Jan Eliasson, som år 2008 tilldelades det då nya Harry Martinsonpriset, har nu av Vasa Orden av Amerika utnämnts till Årets svenskamerikan. I samband därmed påtalar Jan Eliasson:
"Många vet inte i dag att 1,2 miljoner svenskar lämnade det fattiga Sverige för att bygga sig en ny framtid i Amerika. [...] Om vi erinrar oss de svenskar som emigrerade tror jag man får större förståelse för den längtan efter ett bättre liv som finns hos de miljoner människor som i dag är på flykt. [...] USA byggdes upp och blev en stormakt mycket tack vare migranternas insatser. Det är lite ironiskt att tänka på när det i dag talas om att kasta ut folk." (Ur SMP/Kerstin Haggren)
Kvotalagarna efter första världskriget för att minska invandringen till USA, påminner om de tankar som också nu finns i USA om invandring. Innebörden av kvota och dess lokala konsekvenser beskriver Harry Martinson i kapitlet "Kvota" i Kap Farväl! med anknytning till Harrys egen "rotjord".
Harry Martinson
"Amerika skärper kvotalagen. Stänger till slut alldeles sitt land. Emigrantrederierna få väl helt försöka leva på överklassen nu. [...] Så slutade de stora emigrantlinjernas glansdagar, deras stora, stolta decennier under optimismens femtio år, då spåkäringen i Italien och Småland kunde säga: 'Ja, här ser jag en emigrantlinje i er hand, min unga dam!' Det var i den stora västersträvans år. Jag går här och tänker på alla linjerna, som nu har gjort sitt verk i världens och skiftningens historia. [...]
Ett slag voro linjerna jordens mäktigaste koncerner, sin tids motsvarighet till våra dagars oljetruster och bilindustrikarteller, fast oändligt mycket ståtligare. Nu är det slut, och reklambroschyren från Vita stjärnlinjen kommer aldrig mer med postbudet uppåt ljungen i Harasjömåla. Det är nog rätt tomt och ödsligt i väntsalen i Vilshult och vid anhalten Toscana nu. Min tanke far i väg till väntsalarna i Ebbeboda, Gylsboda, Vilshult, Immeln, Holje. Där väntar nu bara resande till Kristianstad, Sölvesborg och Asarum. Du kan sitta där och vänta förgäves ett helt år. Ingen kommer som ska iväg långt! Ingen flicka kommer oerhört finklädd in genom dörren för att resa till Nebraska. [...]
Det duggar ett snålt regn. Luften är disig och stationen och pojken äro därigenom alldeles innestängda i byns cirkel.
Ingen kommer sidenblank, drömväldig och frasande fram ur den våta fallande dimman för att resa till Dakota och Colorado Springs."
Utdrag ur HARRY MARTINSON:
Kap Farväl! / Kvota
Mitt i vindens virvlar
med handen i tumultet
sjöng min själ,
hängav sig åt oklarheten, livet, stormen . . .
HARRY MARTINSON: Konturen
Ur tidskriften Fönstret, 1932
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar