10. 15 år - Poetiska törnbuskar i mängd (2004) Brev 1929-1949 - 2019 JUBILERANDE HARRY MARTINSON-BÖCK

2019

JUBILERANDE  HARRY MARTINSON-BÖCKER

90 år - Spökskepp (1929 ~ D E B U T) 

90 år – 5 unga (1929) 

85 år - Natur  (1934) 

80 år - Det enkla och det svåra  (1939) 

70 år - Elin Wägner (1949) 
            Inträdestal i Svenska Akademien 

65 år - Lotsen från Moluckas  (Radiopjäs 10 januari 1937)

            Nyutgåva 1954 / Harry Martinson 50 år 

55 år - Tre knivar från Wei (1964) 

55 år - Bestiarium (1964) 

35 år - Nya Bestiarium (1984) 

15 år - Poetiska törnbuskar i mängd (2004)
            Brev 1929-1949 

Harry Martinson-sällskapets årsbok 2011 ”BREV ~ Kring en resa utan mål” ger en fängslande bild av hur  gott samarbete mellan de erfarna bokförläggarna Bonnier och ett par oprövade, nya författare ger goda resultat. Herrarna Bonnier med sin stora kompetens, tålamod och nitiska arbete gör allt för att stödja de självständiga författarskap av Harry och Moa Martinson, som man insett de goda kvaliteterna hos, men som hade en smärtsam skapelseprocess att genomgå. Harry och Moa Martinson tar, om än på mycket olika sätt, emot bokförläggarnas hjälp och vänder sig till dem som till nära vänner. 

Bengt E. Anderson som år 2000 doktorerat på Harry Martinson Nässlorna blomma, ”Att rannsaka en barndom”, redigerade boken "BREV ~ Kring en resa utan mål”.

Den sista boken i raden av i år jubilerande böcker är Poetiska törnbuskar i mängd (2004) Brev 1929-1949, redigerad av Paulina Helgesson. Ett av de första brev som finns samlade i "Poetiska törnbuskar i mängd", är skrivet från Ösmo den 21 februari 1929 till Herr Albert Bonnier, Stockholm. Detta är Harry Martinsons svar på ett refuseringsbrev från bokförläggare Tor Bonnier, av den 14 september föregående år 1928, gällande en diktsamling av Harry Martinson "Hav och hamnar":  

"Utan tvivel skulle det för Er själv vara en stor fördel, om Ni ville vänta med en debut till Ni hade en samling, som i sin helhet var starkare än den föreliggande. [...] Jag vågar därför hoppas, att Ni vill återkomma med en ny samling, som jag då gärna på nytt skall taga under genomläsning."  

Harry Martinson ger i sitt brev Tor Bonnier rätt i bedömningen av "Hav och hamnar" och skriver om "Spökskepp": "Jag är själv av den åsikten att denna samling är långt starkare än den jag först sände Eder."  Med "Spökskepp"  debuterade Harry Martinson 1929 på Bonniers, i år för 90 år sedan och "Spökskepp" fanns i bokhandeln 24 september 1929.  

Det var med den debutboken som vi började genomgång av i år hela tio jubilerande Harry Martinson-böcker och ännu ett citat från Poetiska törnbuskar i mängd Brev 1929-1949, vill visa vilket oerhört stort värde som dessa brev utgör för bilden av Harry Martinson.  I ett brev till Margit Abenius 20 maj 1944 får vi en uppfattning om hur situationen var för den unge Harry Martinson under hans skeppsgossetid i Karlskrona och hur världsläget var när brevet skrevs under andra världskriget. Harry Martinson skriver:

"Jag finner när jag betraktar en del minnesbilder en skrämmande likhet mellan pennalismen under min första skeppsgossetid vid flottan i Karlskrona och den nazistiska soldatesk som nu med bödelsfröjd och plågarfröjd går fram bland de härtagna ländernas folk. Där finns en ond naivitet  hos dessa unga män som plågar judar och polacker. Demoni? Asch, vad förstår väl nittonåriga bödelsdrängar av sådant. De dödar ytligt, de motiverar säkert inte med begrepp och metaforer ur avgrundskontrasternas värld vad de gör. Så mycket samvetsfriare känner de sig när de får höra att vad de gör har sin grund långt nere på djup som de inte haft en aning om. […] Den rena tanken är det drömda målet som aldrig, säkerligen aldrig kommer att nås på Ordets väg, och alla är vi nödsakade att liksom Kristus och Budda tala i liknelser, i bilder, i begrepp som presenteras med bildordet,  som stiger fram och säger: jag ska be att få presentera en någorlunda ren tanke. Tänk bort dessa kläder och ni har tanken så någorlunda den kan vara."

DET YTLIGAS ONDSKA

Att se det onda som det bottenlösa 

och skänka ondskan avgrundsdjupets rang 

det är att gömma huvudet i sanden 

där ytlighetens djinner rycka fram. 

En ytlig hord drar ut att allt föröda,  

en ytlig mordeld i dess väsen pyr 

och det som drev till denna plikt att döda 

var en förflackad lust till äventyr. 

Det ondas äventyr på jordens yta 

är inga bottenlösa själars dåd,  

men illdåd av förytligade horder 

av folk som aldrig nåtts av djupens råd.
  

Där ytans djinner glitterögda tåga 

vid plikten bundna av sin lust till dåd 

där tänds det onda äventyrets låga 

och härjar jordens yta utan nåd. 

HARRY MARTINSON: Ur Passad (1945)

HARRY MARTINSON – TIO Jubilerande böcker år 2018

Presenterades 2018 i maj under Årshögtiden Jämshög

i juni under Kulturveckan Nässelfrossa Olofström 

samt i september under Bokmässan Göteborg 

85 år  Kap Farväl! ~ 1933

80 år  Midsommardalen ~ 1938

75 år  Nomad  ~ 1943

70 år  Vägen till Klockrike ~ 1948

65 år  Cikada ~ 1953

60 år Gräsen i Thule ~ 1958

55 år Utsikt från en grästuva ~ 1963

45 år Tuvor ~ 1973

40 år Längs ekots stigar ~ 1978

(Urval efterlämnade dikter)

35 år Bollesagor ~ 1983

(Ur det efterlämnade materialet till

Vägen till Klockrike)

Rune Liljenrud 

NÄSSELFROSSA 12 ÅR ~ KULTURVECKA Olofströmsbygden den 23 - 30 juni 2019 "BILDNINGENS VÄGAR" är årets tema

År 2019

"BILDNINGENS VÄGAR "

 är temat för 2019 års Nässelfrossa,

 som är den tolfte i ordningen, 

sedan starten år 2008.

www.nasselfrossa.se

NÄSSELFROSSA - STORARTAD KULTURVECKA 

FÖR TOLFTE ÅRET I OLOFSTRÖMSBYGDEN!

År 2008 hölls den första Nässelfrossa, Kultutveckan i Olofström, 22 -29 juni med temat "På gränsen" och programmet angav "Reta, bränna och frossa - en kulturvecka med sting".  Bilder av programblad finns nedan!

År 2009 Nässelfrossa med temat "Vid vattnet", 21-28 juni

År 2010 Nässelfrossa med temat "Eld och lågor", 27 juni -4 juli

År 2011 Nässelfrossa med temat "Jorden vi ärvde", 26 juni -3 juli

År 2012 Nässelfrossa med temat "Över stock och sten", 24 juni-1 juli

År 2013 Nässelfrossa med temat "Från smalspår till bredband", 23-30 juni

År 2014 Nässelfrossa med temat "Ordrikedom genom sekler", 22-29 juni

År 2015 Nässelfrossa med temat "I flyktens spår", 21-28 juni

År 2016 Nässelfrossa med temat "Människan och maskinen", 26 juni-3 juli  

År 2017 Nässelfrossa med temat "Världens klimat Vår miljö", 25 juni-2 juli 

År 2018 Nässelfrossa med temat "Kvinnan och Demokratin", 24 juni-1 juli 

År 2019 Nässelfrossa med temat "Bildningens vägar", 23-30 juni 

"I den skönaste av årstider välkomnar vi dig och alla andra att ta del av årets Nässelfrossa. Vad kan vara mer välgörande för både kropp och själ än att under en hel veckas tid kunna välja och vraka i denna kulturveckas rikedom?"

[...] 

Välkommen Nässelfrossa 2019

Ur Välkomsthälsning i programfolder 2019

av ordförande i Föreningen Nässelfrossa,  

Rolf Persson

År 2008

År 2009

År 2010

År 2011

År 2012

År 2013

År 2014

År 2015

År 2016

År 2017

År 2018

År 2019

Väl mött på 12-års jubilerande

NÄSSELFROSSA 2019

www.nasselfrossa.se

Rune Liljenrud 

Stig Dagermansällskapet kommer under året, eller senast under våren 2020, att avsluta verksamheten. Stig Dagermanpriset kvar och arbete pågår för en staty till Stig Dagermans 100-årsdag 5 oktober 2023.

Stig Dagermansällskapet bildades i maj 1987 med syfte att uppmärksamma ett författarskap av stor betydelse. På Bokmässan i Göteborg har Sällskapet funnits med i 22 år med uppskattningsvis 66 333 besök. Vi har vant oss vid att under besök i Dagerman-montern där, få givande samtal med kännare och eldsjälar omkring favoritförfattaren från Älvkarleby i Uppsala län Stig Dagerman (1923-1954). Dagermanpriset kommer att delas ut för 24:e gång 1 juni 2019 och tilldelas Britta Marakatt-Labba. Hon är född i Idivuoma i Karesuando och uppvuxen i en renskötarfamilj i Saariyuoma sameby. Britta Marakatt-Labba är textilkonstnär, målare, grafiker, illustratör, kostymör och scenograf. Hon är hedersdoktor vid humanistiska fakulteten vid Umeå universitet. 

Här i bloggen har tidigare skrivits om paralleller mellan Harry Martinson och Stig Dagerman, bl.a att de båda har luffarerfarenhet och skrivit om detta. Med Harry Martinson oroade sig Stig Dagerman stort över den första atombomben i augusti 1945 och skrev mot det nya förstörelsemedlet:

Nyss sprang en bomb i Japans land,
Atombomb kallas den.
Vart mänskligt hjärta står i brand,
nu får vi fred igen!
Om klotet sprängs, - som var man vet
då blir det fred i evighet.

Stig Dagermansällskapet är nu i ett skede av avveckling av Sällskapet, men verksamhet kring Stig Dagermans författarskap fortsätter i andra former.

hand utsträckt 

spegelhanden möter

fingertopparna ihop

bur av luft 

händerburen 

levande galler

en hand din

en hand min

buren öppnar världen 

(Dagermanska dagsverser

och "La main tendue")

Jorden kan du inte göra om. 
Stilla din häftiga själ. 

Endast en sak kan du göra, en annan människa väl. Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre betyder en broder mer.

Stig Dagerman

Rune Liljenrud 

HARRY MARTINSON: "Avskedsord till en sjö" ~ En dikt som enligt Georg Svensson torde vara skriven efter 1972, när Martinson flyttade från villan vid sjön Sillen i Gnesta till Stockholm.

Avskedsord till en sjö 

En mörk sjö med överhängande träd

är för mig både en himmelens och en tidernas spegel.

Här hände mycket.

Om himmelen nedsteg med mildhet så uppstod vassen

                                                              och näckrosen.

Och sothönan kom och nickade med den vita pannmössan på.

Här har jag sett mycken tid förflyta

stundom flera år av minnen och drömmar 

drivande på vassflottar som ofta bara var en timmas verk 

                                                             eller mindre. 

Här har jag lärt känna som månårsbröder de strandälskande 

                                                             träden.

En länge av vind och vatten spelad sång

har jag fått räckt mig

med svarta kårar från dess holmar

och rop från dess fåglar.

Om vintrarna en kall och ärlig skrift

på dess stora griffeltavla av svartgrå is.

Och så vårarnas nyöppna vakar fulla av fågel

som ropade ut sig till hela rymden omkring.

Inte heller höststormarna vill jag glömma att nämna,

hur de ryckte i huset,

fällde granar och kastade lövmoln in mot åsen i öster.

Vid avskedet tackar jag dig varmt 

för allt detta min kära sjö.

_______________

HARRY MARTINSON: BLM (1980) 

Ur Harry Martinson: Skillingtrycket och Vildgåsresan (1994)

/Stefan Sandelin VEKERUM förlag 

Rune Liljenrud

Tankar av HARRY MARTINSON vid sjön Sillen ~ med Elly Jannes: "Stor ömhet mot allt skapat"

Stockholms Stadsteater 50-årsjubilerade 2010 med Harry Martinsons ANIARA, som då hade premiär på Stockholms Stadsteater den 21 oktober 2010. 

Regi och dramatisering: Lars Rudolfsson - Scenografi: Sören Brunes 
Musik: Andreas Kleerup i samarbete med Carl Bagge 

Programbladet innehåller bl a artikeln "Stor ömhet mot allt skapat", av journalisten och författaren Elly Jannes, mångårig medarbetare i tidningen Vi. 

