Harry Martinsons inträdestal i Svenska Akademien år 1949

Det har uppstått en intressant diskussion om Harry Martinsons inträdestal i Svenska Akademien 1949, alltså nu 60 år efter att det hölls. På Internationella kvinnodagen lyssnade Sonja Glimstedt Hall till ett föredrag av Birger Schlaug om Elin Wägner, som innehade stol nr 15 i Svenska Akademien 1944-49, före Harry Martinson, som var ledamot 1949-1978. På Harry Martinson-sällskapets hemsida finns en artikel av Sonja Glimstedt Hall om vad som hände den 8 mars i Hörsalen på Stadsbiblioteket i Stockholm.

Kerstin Ekman, som sedan 1978 innehar stol nr 15 i Svenska Akademien efter Harry Martinson - men som sedan 1989 inte deltar - skrev i samband med att Svenska Akademien 1986 firade 200 år, om inträdestalen i Svenska Akademien. Då utgavs åtta jubileumsböcker, varav Kerstin Ekman svarar för den mycket intressanta ”Mine Herrar … Om inträdestalen i Svenska Akademien”. Boken har fem avdelningar I. CEREMONIEN, II. VÄRDET, III. MÄNNISKAN OCH VERKET, IV. BUDSKAPET, V. DÖDEN.

Kerstin Ekman skriver om Harry Martinsons inträdestal efter Elin Wägner bl a detta:

Harry Martinsons konstnärliga syn måste ha haft obsessionens karaktär. Han var besatt av en syn. Den styrde honom mot det konstnärliga uttrycket. Men det som inte gick in under hans syn, som var likgiltigt eller främmande när han var fångad av den, blev liggande i mörker eller i ledans halvskymning.

I sitt tal uppehåller han sig utförligt vid en novell i samlingen ”Nyckelknippan” från 1921. Det är få av hennes böcker han nämner vid namn och ingen annan refereras. Novellen heter ”Venus” och han säger att den handlar om en kvinna som slår vakt om något; ”man vet inte riktigt vad det är om man inte får kalla det hennes möjligheter i världsrymden”. Martinson säger också: ”hon framställs som astronom och matematiker”. Venus är hennes symbol men Wägner har tagit ett steg förbi symbolen; den ”skiftar betydelse och får drag av celest mekanik”.

Kerstin Ekman skriver vidare:

Martinsons referat eller tolkande sammanfattning är först förbryllande. Ur en förströdd och påtvingad läsning har han fångat planeten Venus och matematiken. Talet om Elin Wägner skrevs under Aniaradiktningens tillkomsttid. Samma år hade han besökt Paris och matematikmuseet.

Han har gjort en märklig läsning, kanske förströdd men också kreativ. Att följa denna novell i hans infallsrymd när den störtar förbi, liten och högst bristfällig, är att titta in i en skapande hjärna. Aniaradiktningens byggelement virvlar runt tillsammans med flagor ur Elin Wägners novell.
_____










Efter att jag ännu en gång läst 1*) Harry Martinsons inträdestal i Svenska Akademien, 2*) Elin Wägners novell ”Venus” ur samlingen ”Nyckelknippan”, 3*) Kerstin Ekmans tankar över inträdestalet i ”Mine Herrar … Om inträdestalen i Svenska Akademien” och 4*) Sonja Glimstedt Halls artikel ”Från Askungesaga till Väckarklocka”, som ligger på vår hemsida, så har jag ånyo berikats. Det är inte alls underligt om Harry Martinsons djupa tankar kan tolkas på olika sätt. Värst vore det om tankeröster om honom inte fanns! Med ”Tankens vän” i Aniara Sång 44 manas vi av Harry Martinson själv - Tankens vän - att tänka:

I salen sju är Tankens kartotek.
Rätt klent besökt. Men annars finns där ting
som tål att tänkas många gånger än.
Där står en herre kallad Tankens vän
och ger åt var och en som så behagar
de första grunderna för tankens lagar.

* Tag och läs!

Lilla Björka ligger vackert i Berg, nära Lammhult i Småland. Här bodde Elin Wägner permanent från 1929 fram till sin död 1949. Information om Elin Wägner finns på hemsidan www.elinwagner.se

Rune Liljenrud

Vi rör oss med ett land så stort att vi inte orkar värma upp det . . .

Omslag till kallare väder lovar i kväll SMHI - aprilväder! Jag återvänder till Harry Martinsons vårvinter-almanacka, Vintergatan 1960 - 13 vid bordet, där Harry Martinson utgår ifrån det kyliga vårvinter-klimatet i Sverige och ger en livsfilosofisk eftertanke om "frusna själar och ständigt tjälskadade svenska sinnen".
/…/
"Vi rör oss med ett land så stort att vi inte orkar värma upp det som vi skulle eller borde, med vår andedräkt. Därav denna ödslighet, denna kyla och vilsenhet hur vi än gör och hur mycket vi än reformerar för trivselns skull. Trivselns yttre former når vi nog, men vårt hjärtas värme har gått åt på vägen. Så är det och så har det blivit, emedan det finns en entropilag också för sådant, också för samhällsutvecklingar och s.k. folksjälar".

Poeten Li Li, som i år får Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne är väldigt nära Harry Martinsons tankar om folksjälen när han som invandrad poet betraktar Sverige och oss svenskar.

Redan i sin första diktsamling SÖMNLÖS, som Li Li utgav året efter att han kommit hit till Sverige, har han i dikten Staden gjort en iakttagelse:

Staden mullrar som ett rasande hav
men vi känner en ödslig stillhet
Ute på gatorna står de väldiga cementmaskerna
skapade av kulturen
tätt samman, gnistrande kalla
skymmer de himlen, skymmer de solsken och landskap
Osynligt rör sig människorna
bakom de stängda fönstren
i de döljande hjärtehusen.

I diktsamlingen EN PLATS SOM ÄR DU, tredje delen i en trilogi som har exilens villkor som tema, har Li Li
13 sätt att betrakta Stockholm

1
Jag väntar. Jag ser hur jag en snöig julafton passerade Sibyllegatan, Karlavägen, och hur min blick som sökte något gott - lycka - i de ljustindrande fönstren studsade tillbaka. Jag frös, som nu, mitt ibland ögonen.

Men jag stannar kvar. Tror att någon ska se mig och ge glädje. En glädje som Stockholm otvivelaktigt känner när hon ser sig i vattnet, och kallas för Nordens Venedig.

Fortfarande ser ingen på mig. Ingen kan göra någonting åt det. Lika litet som isen här vill avskaffa sitt privilegium: att förvandla staden till ett kylskåp, där var och en kan finna sitt fack.

5
Det är mänskligt: när vattnet låter en stad speglas i sig
Det är gudomligt: när en blick låter en annan speglas i sig

6
Jag står på bron och sträcker ut armarna och kramar den fuktiga vinden. Jag ses av en blänkande yta: ett kors, skugglikt.

Li Li anser att det bästa med Sverige är naturen, som är fantastisk och saknas ofta i Kina. Särskilt är det sommaren på en ö i Stockholms skärgård han tycker om. Då befinner man sig i paradiset. Man upplever den bibliska skapelsestunden. Det finns en sådan religiös upplevelse, man är där i ingenmansland av ljus och särskilt när det också är värme, en slags berusning.

Det finns frändskap mellan Li Li och Harry Martinson. Man kan med stor behållning läsa dem parallellt. Vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Klockrike 8-10 maj är Harry Martinsons författarskap i centrum och vi får lyssna till författaren och pristagaren Li Li, som enligt statuterna för Klockrikestipendiet "verkar i Harry Martinsons anda". Det kommer att bli stor högtid!

Rune Liljenrud

Ur Harry Martinsons vårvinter-almanacka

"Eranthis har kommit upp och blommar gul. Då borde man väl tala om 'livets seger' eller något sådant. Det hör ju till. Men blommans svenska namn är vintergäck, och det namnet är nog hämtat ganska djupt ur erfarenheten om den svenska våren. Ett gäckeri men inget löfte att hålla i." (1)


"Eranthis frös igen i natt. Den har förmågan att låta sig frysas. Den slår då ihop kalken till knopp igen. Det gula blir nästan vitt och murkelartat veckigt. Den ser blek och avliden ut, men vaknar upp vid sol." (3)

Harry Martinson Ur VINTERGATAN 1960 - SVERIGES FÖRFATTARFÖRENINGS KALENDER - 13 vid bordet

Ett antal författare skriver dagbok en vårvintervecka. Harry Martinson inleder samlingen - 13 vid bordet - med nio korta prosastycken, där det första och det tredje handlar om Eranthis, Vintergäck. Harry Martinsons dagboksanteckningar är beskrivande, livsfilosofiska och humoristiska, vilket inte minst ett minne dag åtta visar:

"Härom året skrev jag en skämtsam dikt om en bil. Det skulle jag inte ha gjort. Dikten råkade komma med i en antologi om bilen i litteraturen. En man som annars inte läser mig blev våldsamt upprörd över skämtet och for ut emot mig på det grövsta. I sitt brev skrev han bl.a.: 'Gångtrafikanter och sölare av er sort ville man tillropa ett rungande vet hut. Funnes det någon rätt borde ni ledas över gatan vid näsan. Men det är väl för mycket begärt att man skulle vänta sig något annat från sådana plattfotstränare. Mottag mitt rattmedvetna förakt om ni har något att ta det i när ni nästa gång hönsar ut i körbanan'. Brevet var undertecknat Full fräs". (8)

Det är samma år - 1960 - då Harry Martinson skriver om minnet av bildikten, som han också ger ut diktsamlingen Vagnen.




Månne den som skrev brevet till Harry Martinson kunde ta till sig hans tankar i Vagnen:



FRYSANDE ORD

Frosten går fram över ting och språk.
Men orden ska ändå äga sin makt.
I is begravda ska de vänta,
i dvala sovande bevaras
intill den dag då tiden rämnar
och språken jubla i fåglars strupar
som gryningsstämmor i Fenix dagar.

Rune Liljenrud

Det enkla och det svåra

Harry Martinsons Naturessäer
Det enkla och det svåra
utkom den 22 mars 1939 med
elva teckningar av författaren


Redan i Midsommardalen, från år 1938 finns en kort text med rubriken Det enkla och det svåra. Kanske är det däri Harry Martinson finner sin utsiktspunkt för det följande årets naturessäer, när han skriver: "Någon gång kan man komma till ett höjdkrön eller dylikt där sinnet får en naturlig förevändning till att frånse det myckna och odla det enkla". Texterna följer årets växlingar och idag, den 22 mars 2009 - 70 år efter att boken utkom - är det naturligt att citera slutet av Harry Martinsons text Mars

"I slutet av mars blånar riset och står som rök mot granar och stup. Den äldsta gammelsnön kommer fram i hårda svårbesegrade kolonner och linjer, men plogtiltorna börja svartna, åkern liknar ett stekgaller lagt på lakan. Solen äter motvilligt de gamla hårda drivorna liksom en blond piga som motvilligt äter gammalt möglat bröd bara för att få det ut ur skåpet.
På en ö av barmark väntar anemonen på upprop under fjolårslöven".

I Stockholms-Tidningen skrev Anders Österling att Harry Martinsons teckningar i boken "vackert bestyrka den intima naturupplevelsen i texten".



Det enkla och det svåra utkom 22 mars 1939 enligt Bengt Emil Johnson, som skrivit efterordet till boken med Harry Martinsons Naturessäer, utgivna år 2000.

Carl Otto von Sydow anger i sin år 2005 utgivna
Harry Martinsons bibliografi 1:
Det enkla och det svåra
fanns i bokhandeln 14 april 1939.

____________

Rune Liljenrud

Harry Martinson utsedd till ny ledamot av Svenska Akademien för 60 år sedan

En vårblommade vintergäck idag vid stol nr 15 i Svenska Akademien, dit Harry Martinson utsågs som nionde innehavare den 17 mars 1949. Han var Akademiledamot till sin död den 11 februari 1978.

"Man måste lära sig väsensskillnaden
mellan vad som är faktiskt och vad som är sanning"

Li Kan talar under trädet ur diktsamlingen Passad läser jag gärna denna minnesdag, den 17 mars.

Rune Liljenrud

Poeten Li Li får nya Klockrikestipendiet

Författaren och översättaren Li Li, Bromma, har tilldelats Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne för år 2009. Bakom stipendiet står Harry Martinson-sällskapet och det är första gången det delas ut.

Motiveringen lyder: ”För besjälat författarskap och lyhört inkännande översättningsarbete, som i språklig kamp med symboler, precisa ord och uttryck, tecken och bilder, skapar vägar mellan olika kulturer.”

Klockrikestipendiet ska enligt statuterna delas ut till en författare, översättare eller skribent som verkar i Harry Martinsons anda. Beslutet togs den 7 februari 2009 av Harry Martinson-sällskapets styrelse vid ett sammanträde i Göteborg.

En glad Li Li tog emot beskedet om stipendiet och tackade: ”Harry Martinson är ju kinesisk!”

Stipendiet på 25 000 kronor kommer att överlämnas i samband med Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Klockrike den 9 maj.

