Harry Martinson-pristagaren 2010 professor Christian Azar berättade, när han i samband med Harry Martinson-sällskapets majdagar i Jämshög mottog sitt pris, att Harry Martinson har betytt mycket för honom. Speciellt var det så när han 1992 började som doktorand på Chalmers och hade som handledare professor Karl-Erik Eriksson, som ofta förde in samtalet på Aniara och på Carl-Axel Dominiques musiksättning av den. Aniara har för Christian Azar funnits med som en fantastisk, spännande berättelse och metafor för de stora utmaningarna och den existentiella problematik, som alla människor lever med. Det är ju inte bara miljöfrågorna som det handlar om, utan vad man skall göra med sina liv, hur vi skall välja, hur vi skall leva, att vi ska försöka leva med värdighet.
I en radiointervju med Carl Magnus von Seth 10.2.1967 ”Vad har vår tids människa för möjlighet att överleva?” säger Harry Martinson något mycket viktigt om vad litteraturen kan göra för människorna i vår tid. Den har ingen avgörande makt i jämförelse med t ex politisk propaganda, tidningspress eller TV och kan inte snabbt lösa några världsproblem. ”Den verkar väl snarare på lång sikt genom en sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen, och där ingår vi såsom blygsamma element och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen ska vara för att vara ideal.”
Christian Azar berättade om en upplevelse, som gjorde oerhört starkt intryck på honom. Han och Stefan Edman tillhörde Oljekommissionen, som Göran Persson ledde 2006. Den hade till uppgift att arbeta med frågorna om vad vi skall göra för att bli av med oljeberoendet och framförallt minska koloxidutsläppen och minska klimatpåverkan.
Oljekommissionen var samlad till ett tvådagarsmöte på Harpsund och hade arbetat till långt in på kvällen. Morgonen därpå när man återsamlas, säger Göran Persson till Stefan Edman, som var oljekommissionens gereralsekreterare: ”Börja med det som vi bestämt att vi skall börja med.” Så plockar Stefan Edman fram en liten bok och läser Harry Martinsondikter, speciellt Daggmasken. Det var oerhört starkt!
Diktaren Harry Martinsons mening om litteraturens långtidseffekt på hela kulturen, om hur världen skall vara för att vara ideal, var i kraft vid statsministerns rådsbord.
Vem vördar daggmasken,
odlarn djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.
Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.
Harry Martinson: DAGGMASKEN (Ur Passad)
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar