onsdag 25 mars 2009

Ur Harry Martinsons vårvinter-almanacka


"Eranthis har kommit upp och blommar gul. Då borde man väl tala om 'livets seger' eller något sådant. Det hör ju till. Men blommans svenska namn är vintergäck, och det namnet är nog hämtat ganska djupt ur erfarenheten om den svenska våren. Ett gäckeri men inget löfte att hålla i." (1)


"Eranthis frös igen i natt. Den har förmågan att låta sig frysas. Den slår då ihop kalken till knopp igen. Det gula blir nästan vitt och murkelartat veckigt. Den ser blek och avliden ut, men vaknar upp vid sol." (3)

Harry Martinson Ur VINTERGATAN 1960 - SVERIGES FÖRFATTARFÖRENINGS KALENDER - 13 vid bordet

Ett antal författare skriver dagbok en vårvintervecka. Harry Martinson inleder samlingen - 13 vid bordet - med nio korta prosastycken, där det första och det tredje handlar om Eranthis, Vintergäck. Harry Martinsons dagboksanteckningar är beskrivande, livsfilosofiska och humoristiska, vilket inte minst ett minne dag åtta visar:

"Härom året skrev jag en skämtsam dikt om en bil. Det skulle jag inte ha gjort. Dikten råkade komma med i en antologi om bilen i litteraturen. En man som annars inte läser mig blev våldsamt upprörd över skämtet och for ut emot mig på det grövsta. I sitt brev skrev han bl.a.: 'Gångtrafikanter och sölare av er sort ville man tillropa ett rungande vet hut. Funnes det någon rätt borde ni ledas över gatan vid näsan. Men det är väl för mycket begärt att man skulle vänta sig något annat från sådana plattfotstränare. Mottag mitt rattmedvetna förakt om ni har något att ta det i när ni nästa gång hönsar ut i körbanan'. Brevet var undertecknat Full fräs". (8)

Det är samma år - 1960 - då Harry Martinson skriver om minnet av bildikten, som han också ger ut diktsamlingen Vagnen.




Månne den som skrev brevet till Harry Martinson kunde ta till sig hans tankar i Vagnen:



FRYSANDE ORD

Frosten går fram över ting och språk.
Men orden ska ändå äga sin makt.
I is begravda ska de vänta,
i dvala sovande bevaras
intill den dag då tiden rämnar
och språken jubla i fåglars strupar
som gryningsstämmor i Fenix dagar.


Rune Liljenrud

1 kommentar:

MA sa...

Hej!
Vill bara se om kommentaren fungerar...Monika