Martinsondikt på väg ut i rymden

Den 20 augusti är det precis 33 år sedan USA:s rymdsond Voyager 2 sändes upp och c:a två veckor senare inträffar samma sak för systerfarkosten Voyager 1. Tidigare i sommar celebrerades de tillfällen då Voyager 1 och 2 hade varit på väg 12000 dagar i rymden. De båda farkosterna befinner sig nu i utmarkerna av vårt solsystem. Här finns den s k heliopausen som utgör en gräns mot det interstellära medium där nya solsystem och stjärnor väntar.
Under sin långa färd har Voyager 1 och 2 levererat mängder av intressanta data till rymdforskarna på jorden om bl a Jupiters månar och Saturnus’ och Uranus’ ringar. Just nu gäller det att försöka bestämma hur långt solvinden (ett flöde av laddade partiklar från solen) når.


Ombord på var och en de båda rymdsonderna finns en 12-tums guldpläterad kopparskiva som innehåller ljud och bilder. Man ville på detta sätt spegla livets och kulturens mångfald på jorden år 1977. Skivan innehåller bl a korta hälsningar på 55 språk (även svenska) och en mängd musik från olika kulturer och regioner. I musikavsnittet finns också talade inslag, däribland dikten ”Besök på observatorium” av Harry Martinson. Dikten läses av vår dåvarande FN-ambassadör Anders Thunborg. Denna ”Golden record” finns tillgänglig på Internet under namnet ”Murmurs of the Earth”: http://www.youtube.com/watch?v=Axj1CVG6udE . Bläddra fram till 4.00 så kan du höra Anders Thunborgs röst med kraftig musik i bakgrunden. På skivan finns också en skriven hälsning från USA:s dåvarande president Jimmy Carter. Målgruppen för kopparskivorna är eventuella ”utomjordingar” som kommer i kontakt med rymdsonderna.

Är det inte fantastiskt att Harry Martinsons ord nu färdas ut ur vårt solsystem precis som Aniara? Fast inte mot Lyran utan kanske mot Proxima Centauri, vår närmaste stjärna...

BESÖK PÅ OBSERVATORIUM

Vi såg en nebulosa i en tub.
En gyllne dimflock tyckte vi oss se.
I större tuber kunde den sig te
som tusen solars ofattbara rum.

Vår tankes svindel föreställde sig
att den sig lyfte, högt från jordens krig,
från tid och rum – vårt livs naivitet –
till andra dimensioners majestät.

Där härskar ingen lag av livets sort.
Där härskar lagarna för världars värld.
Där bölja solarna till mognad bort
och klinga in i alla solars härd.

En rikedom av solar finnes där.
Var sol pulserar där med alltets lag
i större solars oerhörda sken.
Och allt är klarhet där och dagars dag.

(Ur Passad, 1945)

Åke Widfeldt

PS
Läs gärna ”Att segla med dödens skepp” i Peter Nilssons bok Rymdljus (Norstedts 1992). Nilsson erhöll Martinsonpriset 1986.
DS