Egna verk:


Sömnlös / : dikter - Ill. av Qiu Dali. - 1. uppl. - Åhus : Kalejdoskop, 1988. - [32] s. : ill. - (Colibri-serien ; 16)
- ISBN 91-7936-011-4





Blick i vattnet : dikter. - Stockholm : Alba, 1989. - 78 s. Omslagsillustration: Kinesisk kalligrafi, tecknet för tomhet, av Li Li
- ISBN 91-7458-095-7




Tidens tyngd : dikter. - Stockholm : Alba, 1990. - 54 s. Omslagsbild av författaren
- ISBN 91-7458-181-3






Att fly : dikter. - Stockholm : Bonnier Alba, 1994. - 53 s. Omslagskalligrafi av författaren
- ISBN 91-34-51505-4





Retur : dikter. - Stockholm : Bonnier Alba, 1995. - 67 s. Omslag Li Li
- ISBN 91-34-51739-1






En plats som är du : dikter. - Stockholm : Bonnier, 1999. - 67 s. Kalligrafi Hua Jun
- ISBN 91-34-51992-0






Ursprunget: dikter. - Stockholm : Bokförlaget Lejd, 2007. - 69 s.
- ISBN 978-91-85725-03-8






Medverkat i:


Världen i Sverige : En internationell antologi / av Madeleine Grive och Mehmed Uzun. - Stockholm : En bok för alla, 1995. - 407 s. : ill. - (En bok för alla)
- ISBN 91-7448-830-9



FEMTON POETER UR 90-TALET
FIB:s lyrikklubb 1998. - 214 s.
Redaktörer Helena Eriksson
och Maria Gummesson.
- Smedjebacken
- ISBN 91-88832-12-0



Det nya landet : 44 författare, 12 bildkonstnärer. - Göteborg : Lindelöw, 1998. - 284 s. : ill.
- ISBN: 91-88144-36-4




Sveriges Radio P4 Mötet - Li Li
31 mars 2008

Sveriges Radio P1 Tankar för dagen
29 januari och 5 februari 2009


Översättare av:

Espmark, Kjell: Yiwang de guitu. - Guilin : Lijiang chubanshe, 1991. - 80 s. - ISBN: 7-5407-0646-5
Orig:s titel: Den motsträviga skapelsen.

Tranströmer, Tomas: Telangsiteluomu shi quanji. - Haikou : Nanhai chuban gongsi, 2001. - 302 s. - ISBN: 7-5442-1812-0
Orig:s titel: Samlade dikter


En tunga ska växa ut
-
Ny
kinesisk
dikt

I översättning av Li Li och Göran Sommardal
Specialutgåva KARAVAN 2 - 2007
Litterär tidskrift på resa mellan kulturer
- ISSN 1404-3379


Mur och sten - brev från mor

1
Du gick. Muren är kvar
Någon står där tills månen går upp

2
Stenarna i muren glittrar i sol
Besökaren ristar in sitt namn

3
En sten som lämnat muren
är en sten. En sten i muren är en mur

Li Li: Ursprunget s. 36



Gratulerar Li Li!

En vallmoblomma -
En hoppets symbol *)
Till tack för
Din diktning!


*) Blogg den 11 november 2008
"Vallmon - En hoppets symbol"

Rune Liljenrud

Förintelsens minnesdag 27 januari

Vita snö
varför så vit
över en blodsolkig värld.
Varför täcker du allt.

Jag sjunger om dig
som om en förfalskande snö.
Värnlöst faller du.
Värnlöst samlar du renhet åt marken
ur isblåa moln.

Renhet så långt man ser.
Men ingenting svarar i dag
mot denna snövita skog
så nystruket ren
skönt klädd för symbolernas rike.
Hemlösa vita snö.

HARRY MARTINSON: Ur SNÖSVIT / Gräsen i Thule


Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz. År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag och den har sedan år 1999 varit en nationell minnesdag.

Utrikesminister Carl Bildt skriver på webbplatsen
www.levandehistoria.se

"Förintelsens minnesdag är viktig som en påminnelse
om att brott mot mänskligheten
också sker i vår egen tid”.

Att se det onda som det bottenlösa
och skänka ondskan avgrundsdjupets rang
det är att gömma huvudet i sanden
där ytlighetens djinner rycka fram.

En ytlig hord drar ut att allt föröda,
en ytlig mordeld i dess väsen pyr
och det som drev till denna plikt att döda
var en förflackad lust till äventyr.

Det ondas äventyr på jordens yta
är inga bottenlösa själars dåd,
men illdåd av förytligade horder
av folk som aldrig nåtts av djupens råd.

Där ytans djinner glitterögda tåga
vid plikten bundna av sin lust till dåd
där tänds det onda äventyrets låga
och härjar jordens yta utan nåd.

Harry Martinson: Ur PASSAD

Barmhärtigheten gror på livets grunder

Harry Martinson: Ur ANIARA Sång 102


PAX ET BONUM / Rune Liljenrud