fredag 16 maj 2014

Andrapriset 2014 i Harry Martinson-sällskapets skrivartävling "I dialog med Harry Martinson"



ANNIKA RYDBERG
"I dialog med Harry Martinson"
 
Professorn i litteraturvetenskap vid Lunds universitet Johan Stenström, Harry Martinson-sällskapets vice ordförande, presenterar årets vinnare i  Harry Martinson-sällskapets skrivartävling med deltagare från skrivarutbildningar "I dialog med Harry Martinson". Jurymedlemmarna Paulina Helgeson och Semir Susic samtalar med pristagarna - På bilden vid Johan Stenströms sida Jonas Gren, Maja Tinnerwall och Annika Rydberg
 
Annika Rydberg erhåller 2:a priset 15 000 kr
jämte ett diplom som bevis på sin värdighet
 
ANNIKA RYDBERG
 "I dialog med Harry Martinson"

 
 
Utdrag ur några av de dikter som Annika Rydberg läste i samband med att hon erhöll pris i Harry Martinson-sällskapets skrivartävling:


Ur Stomata

Genom öppna munnar
klyvna läppar. I luften
lösa ämnen: väte och syre
så sinnrikt förenade. 

Kolet som vandrar in i
den organiska kedjan.

[…]

Aggregationstillståndens rörelse
från ett till ett annat, fukten faller
ut i den blekgrå luften. Flödet
som är i oss. 

Vi rör oss framåt, alltid framåt. Min
kropp, min moders kropp, mitt blod,
mina barns blod.
 

Ur Ringblommor

Att vara i trädgården nu,
att vara del i det som sker,
att vara del i allt som är.

 

Ur Rymdfärd

På ljusårs avstånd brinner
eldar, fusioner, kärnreaktioner,
stjärnor i rörelse kring
ursprungets mitt. 

[…] 

I rymden kan vi färdas, instängda i en kapsel, skyddade 
från solens giftiga regn. Livet på vår planet har gjort oss 
ömtåliga för stjärnors strålning. Livet på jorden har gjort oss 
starka i vår egen natur. Inom kapseln råder förhållanden som vi 
har anpassat till människoliv. Men om det skulle hända att höljet 
spricker och sprängs sönder, då svävar all materia fritt. Då är vi 
åter ursprungsstoff med möjlighet till något nytt. 
 

Ur Kastanjens nakna grenar

Den täta himlen har fläckar
i toner av stålblått som bryter
mot barrträdens dova och gröna
kronor. Jag har bäddat löven
i drivor runt rosornas nakna
stjälkar. De vissna bladen skyddar
mot kölden som ska komma
att stanna en tid. 
 

Ur Sönderfruset

Och vi går utmed älven, våra kroppar
i den isklara kylan. Blodets värme
genom våra kardiovaskulära system.
Rörelserna finns där hela tiden
genom cellväggarnas membran.
Värmen, det av liv varma. Kärlens
väggar är så genomsläppliga.

Längre ner är vassrören inkapslade
i rimfrost, varje strå i rimfrost
som om sömnen äntligen är där.

Vid ett samtal i samband med prisutdelningen efter skrivartävlingen ”I dialog med Harry Martinson”, mellan Annika Rydberg samt Semir Susic och Paulina Helgeson från Harry Martinson-sällskapets prisjury, menar Semir Susic att Annika Rydbergs diktsvit är väl genomarbetad och kanske framför allt, det starkaste är det som finns i slutet av Rymdfärd, kopplingen  mellan  den sårbara lilla kapseln och vårt jordklot som, inte direkt nämnd  men underförstådd, finns där. "Inom kapseln råder förhållanden som vi har anpassat till människoliv. Men om det skulle hända att höljet spricker och spränger sönder, då svävar all materia fritt." Harry Martinsons Aniara och Annika Rydbergs Rymdfärd möts i en manande metafor om livets skörhet. 

På fråga av Semir Susic om det i diktsviten finns en medveten cykel i övergångar mellan vår, sommar, höst och vinter, svarar Annika Rydberg att hela samlingen följer en sådan cykel med årstiderna. Hon börjar med cellerna och fortsätter med rymden. Det är inte bara det lilla eller det stora utan det lilla och det stora, såsom i prismotiveringen för Harry Martinsons Nobelpris i litteratur 1974 ”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos”.

 
Paulina Helgeson frågar Annika Rydberg om vilken Harry Martinson som främst är hennes och hon svarar att precis som Martinson har hon sysslat både med humaniora och naturvetenskap. Hon började arbeta som skulptör och har en konstnärlig utbildning i botten. På 1990-talet läste Annika Rydberg en naturvetenskaplig utbildning och hon tror att den här blandningen har hon med sig in i diktsamlingen och Harry Martinson har kommit tillbaka periodvis till henne.

Hon började en gång med att läsa Nässlorna blomma och när hon gick på konstskola fanns där en lärare som var väldigt fascinerad av Harry Martinson och hans Bolle. Denne lärare Graham Stacy öppnade också ögonen hos henne för lyrikern och poeten Harry Martinson. Under skrivarkursen vid Linnéuniversitetet har hon återvänt till detta.

Annika Rydbergs användande av fackterminologin, likt Harry Martinsons användande av facktermer och exotiska ortnamn som ett slags formler eller besvärjelser, ger något extra avslutar med erkännande Paulina Helgeson dialogsamtalet mellan prisjury och pristagare.

Annika Rydberg har flera konstverk i offentlig miljö bl.a. ”Pojken och fågeln” från år 1993, med måtten H150 x B25 x D80 cm.  Skulpturen som är placerad vid Lisa Sass gata i Hisings Backa på Selma Lagerlöfs torg, anspelar på Selma Lagerlöfs berättelse ”Nils Holgersson underbara resa genom Sverige”.



 POJKEN OCH FÅGELN

Konstnär: Annika Rydberg

Foto: Jan Peter Dahlqvist

 

 
Några rader ur Harry Martinsons hyllning i prologen Vildgåsresan till 100-årsminnet av Selma Lagerlöfs födelse får tolkning genom Annika Rydbergs bronsskulptur.
 
Nils Holgersson blev mer än blott en pojke
som fått en tomteörfil och förvandlats.
Han blev piloten i vår första flygdröm;
och sträckets väg från Skåne upp till Lappland
var (tecknad som den blev av lärarinnan)
den första flyglinje som världen hade.
[...]
Från alla land där barnen lärt sig läsa
kom fler och fler och snart låg millioner
av barn bland skyarna och red mot Sarek.
[...]
All myt och dikt har alltid älskat fåglar,
och henne som vi ärar här idag
skall alltid höra hop med unga resors flykt
och mytens fågelskara.
 
 
~~~
 
Tack Annika Rydberg
  
Gratulerar! 
Rune Liljenrud

Inga kommentarer: