STILLA FLÖT ÅN - Litterärt konstverk

Konstverket STILLA FLÖT ÅN, som finns på fasaden till Olofströms bibliotek mot Ö. Storgatan i Olofström, är av Kenneth Skarphagen, Jämshög och Bob Matson, Asarum. Konstverket beställdes inom projektet "Författarbygden Jämshög med omnejd", som delvis finansierats av EU och Leader + Blekingen. Olofströms kommun avsatte medel under åren 2006-07 och utsmyckningen inköptes 2007-10-10.

Konstverkets storlek är 400 x 200 cm och tekniken är emalj. Konstnärerna Kenneth Skarphagen och Bob Matson har sina signaturer tillsammans med konstverkets namn, STILLA FLÖT ÅN samt årtalet 2007, på en emaljplatta under konstverkets högra kant.






Konstverket STILLA FLÖT ÅN är en innehållsrik bildberättelse, som knyter an till Harry Martinsons och Sven Edvin Saljes författarskap. Bygdens historia och nutid - jordbruk, skogsbruk, hantverk, industri, kraftverk, kyrka, skola, natur, Blekinges bokskog och Li Kans katalpaträd, Holjeån, hav och sjömanskap, Kustridaren och Aniaras rymdfärd - fångar betraktarens blick, engagerar och skapar intresse till ny och fördjupad läsning ur Martinsons och Saljes diktning. Jämshög och Olofström har rik kultur och de litterära konstverken stärker intresset för orterna och landskapet Blekinge.

Rune Liljenrud

Nytt litterärt konstverk med Martinson- och Saljetexter

I samband med kulturveckan Nässelfrossa 2010 invigdes ett nytt litterärt konstverk, "Vägskäl” av Kristianstadskonstnären Börje Berglund med Martinson- och Saljetexter. Konstverket finns utanför Olofströms bibliotek och består av tre stycken tre meter höga pelare i syrad betong. Mellan dem finns ett klot i brons med texter av Harry Martinson och Sven Edvin Salje. Vägskäl är temat i de två texter som återges på konstverket, dels ur Vägen till Klockrike av Harry Martinson, dels ur Hantverkaregatan av Sven Edvin Salje. Klotet vilar på en sockel och över lyser en lampa, som anspelar på Harry Martinsons Aniara.


Harry Martinsons text är hämtad ur Vägen till Klockrike
en bit in i kapitlet som heter "Luffaren Bolle"

Vägarnas glädje fanns bara bitvis, några guldmeter väg,
tolv steg eller ett stenkast i taget, sedan borta.
Men glädjen över att vara till fanns. Den kom ofta stigande.
Ty solen var inget samvetsöga och heller inte månen.
Stundom tyckte Bolle att han blivit gående på vägarna
bara därför, bara för att glädjen över att finnas till kom till
honom direkt ur sol oclh måne, vilket aldrig hade skett på
den tid då han var tobaksspinnare oc..



Sven Edvin Saljes text är hämtad ur Hantverkaregatan
första raderna i kapitlet som heter "Vägskälet"

