
fann dig inte.


Ej annat sällskap
än gräsets doft
gramina
den älskades bild


Krossade ligger orden
i det torra gräset, likt stjärnor
snabbt slocknande -

stannar vid havet och ser
vågor, som om de stod stilla.

Glänsande vapen slängda
i blodstänkt gräs


President Barack Obama har som USA:s första sittande president nyligen besökt Hiroshima och lagt ner en krans vid dess minnesmärke, där USA fällde världens första atombomb i andra världskrigets slutskede 1945. USA:s atombomber mot Hiroshima och Nagasaki kostade omkring 300 000 människoliv. "För 71 år sedan kom döden fallandes från himlen och världen ändrades", yttrade presidenten och uppmanade till en kärnvapenfri värld.

Harry Martinson har i sin diktning mycket som för tankarna till atomkraft och dödsbomberna som fälldes över Japan i andra världskrigets slutskede. Inte minst rymdeposet Aniara vittnar om detta. Den stenstumt döves och Den blindes berättelser i Sång 26 om Doris död, har detaljer så skakande, att ingen läsare kan och inte heller får glömma.

Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.

Ann Margret Dahlquist-Ljungberg tog helhjärtat ställning för pacifism och mot kärnvapenrustning. Hennes varningsbok STRÅLEN - Koreografisk vision - som utkom 1958, två år efter Harry Martinsons Aniara, "är en mörk bok, fylld av en lidelsefullt brinnande kamp för ljuset, en vision - i prosaberättelsens form - om det som kan bli vår framtid och kan vara vår samtid", skriver Förlaget Norstedts i sin anmälan av Ann Margret Dahlquist-Ljungbergs vision.

Ann Margret Dahlquist-Ljungbergs bok STRÅLEN från 1958 utgavs som "PANbok" av Bokförlaget PAN/Norstedts 1969. Stig Carlsson skriver: "Verkligheten själv tillhandahåller materialet till denna svarta bok - vars bärande tema är kampen för ljuset."

Vi kom från Jorden, Doris land

Vi kom från Jorden, Doris land
klenoden i vårt solsystem,
det enda klot där Livet fått
ett land av mjölk och honung.
Beskriv de landskap som där fanns,
de dagar som där grydde.
Beskriv den människa som i glans
sitt släktes likdräkt sydde
tills Gud och Satan hand
i ett förstört, förgiftat land
kring berg och backar flydde
för människan: askans konung.

HARRY MARTINSON: Aniara, Sång 79

Harry Martinsons ord i Aniara (1956) och Ann Margret Dahlquist-Ljungberg boktitel HJÄLPLÖS GUD OCH LIKA HJÄLPLÖS SATAN (1995) har samma varnande budskap. Båda minns Hiroshima, varnar och manar mänskligheten till besinning.

HIROSHIMA PÅ NYTT
OCH PÅ NYTT

Aldrig jag sett
sådana rosor blomma
som här i Hiroshima -
blomma som i desperation
för att glömma
eller också för att aldrig glömma
vad som hände -
[...]
- månen        månen
ser ner på oss
och förundras
över vår     omätliga dårskap      våra
självbedrägerier

ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG:
Ur HJÄLPLÖS GUD OCH LIKA HJÄLPLÖS SATAN


Ann Margret Dahlquist-Ljungberg har i tidningen Vi 1958, nr 13/14 en illustration till Harry Martinsons dikt GÖKSÅNG, ur diktsamlingen Gräsen i Thule (1958).
I ett brev av den 8 maj 1958 till konstnärinnan, skriver Björn von Rosen om illustrationen, att detta "är det originellaste och starkaste grepp som någon svensk lyrikillustratör hittills har tagit." 
Carl-Otto von Sydow har i sin Harry Martinsons Bibliografi 1 - Harry Martinson-sällskapets årsbok 2005 - infört Ann Margret Dahlquist-Ljungbergs illustration av Harry Martinsons GÖKSÅNG.

[...]

Ack finge mitt hjärta slå upp sina kamrar och tala

om sommarens tid tills jag fölle i backen och dog.

[...]

HARRY MARTINSON: Ur GÖKSÅNG 

HARRY MARTINSON: "Man lever och man dör, trogen det gröna gräset, först ovan ifrån och sedan under ifrån. 

Om människorna bara ville inse - - "

(Ur Ingvar Holm: "Myter Målningar Motiv", sid 310)

Rune Liljenrud