Artikeln från Vi 1957, som finns i "Kring Aniara", bygger på en intervju, som Elly Jannes gör med Harry Martinson i hans arbetsrum hemma på Gustavsberg utanför Gnesta. Hon beskriver: "Vinterhimlen lyser blågrön över sjön Sillens vita täcke. Snön ligger i mjuka flockar på björkarnas grenar. En talgoxe pickar då och då på rutan som tack för den utsatta matransonen. […] Skymningen faller blå över snön utanför fönstren. En sista gul solrand bleknar bakom Sillen. Men inne i det Martinsonska hemmet är det mjukt och varmt och glödande av färger. Från ryorna som fru Ingrid knutit och lapptäcket mot altandörren, från sköna ting som glimmar från hyllor och vitriner, vackra bokverk, båtar, dockor från fjärran kulturer, keramik från gammal och ny tid, mandarinknappar i elfenben och kristall. I en dörröppning hänger en mobil av små kineshattar i papper, målade i fjärilsskimrande nyanser - hela familjen Martinsons gemensamhetsverk till förra julen. Från vardagsrummet hörs flickornas mumlande röster, då och då små skratt."

Författarmuséet i Jämshög mottog för några år sedan ett par draperier, som Ing-Marie och Bengt Bejmar har hängt upp i Författarmuséet, där de nu kan beskådas. Harriet Martinson har berättat att hennes mamma Ingrid sydde draperierna och att det var pappa Harry som valde färger och mönster. Draperierna har varit upphängda i diktarvillan vid Sillen, vilket syns på bilden nedan, där pappa Harry läser för sina båda döttrar Harriet och Eva.

Idun Veckojournalen hade år 1963 i tidningsnummer 10 den 8 mars, en artikel om "Martinson i nya banor - Varför hemligstämplade han sin poesi - och när får vi läsa dikterna?" Lennart Nilssons bild av Harry Martinson visar textilen, som Harry och Ingrid Martinson tillsammans har skapat.   

Årstiden för Elly Jannes artikel "Stor ömhet mot allt skapat", är vinter och naturen alltså helt annan än den prunkande våren 2019, när Harry Martinson-sällskapet har sin årshögtid förlagd till dessa bygder och bjuder en kulturutflykt med guidning i trakterna kring sjön Sillen och vid sjön Sillens strand besöker huset där familjen Martinson bodde, när Harry Martinson skrev Aniara. 

I intervjun som Elly Jannes skriver om i artikeln "Stor ömhet mot allt skapat", berättar Harry Martinson om bakgrund och inspiration till Aniara, termer, namn och skeenden förklaras.

Redan år 1938 fick Harry Martinson det första uppslaget till Aniara, när han läste en bok av Eddington, som handlar om den rörelse som försiggår inne i atomerna. Varje atom är en rymd där dess partiklar rör sig. Skulle man uttrycka detta måste man göra det i termer som inte är uppfunna. Innan  Martinson kom igång hade han stort besvär att finna formen. Till slut stannade han för att välja de rytmer som inställde sig av sig själva, det blev mest äldre rytmer, femfotade jamber, alexandriner och så vidare. När han väl kommit i gång skrev han berättelsen under starkt inre tvång. Tiden drev fram den, vår egen tid, som laborerar med kosmos' krafter, med universum självt.

Atombombshotet har legat som en mara över Harry Martinson allt sen han år 1941 träffade Niels Bohr i hans laboratorium i Köpenhamn och frågade honom: De måtte väl inte uppfinna någon slags bomb där man utnyttjar energiens bundna krafter. Xinombra är Hiroshima och Nagasaki, varje plats utsatt för bombers förödelse.

Landet Gond är en provins i Indien, men Harry Martinson har också tänkt på Gondwanaland, den indiska mytens Atlantis. 

Den blinda sierskan från landet Rind har sin förebild från en trachomablind flicka, som Harry Martinson en gång såg i Sydamerika. Ärren av trachoman låg som en bark över ögonen. Bark heter på tyska Rind. Därför blev Rind landet, där de blinda ligger i den blinda mullen.

Ordet goldonder för rymdskepp är en korsning av Golkonda, conquistadorernas gamla drömland och en fras Martinson ständigt hörde när han gick på luffen i Sydamerika: Como donde va Usted? Ordet "donde", som ingår i  frasen betyder "Vart är ni på väg?"

Mima sammanhänger med mim, mimus, härmfågel och symboliserar dikten och de andliga kommunikationsmedel med vilka vi tar kontakt med varandra, all skapande konst och därför är det konsekvent att miman har ett samvete. Harry Martinson betonar starkt tankens och eftertankens vikt, men "I salen sju är Tankens kartotek. Rätt klent besökt. Där står en herre kallad Tankens vän":

Han visar sorgset på en tankemängd 

som kunnat rädda oss om den i tid

fått vara med i odlandet av anden.