Alldeles vid prästgården möttes tre vägar. En från öster, en från söder, en från nordväst. Ju närmare kyrkan desto bredare vägar. Det stämde också i vår kyrkby. I vägkorsningen fanns en upphöjning, en liten gräsbeväxt kulle. I centrum stod en elstolpe med en gatlykta. I sommarkvällar flockades vi byapojkar här. Det var under tjugotalet. En bil var en sällsynthet. Däremot hände det ofta att en hästskjuts skramlade förbi. Måttag..

~~~~~~~~~~






Se bloggen 23 juli:

"Jämshög / Olofström är rikt på kultur"


Rune Liljenrud

Martinsondikt på väg ut i rymden

Den 20 augusti är det precis 33 år sedan USA:s rymdsond Voyager 2 sändes upp och c:a två veckor senare inträffar samma sak för systerfarkosten Voyager 1. Tidigare i sommar celebrerades de tillfällen då Voyager 1 och 2 hade varit på väg 12000 dagar i rymden. De båda farkosterna befinner sig nu i utmarkerna av vårt solsystem. Här finns den s k heliopausen som utgör en gräns mot det interstellära medium där nya solsystem och stjärnor väntar.
Under sin långa färd har Voyager 1 och 2 levererat mängder av intressanta data till rymdforskarna på jorden om bl a Jupiters månar och Saturnus’ och Uranus’ ringar. Just nu gäller det att försöka bestämma hur långt solvinden (ett flöde av laddade partiklar från solen) når.


Ombord på var och en de båda rymdsonderna finns en 12-tums guldpläterad kopparskiva som innehåller ljud och bilder. Man ville på detta sätt spegla livets och kulturens mångfald på jorden år 1977. Skivan innehåller bl a korta hälsningar på 55 språk (även svenska) och en mängd musik från olika kulturer och regioner. I musikavsnittet finns också talade inslag, däribland dikten ”Besök på observatorium” av Harry Martinson. Dikten läses av vår dåvarande FN-ambassadör Anders Thunborg. Denna ”Golden record” finns tillgänglig på Internet under namnet ”Murmurs of the Earth”: http://www.youtube.com/watch?v=Axj1CVG6udE . Bläddra fram till 4.00 så kan du höra Anders Thunborgs röst med kraftig musik i bakgrunden. På skivan finns också en skriven hälsning från USA:s dåvarande president Jimmy Carter. Målgruppen för kopparskivorna är eventuella ”utomjordingar” som kommer i kontakt med rymdsonderna.

Är det inte fantastiskt att Harry Martinsons ord nu färdas ut ur vårt solsystem precis som Aniara? Fast inte mot Lyran utan kanske mot Proxima Centauri, vår närmaste stjärna...

BESÖK PÅ OBSERVATORIUM

Vi såg en nebulosa i en tub.
En gyllne dimflock tyckte vi oss se.
I större tuber kunde den sig te
som tusen solars ofattbara rum.

Vår tankes svindel föreställde sig
att den sig lyfte, högt från jordens krig,
från tid och rum – vårt livs naivitet –
till andra dimensioners majestät.

Där härskar ingen lag av livets sort.
Där härskar lagarna för världars värld.
Där bölja solarna till mognad bort
och klinga in i alla solars härd.

En rikedom av solar finnes där.
Var sol pulserar där med alltets lag
i större solars oerhörda sken.
Och allt är klarhet där och dagars dag.

(Ur Passad, 1945)

Åke Widfeldt

PS
Läs gärna ”Att segla med dödens skepp” i Peter Nilssons bok Rymdljus (Norstedts 1992). Nilsson erhöll Martinsonpriset 1986.
DS

Hiroshimadagen 6 augusti 2010: Stöd uppropet för en kärnvapenfri värld.

Jag har skrivit på ett upprop för en kärnvapenfri värld. Det kan du också göra. Gå in här http://www.icanw.org/ataglance#nwc , fyll i din e-postadress, ditt namn, välj Sweden och skicka.
Trots att kärnvapensituationen i världen nu är litet bättre än för några år sedan finns det fortfarande anledning att oroas inför det hot mot vår överlevnad som de kvarvarande atomvapnen innebär. Det finns c:a 23.000 kärnvapen fördelade på nio länder. Dessutom har fem länder amerikanska kärnvapen utplacerade inom sina gränser. Flera tusen kärnstridsspetsar är klara att avfyras inom några minuter.
Fortfarande spenderas enorma summor på kärnvapen i världen, pengar som skulle kunna användas till att bekämpa fattigdom och sjukdomar i stället.
I maj månad 2010 samlades en stor del av världens länder till en översynskonferens om det s k NPT-avtalet (gäller bl a icke-spridning av kärnvapen). Den förra konferensen hölls 2005 och blev ett totalt fiasko. Man kunde inte ens komma fram till en slutdeklaration. Årets konferens blev mer framgångsrik, framför allt på två områden:
• För första gången enades man om att stödja framtagandet av en kärnvapenkonvention (NWC) som har som mål att inrätta ett totalförbud för nukleära vapen precis som man tidigare har förbjudit kemiska och biologiska vapen.
• Ett viktigt steg mot fred i Mellanöstern togs också. Man beslutade att 2012 anordna en konferens med syftet att etablera området som en kärnvapenfri zon.
Det gäller nu att arbeta vidare i detta något gynnsammare klimat för kärnvapennedrustning. Ett lämpligt tillfälle att sätta fokus på denna ödesfråga för mänskligheten är just Hiroshimadagen. Vi måste verka för att atomvapnen aldrig mer kommer att användas. Bombfällningarna mot Hiroshima och Nagasaki måste förbli de enda tillfällen då dessa sanslösa vapen använts.


För Harry Martinson var världen förändrad efter den 6 augusti 1945. Hans tro på människan vacklade. I ”Rymdmatrosens berättelse” i Aniara (1956) beskriver han kärnvapenkrigets fasor:

Det var den sista vår naturen levde.
Den våren dog naturen för en vind
som tungt organisk blåste mellan bergen
och med sin åska fyllde landet Rind.

Ett soldån hördes, blixten bredde ut sig.
Än hör jag skrien, skriken: sombra, sombra,
från redan bländade och skrämda själar
som rusade mot Gud för att få svalka.
De visste ej att Gud var med i elden
från den materia som sprängd och skändad
med urtidslågan straffade Xinombra.

(Ur sång 40, Aniara)

Åke Widfeldt

PS
På Hiroshimadagen hålls manifestationer över hela världen. Här några av de arrangemang som äger rum i Sverige:
• Göteborg: Möte på Allégården kl. 11 med Pensionärer för fred. Möte i Fredslunden, Vasaparken kl. 18 med tal av Gunnar Westberg.
• Laholm: Minnesstund vid Lagans småbåtsbryggor kl. 20. Tal, dikt, musik och sjösättning av papperslyktor.
• Lund: Domkyrkan. Kl. 8.15 ringer klockorna till minne av offren i Hiroshima. Kl. 12 Middagsbön med tal av Lars Dahl, SLMK.
• Stockholm: Sergels torg kl. 12. Manifestation. Storkyrkan kl. 18. Manifestation med utdelning av Antiatombombsdiplom. Medv. bl a Rolf Ekéus.
• Strömstad: Musikfabriken, Seläter Camping, SSU:s Festivalet kl. 10.00. Seminarium om nedrustning. Medv. bl a Ingela Mårtensson, Frida Sundberg.
• Tyresö: Manifestation i centrum kl. 14 – 17 med flygblad och papperstranor.
• Uppsala: Paneldiskussion i Sal 1, Institutionen för freds- och konfliktforskning, Gamla torget 3 kl. 18. Medv. bl a Christer Ahlström och Peter Wallensteen.
• Växjö: Café Fontaine, Vattentorget kl. 20. Sång, diktläsning. IKFF, Svenska Freds, NBV.

Fjärilen på Vakö myr

Ett uppskattat inslag i årets Nässelfrossa blev vandringen på Vakö myr där vi kunde se spåren efter det ”torvklondyke” som växte upp under Första världskriget. Vid två tillfällen (1917 som kökspojke och 1919 som kuparpojke) arbetade Harry Martinson på myren. Han har berättat om Vakö myr i Vägen ut men också i en artikel i Handelstidningen 1933, där han skriver: ”En väldig ångkraftstation anlades. En torvpulverfabrik göts helt och hållet i armerad betong. Bibana anlades ned till mossen”. Vid vårt besök kunde vi se resterna av ångpannan och vandra längs bibanans räls men av torvpulverfabriken fanns inte mycket kvar.
Och så växte det förstås frodiga nässlor ute på Vakö. Vi frossade inte på dem men en som kanske gjort det var en pärlemorfjäril som likt en levande hälsning från Harry hade satt sig på en av nässlorna:



FJÄRILEN

Född till att vara en fjäril
fladdrar min svala låga
på gräsets tunga sammet.
Barnen jaga mig. Solen går ner bakom malvorna och tuvan,
räddar mig till natten.
Månen stiger; den är fjärran, jag är inte rädd,
jag lyssnar till dess strålar.
Mina ögon få hinnor till skydd.
Mina vingar sammanklibbas av dagg.
Jag sitter på nässlan.

(Natur, 1934)


Åke Widfeldt

Harry Martinson med vid statsministerns rådsbord i Oljekommissionen

Harry Martinson-pristagaren 2010 professor Christian Azar berättade, när han i samband med Harry Martinson-sällskapets majdagar i Jämshög mottog sitt pris, att Harry Martinson har betytt mycket för honom. Speciellt var det så när han 1992 började som doktorand på Chalmers och hade som handledare professor Karl-Erik Eriksson, som ofta förde in samtalet på Aniara och på Carl-Axel Dominiques musiksättning av den. Aniara har för Christian Azar funnits med som en fantastisk, spännande berättelse och metafor för de stora utmaningarna och den existentiella problematik, som alla människor lever med. Det är ju inte bara miljöfrågorna som det handlar om, utan vad man skall göra med sina liv, hur vi skall välja, hur vi skall leva, att vi ska försöka leva med värdighet.

