DET KATEGORISKA IMPERATIVET: "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag."

Filosofen Immanuel Kant (1724-1804), författarna Gustaf Hellström (1882-1953) och Harry Martinson (1904-1978) brottas med etikens högsta princip ~ DET KATEGORISKA IMPERATIVET

Bland frågorna i Dagens Nyheters nutidsorientering år 2004 fanns bl.a. dessa två frågor:

A. Denne tyske filosof betraktas som en av historiens stora tänkare. Han har skapat begrepp som "tinget i sig" och "Det kategoriska imperativet". I år är det 200 år sedan han avled i hemstaden Königsberg. I år har också hela hans viktigaste verk, "Kritik av det rena förnuftet", för första gången utgivits på svenska. Vad heter han?

B. I år har man firat hundraårsminnet av denne svenske Nobelpristagares födelse. Som övergivet barn fick han flytta mellan olika gårdar där han slet ont, ett liv som han skildrat i romanen "Nässlorna blomma". Han diktcykel och rymdskeppet Aniara har också blivit en opera? Vad heter författaren?

Året är alltså 2004 och den första frågan handlar om den tyske filosofen Immanuel Kant, som avled år 1804, för 200 år sedan. 
Den andra frågan handlar om Harry Martinson, som föddes 1904, för 100 år sedan.

Inom etiken är Immanuel Kant känd som pliktetiker och för sin formulering av etikens högsta princip, Det kategoriska imperativet: "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag."

Harry Martinson samtalar 1952 i en radiointervju för Radio Blekinge med Gunnar Helén om "att tala sanning" och han säger: "När det gäller sjön är det väldigt omständligt, så man måste koncentrera det och i själva koncentrationen ligger det ju en sorts lögnaktighet därför att verkligheten är ju inte så där konstfärdig och koncentrerad. Den är ju ofta förfärligt komplicerad och man kan ju inte ta med alla komponenterna. Konsten är ju en sorts lögn, men det gäller att ljuga ärligt, dvs att framställa konstnärligt så att det ändå blir sanning, koncentratet sanning om verkligheten." 

Ingvar Holm skriver i sin bok "De olydigas litteraturhistoria", 2005 om Harry Martinsons sjöböcker: "Det är som om Martinson hade ålagt sig att vara sannfärdig när han redovisade sitt liv som sjöfarare, han talar som en som vill befria sig från en börda eller skuld." 

I HEMMETS NOVELLER, 1907 har författaren Gustaf Hellström en betraktelse med titeln "Det kategoriska imperativet", vari han personligt och i relation till medmänniskorna, brottas med etikens högsta princip: "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag." Novellen, med teckningar av H. Theel, är skriven med Gustaf Hellströms lätta, medryckande språk och bär fram själsligt djuplodande och kämpande dramatik, vars mästerliga skildrare Gustaf Hellström är.

Jag har grubblat och tänkt, tänkt min hjerna 
                                                trött 
känn, hur pulsen sjuder och bränner,
och mitt ungdoms modiga hjärta har blött
af sår, dem jag ensam känner.

HUSTAF HELLSTRÖM
Ur "Eros". Dikt. Majgrefven 1.5.1902


Ja, tiggarens rock den är sliten och grå,
och trasiga och söndriga hans skor,
men inför den sorg, som i mitt hjärta bor
äro tusen tiggares sorger små.

HUSTAF HELLSTRÖM
Ur "Fattigdom". Dikt. Majgrefven 1.5.1902

SANNINGARNAS LIV

Det finns sanningar som inte flyr,
som inte är känsliga för avdunstning eller rost.
Det är svårt att säga deras namn
men man möter dem alltid igen.

Går man vidare är de där.
Stannar man finns de på marken.
Man kan somna i deras sällskap.
När man vaknar är de där.

En gemensam och enkel insikt om något djupt försummat
finns i tysthet hos alla, men brukas sällan.
Den är den verkliga anden,
den som skulle uppväckas hit till denna världen.

HARRY MARTINSON: Ur Vagnen

Rune Liljenrud