Ur ANIARA, Sång 

Det finns hos olika religioner och vishetslärare kvarstående grundtankar som alltid visat sig ha bärkraft, menar Harry Martinson och nämner som exempel Bergspredikans "Allt vad I viljen att människorna skola göra Eder det gören I ock dem. Om det budet varit levande hos oss hade ingen kastat någon atombomb. Hos Arndt finns en annan sådan grundtanke: Det är människans skyldighet att inte missbruka de skapade tingens tjänst."

Mimaroben, mimaskötaren i Aniara, Mimas blå liturg, som år för år har sökt "en reva som släpper in en glimt av hoppets sken", fortsätter tröstarbetet fram till dess han släcker de sista ljusen och bjuder läsaren frid. Harry Martinson betonar att Aniara är en Kassandra-varning, som människor kanske en tid lyssnar till, men sedan glömmer dess varning. När det gått så långt för mänskligheten som Aniara, då kan vi inte få evangeliet gratis. Vi kan bara återfå det genom att bättra oss.

"Det allvarligaste av allt, säger Harry Martinson, är att vi har avskaffat skuldbegreppen. Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår meddelaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förödelsen släpps lös. [...] Religion är för mig samklang med kosmos, så att jag upplever en klarhet och handlar ur en klarhet och en övertygelse om kärlek och rättfärdighet."

Långt bortom larv och grymhet

lyser i sommarens hagar

kärlekens sommarstjärna 

midsommartidernas blomma.

Vad förtjänte väl mera

att vi bleve glada och fromma.

Ur ANIARA, Sång 80

Den vita näckrosen (Nymphaea alba)

 är Södermanlands landskapsblomma

Näckrosvattnet skärper sin spegel

Näckrosvattnet skärper sin spegel.

Klar ligger dagytan

med vaxblanka flytblad.

Insjöns stillhet är en stund sin egen

med skenbara himmelsdjup nedåt mot gyttjan.

Sländorna jagar några slingor och varv

över sina egna skuggor.

De finner snart

ätbart byte, men en strandfluga tappas

och en ringrörelse slår ut

från en punkt nära ett strå.

Sedan börjar en vind

som il och kåre.

Den växer med timmen.

HARRY MARTINSON: Ur Längs ekots stigar

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON vid sjön Sillen i Sörmland: "Då lyser vit en näckros / som en ängel i sin vik" ~ (Ur Gräsen i Thule)

Inför utgivningen av ”Gyro” på Jord-Eco förlag AB, Stockholm 1986 sändes i Radio Blekinge ett program med dåvarande ordföranden i Harry Martinson-sällskapet, Ingegerd Bodner ”Harry Martinson, naturfilosofen ~ Om Harry Martinsons Gyro”. I programmet medverkade också Harry Martinsons hustru Ingrid och docenten i matematik vid Uppsala universitet Tord Hall. 

Ingegerd Bodners tankar om

 Harry Martinsons GYRO

redovisas med ett efterord

i utgåvan 2012 av GYRO 

Ingegerd Bodner nämner att familjen Martinson bodde vid sjön Sillen i Sörmland och där kunde den begynnande miljöförstöringen märkas, vilket plågade Harry Martinson oerhört, mindes hustrun Ingrid. Han övervägde att starta någon miljövårdsrörelsen "Vit näckros", för att rädda sjöar. 

I fruktansvärda drömmar upplevde Harry Martinson hur underbar skog plötsligt började gråta, alla löv, allt gräs och alla växter grät. Det finns en andlig gyralitet, som inte blivit nog beaktad. Frågor om orsak och verkan ses på alltför ytligt plan, menar Harry Martinson och frågar sig om den mänskliga hjärnan verkligen skulle vara sämre utrustad än en gyrokompass. Om den mekaniska  anordningen klarar att hålla sig på jämn köl trots alla störningar, skulle då inte människan också kunna göra det? 

______________________________ 

Näckrosvattnet skärper sin spegel

Näckrosvattnet skärper sin spegel.

Klar ligger dagytan

med vaxblanka flytblad.

Insjöns stillhet är en stund sin egen

med skenbara himmelsdjup nedåt mot gyttjan.

Sländorna jagar några slingor och varv

över sina egna skuggor.

De finner snart

ätbart byte, men en strandfluga tappas

och en ringrörelse slår ut

från en punkt nära ett strå.

Sedan börjar en vind

som il och kåre.

Den växer med timmen.

HARRY MARTINSON: Ur Längs ekots stigar

Rune Liljenrud