I en radiointervju med Carl Magnus von Seth 10.2.1967 ”Vad har vår tids människa för möjlighet att överleva?” säger Harry Martinson något mycket viktigt om vad litteraturen kan göra för människorna i vår tid. Den har ingen avgörande makt i jämförelse med t ex politisk propaganda, tidningspress eller TV och kan inte snabbt lösa några världsproblem. ”Den verkar väl snarare på lång sikt genom en sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen, och där ingår vi såsom blygsamma element och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen ska vara för att vara ideal.”

Christian Azar berättade om en upplevelse, som gjorde oerhört starkt intryck på honom. Han och Stefan Edman tillhörde Oljekommissionen, som Göran Persson ledde 2006. Den hade till uppgift att arbeta med frågorna om vad vi skall göra för att bli av med oljeberoendet och framförallt minska koloxidutsläppen och minska klimatpåverkan.

Oljekommissionen var samlad till ett tvådagarsmöte på Harpsund och hade arbetat till långt in på kvällen. Morgonen därpå när man återsamlas, säger Göran Persson till Stefan Edman, som var oljekommissionens gereralsekreterare: ”Börja med det som vi bestämt att vi skall börja med.” Så plockar Stefan Edman fram en liten bok och läser Harry Martinsondikter, speciellt Daggmasken. Det var oerhört starkt!

Diktaren Harry Martinsons mening om litteraturens långtidseffekt på hela kulturen, om hur världen skall vara för att vara ideal, var i kraft vid statsministerns rådsbord.

Vem vördar daggmasken,
odlarn djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.

Harry Martinson: DAGGMASKEN (Ur Passad)



Rune Liljenrud

Jämshög / Olofström är rikt på kultur

Jämshög / Olofström är rikt på kultur. Flera konstverk med anknytning till bygdens stora författare, finns där i den offentliga miljön. Två konstverk är nya för i år - båda av Kristianstadskonstnären Börje Berglund. "Förspel" heter det konstverk som placerats i parken utanför gamla läkarvillan i Jämshög. "Förspel" liknar en plog, men är två i jorden nedstuckna sidor ur en bok - Sven Edvin Saljes ungdomsverk "Förspel". Saljesällskapet har med texten i sin årsbok 2003-04 "Sven Edvin Salje - den stora läsekretsens författare". Boksidorna är 2,5 meter höga, gjutna i betong och mellan dem finns ett äppelträd planterat. En sittplats inbjuder besökare till eftertanke och meditation.





Saljetexten på konstverkets vänstra bokblad:



Från sommaren efter konfirmationen minns jag mest en oerhörd osäkerhet inför framtiden. Vad skulle jag bli? Var få arbete? En mörk ångest inför de vuxnas värld kom över mig. Den finns kvar inom mig än. Redan som barn och med örat mot snäckan hade jag anat vad som väntade. Natten har jag fruktat för de onda drömmarnas och mörkrets egen skull. Morgonen för ljusets avslöjande kraft. Jag flydde till böckerna. I många år kände jag igen mig själv. De blev min religion. När jag sedan började skriva, märkte jag snart, att det hela var en flykt, en flykt ur en verklighet







Saljetexten på konstverkets högra bokblad:


in i en annan. För diktaren är dikten alltid en verklighet, en kuslig och mörk verklighet.
Vi ägde och brukade ett par tunnland. I lagården fanns en ko, ett par svin och en flock höns. Far var jorddrömmare, fysiskt stark och arbetsvillig, men bakom vardagens attityd vek och grubblande. Kraft till att fatta beslut, styrka mot livets svårigheter, fick han genom mor. Det var hon som visste vägen ur de svåra passagerna. Ett eget jordbruk, ett slut med springandet från gård till gård, från hus till hus med snickarverktygen i lådan på ryggen. Så möttes far och jag på vårt t...


~~~~~~~~~~



Konstverket "Vägskäl” av Kristianstadskonstnären Börje Berglund med Martinson- och Saljetexter, finns utanför Olofströms bibliotek. Båda konstverken - "Förspel" och "Vägskäl" - har invigts år 2010.


Se bloggen 26 augusti:

"Nytt litterärt konstverk med Martinson- och Saljetexter"



Rune Liljenrud