Vi rör oss med ett land så stort att vi inte orkar värma upp det . . .

Omslag till kallare väder lovar i kväll SMHI - aprilväder! Jag återvänder till Harry Martinsons vårvinter-almanacka, Vintergatan 1960 - 13 vid bordet, där Harry Martinson utgår ifrån det kyliga vårvinter-klimatet i Sverige och ger en livsfilosofisk eftertanke om "frusna själar och ständigt tjälskadade svenska sinnen".
/…/
"Vi rör oss med ett land så stort att vi inte orkar värma upp det som vi skulle eller borde, med vår andedräkt. Därav denna ödslighet, denna kyla och vilsenhet hur vi än gör och hur mycket vi än reformerar för trivselns skull. Trivselns yttre former når vi nog, men vårt hjärtas värme har gått åt på vägen. Så är det och så har det blivit, emedan det finns en entropilag också för sådant, också för samhällsutvecklingar och s.k. folksjälar".

Poeten Li Li, som i år får Klockrikestipendiet till Harry Martinsons minne är väldigt nära Harry Martinsons tankar om folksjälen när han som invandrad poet betraktar Sverige och oss svenskar.

Redan i sin första diktsamling SÖMNLÖS, som Li Li utgav året efter att han kommit hit till Sverige, har han i dikten Staden gjort en iakttagelse:

Staden mullrar som ett rasande hav
men vi känner en ödslig stillhet
Ute på gatorna står de väldiga cementmaskerna
skapade av kulturen
tätt samman, gnistrande kalla
skymmer de himlen, skymmer de solsken och landskap
Osynligt rör sig människorna
bakom de stängda fönstren
i de döljande hjärtehusen.

I diktsamlingen EN PLATS SOM ÄR DU, tredje delen i en trilogi som har exilens villkor som tema, har Li Li
13 sätt att betrakta Stockholm

1
Jag väntar. Jag ser hur jag en snöig julafton passerade Sibyllegatan, Karlavägen, och hur min blick som sökte något gott - lycka - i de ljustindrande fönstren studsade tillbaka. Jag frös, som nu, mitt ibland ögonen.

Men jag stannar kvar. Tror att någon ska se mig och ge glädje. En glädje som Stockholm otvivelaktigt känner när hon ser sig i vattnet, och kallas för Nordens Venedig.

Fortfarande ser ingen på mig. Ingen kan göra någonting åt det. Lika litet som isen här vill avskaffa sitt privilegium: att förvandla staden till ett kylskåp, där var och en kan finna sitt fack.

5
Det är mänskligt: när vattnet låter en stad speglas i sig
Det är gudomligt: när en blick låter en annan speglas i sig

6
Jag står på bron och sträcker ut armarna och kramar den fuktiga vinden. Jag ses av en blänkande yta: ett kors, skugglikt.

Li Li anser att det bästa med Sverige är naturen, som är fantastisk och saknas ofta i Kina. Särskilt är det sommaren på en ö i Stockholms skärgård han tycker om. Då befinner man sig i paradiset. Man upplever den bibliska skapelsestunden. Det finns en sådan religiös upplevelse, man är där i ingenmansland av ljus och särskilt när det också är värme, en slags berusning.

Det finns frändskap mellan Li Li och Harry Martinson. Man kan med stor behållning läsa dem parallellt. Vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Klockrike 8-10 maj är Harry Martinsons författarskap i centrum och vi får lyssna till författaren och pristagaren Li Li, som enligt statuterna för Klockrikestipendiet "verkar i Harry Martinsons anda". Det kommer att bli stor högtid!

Rune Liljenrud