Harry Martinson mediterar i Dagboken - som förs offentligt under en julhelg - och ser fram emot ett nytt år. Han tänker över julens innehåll och mening, livets gång, vinter, sol, rimfrost och moln, ordens vikt i språket, världshändelserna och han undrar hur barnet läser, när det får tag i verklighetstidningen:
”Vad världen levererar av råvara tillagar alltid barnet på sitt sätt i fantasiens kök, oskuldsfullt.”
”Hur synligt och verkligt har inte allting, som nu är borta, varit. Det är väl så vi halvmedvetet tänker när vi tar amatörfotografier av varandra under livets gång. Det är drömmen om stillbildens lilla punkttriumf över förgängligheten.”
På Nyårsafton manar Harry Martinson i Dagboken:
Gör så långt Du kan
det nya året till ett gott år
Alltid gagnar det att försöka
I Harry Martinsons debutdiktsamling Spökskepp
ges genom Pansång ett anslag inför kommande år
I det sjudande liv vill jag sjunga
en sprudlande evighetssång
Må det växa, det starka, det unga -
ur det gamla som var en gång
Julros
Helleborus niger
Gott Nytt År
med Harry Martinson-sällskapet
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar