Kjell Espmark: "Skapelsen är ännu ofullbordad. Och det är er den hoppas på."

Skapelsen är ett återkommande motiv i Kjell Espmarks författarskap - med profeten Hesekiels ord: "Blås på dessa dräpta och ge dem liv!"

Med sin senaste diktsamling "Skapelsen", 2017 för han ut på stora djup, alltifrån Genesis: 1:a Mosebok med dess berättelse om Skapelsen och senare fiskafänget på Galileiska sjön. Han blottar historiens mörkaste erfarenheter, krig, flykt, förföljelse, förintelse och visar manande till ordet, språket, filosofin, musiken och tecknens kraft.

[...]

Skapelsen är inte färdig än. Måste få hjälp.

Den är full av spår som väntar på steg,

banor för tankar som inte har tänkts.

Himlen hamras ju ännu ut.

Och historien, lärde jag mig, är en kedja

där vi väntas foga länk till länk.  

Också här i byn kan vi hjälpa smeden

att smida en länk med vår kärlek i

att fogas till det som börjar i diset.

[...] 

Hesekiels bok 37:1-14:

    Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. [2] Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. [3] Han frågade mig: "Människa, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herre, min Gud, det vet bara du." [4] Han sade: "Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! [5] Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. [6] Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren."

    [7] Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande - det var ben som sattes till ben och fogades samman. [8] Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem. [9] Han sade till mig: "Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!"[10] Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.

    [11] Han sade till mig: "Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. [12] Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. [13] När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. [14] Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren."

Harry Martinson-sällskapet var under sin årshögtid i Växjö 6-7 maj 2017 också i Växjö domkyrka och kunde se att i Bertil Valliens altarskåp i domkyrkan finns liggande på golvet en dödskalle. Högst upp finns inte någon sådan, men ett ansikte - format som ett ägg - Den Uppståndnes livssymbol och benknotorna är där ersatta med ett par korslagda kvistar från Livets träd.

Psalm  av Harry Martinson 

Död skapelse grundlade världen
och levande skapelse förde
tillsammans de ämnen och safter
som solen med värme berörde.

Den yttersta skapelsehärden
vet ingen, ej var den sig gömde
ej hur den i gåtfulla världsrum
sin gåta förstod och bedömde.

Om tidernas ursprungsgestaltning
tar tusen av år att ens fråga.
Nu gäller det modet att leva
att död och förgängelse våga,

att plötsligt när ingenting stämmer
se löftenas grunder försvinna.
Att ställd inför kraven som skrämmer
sin tillförsikt söka och vinna.

HARRY MARTINSON: 

Ur Dikter om ljus och mörker

(Kan sjungas på den medeltida psalmmelodin 
623 i Den svenska psalmboken från år 1986)

Rune Liljenrud