Harry Martinsons
Vägen till Klockrike
60 år - 2 december 2008
Harry Martinsons Bibliografi 1 av Carl-Otto von Sydow anger att Harry Martinsons Vägen till Klockrike låg i bokhandeln
den 2 december 1948.
Gunnar Ekelöf skriver i BLM, Bonniers Litterära Magasin (1/1949) om Vägen till Klockrike. Han är mycket positiv i sin recension av Harry Martinsons roman och framhåller bokens mycket höga, rent litterära kvaliteter, men skriver han: "Det finns dock i boken en egendomlig episod, som jag är rädd att jag inte fullt förstår men som förefaller mig ha betydelse för hela dess tankeinnehåll: det är historien om ”luffarsekten”, om hur globetrottern Sandemar kommer tillbaka och av åtta-nio kamrater, som man skulle kunna kalla ”elitluffare”, bildar en inre kader." Gunnar Ekelöf avslutar sin recension i BLM av Vägen till Klockrike så: "En stor och givande bok inför vilken en kritiker måste känna fåfängligheten i varje kortsiktigt försök att göra den rättvisa."
Harry Martinsons Vägen till Klockrike har i originalutgåvan 363 sidor. Gunnar Ekelöf skriver i BLM att boken "är den sovrade kvintessensen av två- eller tretusen handskrivna manuskriptsidor - jag minns tyvärr inte den rätta siffran, men det kan ju göra detsamma, för saken är fantastisk nog ändå."
Ur det efterlämnade materialet till Vägen till Klockrike sammanställdes Bollesagor, som utgavs av Bonniers och fanns i bokhandeln 18 november 1983. Sammanställning och efterskrift av Ingalisa Munck. Förord av Georg Svensson
I Harry Martinson-sällskapets utgåva av Harry Martinsons samlade verk är Vägen till Klockrike nr 3 av totalt 11 band i denna serie. Romanen har fått ett mycket värdefullt efterord av dramaturgen och regissören Kristin Olsoni med rubriken "En vandring i förnedring och försoning".
I serien Nutidsförfattare intervjuas Harry Martinson den 18.11 1952 av Gunnar Helén och talar om liv och diktande. (Utgiven av Harry Martinson-sällskapet och Radio Blekinge) Harry Martinson säger att ”Vägen till Klockrike är helt och hållet en filosofisk, symbolisk bok. Folk som tänker. Jag tycker väldigt mycket om folk som tänker. Jag tycker över huvud taget om att romanfigurer ibland ger sig till att tänka, filosofera, för dialog, som är något tänkvärd, inte bara dösnack, realistiskt dösnack.”
Vägen till Klockrike finns i många olika upplagor. När Stiftelsen Litteraturfrämjandet år 1988 gav ut romanen så fanns Anders Österlings omdöme med på bokomslaget: "Den är djärvt originell, fantasirik och mänskligt gripande, och den rymmer folklig humor jämsides med förtrollande naturpoesi... Ett verk som kommer att leva genom sin språkkonst och sin inre melodi."
Hälsningar Vägen till Klockrike 60 år
Rune Liljenrud
tisdag 2 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar