Åländska författarinnan Anni Blomqvist 100 år 7 oktober 2009

Bara dagar möter vi:
Bottenhavets sommarnätter.
Skymningar som ej hann bli
dör av ljus på havets slätter.

HARRY MARTINSON: Ur Tuvor



Harry Martinson-sällskapets årshögtid år 2007 med temat ”Hav, resor och båtar” hölls på Åland. Under söndagen den 6 maj - Harry Martinsons födelsedag - färdades årshögtidsdeltagarna genom det litterärt mycket rika och natursköna åländska landskapet och besök gjordes bl a vid författarinnan Anni Blomqvists hem, Vårdö Simskäla.

Anni Blomqvist skulle ha fyllt 100 år den 7 oktober 2009, vilket firas stort på Åland, bl a kommande söndag den 11 oktober med en jubileumshögmässa i Vårdö kyrka och efter gudstjänsten bjuds programfest med Anni Blomqvist som tema. Posten Åland har i år gett ut ett frimärke med Anni Blomqvist i sin nya serie med åländska författare

Vi som var med och besökte Vårdö Simskäla under årshögtiden 2007 på Åland, minns vilken rik upplevelse detta var. Havets allvar har en stor skildrare i författarinnan Anni Blomqvist. Hon skriver att när hennes make och äldste son omkommit samtidigt i havet, tänkte hon ofta på Uppenbarelsebokens ord: ”Havet finns inte mer.” Vissheten om att de båda i sitt arbete med fiskebragderna ute på havet inte längre behövde kämpa i storm och oväder, blev en tröst för henne. När också den andre sonen drunknade några år senare hade Anni Blomqvist förlorat hela sin familj i havet.

I sin sista roman ”Havet finns inte mer”, 1989 - året före sin död - skriver Anni Blomqvist sig timme för timme igenom våndans dag: väntan, aningarna som övergår i visshet och så beskedet från sjöbevakningen. Hon slutar sin sista roman med att citera Pär Lagerkvist: ”Allt är nära, allt år långt ifrån, allt är givet människan som lån.” Hon skriver: ”Vi människor kan tro oss veta allt och ordna vårt liv så som vi vill ha det, men förmår i grunden mycket litet. Allt vårt ägande är som Lagerkvist säger: Ett lån.”












I stormens spår - Till Valters och Tommys minne, är Anni Blomqvists första roman. Havet finns inte mer - Till Bengts minne, är hennes sista och kanske är den också hennes mest gripande och storslagna bok.

Med sin stora skärgårdssvit i fem delar, Vägen till Stormskäret, Med havet som granne, Maja, I kamp med havet och Vägen från Stormskäret är Anni Blomqvist en litterär klassiker. Hon har tilldelats Svenska Litteratursällskapets pris för "sitt epos om människan och havet, en berättarkonst som för den nordiska folklivsskildringens finaste traditioner vidare". Anni Blomqvists Stormskärs Maja är ett åländskt nationalepos, som blivit teaterpjäs med TV-serie och musikteater.














Det finns en värld av trogen mull
full av rosor som gärna dö,
av vågor som gärna gå,
av vingar som gärna lyfter,
av pelare som gärna bär
tider och tak
länge, långt.

Det finns ett hav där tro födes
ständigt likt fiskar.
En skog där förtröstan uppstår
likt nyutslagna löv.

HARRY MARTINSON: Ur CREDO / Vagnen



Från Guckusko - Cypripedium calceolus, som tillhör Ålands särskilt skyddsvärda växtarter, vill jag med en oljemåling av Ulla Orava, bördig från Orimattila i landskapet Päijänne-Tavastland i Södra Finlands län, hylla Anni Blomqvist 100 år

I tacksamhet för ett stort åländskt författarskap

Rune Liljenrud

Hiroshimadagen 6 augusti 2009: Xinombra i våra minnen

Allt som kunde brinna blev aska.
Och stenarna glaserades
intill ett djup av fyra tum.
I vissa trakter gick det djupare:
en smältfot eller mera
av granitens yta kokade.
Men det slapp folk att se.
De hade virvlat före, runt och runt
som lyftad aska.
(Ur Aniara, sång 67)

I dag, 64 år sedan den första atombomben sprängdes över Hiroshima, läser vi Harry Martinsons Aniara än en gång. I bl a sång 67 skildrar han de fasor som drabbade invånarna i Xinombra (=Hiroshima). Detta är något som alla borde läsa, om och om igen. Det är oförsvarligt att låtsas som om de första och hittills enda atombombningarna i Hiroshima och Nagasaki aldrig har hänt. Vi måste ständigt bli påminda om detta vansinne som sedan 1945 fortsatt i form av produktion och testningar av nukleära vapen till enorma kostnader. Även om vi just nu inte upplever atomvapenhotet som akut finns det där ständigt: År 2009 har världen ca 27.000 kärnvapen varav 12.000 osäkrade som kan avfyras inom två minuter.

På Aniaradagen den 12 oktober 2006 gjorde Harry Martinson-sällskapet ett uttalande där man vädjade till världens makthavare att omedelbart börja arbeta för att avskaffa alla kärnvapen på jorden. Det är glädjande att även många goda krafter i dag på Hiroshimadagen samlas för att protestera mot kärnvapenrustningens vansinne. Här några exempel på vad som händer bara i vårt land den 6 augusti 2009:

• Göteborg
Kl 11.00, Allégården, Minneshögtid. Arrangör: Pensionärer för fred.
Kl 18.00, Fredslunden vid Vasa kyrka, tal och musik. Arr: Fredssam m fl
• Laholm
Hiroshima-minnesstund. Tal, dikt, musik. Sjösättning av papperslyktor
kl 20.00 vid båtbryggan. Arr: Kvinnor för fred, FMKK, FN-föreningen
• Nässjö
Nässjö Fredsförening uppmärksammar Hiroshimadagen genom att ha bokbord på stan på förmiddagen och eftermiddagen samt en träff för medlemmar, fredsvänner och andra intresserade på kvällen kl. 19 på Träffpunkten (prel.)
• Stockholm- Vi demonstrerar för en kärnvapenfri värld!
Kl 12.00 – 15.00 Norrmalmstorg. Arr: SKV, KFF m fl
- Manifestation för fred och nedrustning på Hiroshimadagen
kl 18:00 - 19:00 i Storkyrkan. Arr: Stockholms domkyrkoförsamling, Svenska Läkare mot Kärnvapen
• Tyresö
Tyresö Ulands- och Fredsförening (Tuff), har bokbord med flygbladsutdelning i Tyresö Centrum kl 16–19 under Hiroshimadagen. Namnunderskrifter för budkavlen ”En kärnvapenfri värld” samlas.
• Ulricehamn
Ulricehamns Fredsförening kommer traditionsenligt att tända ett fredsljus i Ulricehamn på Hiroshimadagen.
• Växjö
20.00-22.00 Manifestation på Hiroshimadagen Vattentorget 1.
Arr: IKFF, Svenska Freds och NBV.
• Örebro
Traditionen fortsätter: Svenska Freds i Örebro minns Hiroshimadagen genom att arrangera en lyktceremoni på Svartån kl. 21.30 vid Slottet. Talare: Birger Schlaug.

Åke Widfeldt

Molnskådespelet om kvällarna

Harry Martinson talar om molnskådespelet om kvällarna, som det vore värt att alltid minnas. Men hur minns man moln? Jo genom att fotografera dem, svarar han och önskar sig en fotografisk konstbok, som handlade om bara moln, en tidlös årsbok om molnens gång. Det vore en önskebok om slumpens verk och vindens skördar, men också en tänkebok över temat hur synligt och verkligt har inte allting, som nu är borta, varit. Det är väl så vi halvmedvetet tänker när vi tar amatörfotografier av varandra under livets gång. Det är drömmen om stillbildens lilla punkttriumf över förgängligheten. (Dagboken, 1965)

Molnen vandra och vandra
på himmelens blå oceaner,
dem emellan färdas
fåglarnas fria tåg.
Hjärtat dröjer så gärna
vid allt som förklarar kvällen.
Trofast sakta vandra
moln över fältens råg.

Uppåt söker sig blicken,
följer den väldiga resan.
Detta är sommarens himmel
i fria och öppna år.
Drömmen om människan driver
genom den klara kvällen,
följer aftonens skyar
en efter en och förgår.

HARRY MARTINSON: Drömmen om människan
Ur Gräsen i Thule, 1958

Rune Liljenrud

Poesin är det mest koncentrerade och ordknappa av litterära uttrycksmedel

Citatet ovan kunde vara inledning till förord i en bok om Harry Martinsons poesi och kamp för frihet, men så är det inte. Det är hämtat ur Johan Stenströms förord till Universitetets frihet - Tio tankar och en dikt, en antologi av Kulturforum vid Lunds universitet. Så här fortsätter Johan Stenström medan jag tänker på Harry Martinson:

"Bildspråket och den språkliga reduktionen bidrar till diktens kondenserade skönhet. Förtätningen gör den samtidigt innebördsrik. Det finns ett stort mått av självreferens i poesin men på samma gång pekar den ut över sitt eget innehåll. Meningen finner man bortom ordens lexikala betydelse. På så vis blir koncentrationen en potential för expansion. Den goda poesin ansluter villigt till nya referenser alltefter skiftande tider och sammanhang. Den begränsas inte av tid och rum."

Kulturforum är en mötesplats inom akademi och kulturvärld och jag hoppas att denna bok, som utkom därifrån år 2008, liksom den år 2006 utgivna Det eviga som traditionsbrott, skall finna många läsare. Axel Ebbes suggestiva skulptur "Mannen som bryter sig ur klippan" illustrerar allas vår frihetskamp, den som våra diktare ger oss så mycken inspiration och kraft till.

Tag och läs!
Bästa sommarhälsningar
Rune Liljenrud

NÄSSELFROSSA 21-28 juni 2009

Välkommen till NÄSSELFROSSA med tema "vid vattnet"

/.../

Ja, Stav var en levande människa, och efter hans död gungade hans skola tacksamt bevarad av all min själ omkring på havet. Den blev tämligen gränslös och dess lektion blev oändlig. Efter hand kom den ju att vidga sig hän mot livet sådant det är och sådant det verkligen är, men även här kunde man i någon mån höra folkskolans röst "såsom genom mycket vatten",

/.../

HARRY MARTINSON: Ur VATTENBREV
- Svärmare och harkrank

www.nasselfrossa.se
Tel 0454 - 93 600

Rune Liljenrud

Elin Wägner, Karin Boye och Harry Martinson

"Ja visst gör det ont när knoppar brister"
Detta är ursprungligen en tillfällighetsdikt av Karin Boye, publicerad i en vänskrift "Bergsluft" till Elin Wägners 50-årsdag den 16 maj 1932. Kanske är detta Karin Boyes mest kända dikt, men då med titeln "Ja visst gör det ont när knoppar brister". Om detta och mycket annat intressant finns att läsa i PARNASS' temanummer om Elin Wägner, 1994.


"Ingen snäll flicka i Akademien" - så heter en utställning som 13-14 juni öppnats på Lilla Björka - Elin Wägners hem i Berg (3 mil norr om Växjö) - om Elin Wägners inträde i Svenska Akademien 1944. Det är 60 år sedan författarinnan avled, men hon är kanske nu mera aktuell än någonsin. Mycket finns att läsa om Elin Wägners liv och författarskap på Elin Wägner-sällskapets hemsida www.elinwagner.se och där möts man direkt av författarinnan genom Isaac Grünewalds porträtt av henne.


År 1982, 100 år efter Elin Wägners födelse, hedrades hennes minne med svenskt frimärke, ELIN WÄGNER WÄCKARKLOCKAN.

Till 50-årsminnet av Elin Wägners död utkom boken Elin Wägner - Vad tänker du, mänsklighet med texter i urval av Helena Forsås-Scott (Norstedts, 1999). Bokens texter, som handlar om feminism, fred och miljö, ger också nu vid 60-årsminnet en utmärkt ingång till Elin Wägners författarskap i dess helhet.

Elin Wägner efterträddes 1949 av Harry Martinson på stol 15 i Svenska Akademien och båda litterära sällskapen skall snart mötas där, varom hemsidans kalendarium lämnar vidare besked. Vi kommer också att ha samarbete med Karin Boye Sällskapet.

Mycket kommer under detta minnesår att lyftas fram om relationerna mellan Elin Wägner och Harry Martinson. Jag berörs lokalt i Alvesta genom Elin Wägners Porsen blommar (Tidevarvet, 1932) när hon med humor och allvar skriver "Här krökte sig vägen så graciöst som en svanhals omkring sjön. Nu är ivräkt grus och sten, här har man gått fram som barbarer för att få bort en stackars kurva, så att Alvesta-drickat skall komma litet fortare fram."

Framåtblickande avslutar Elin Wägner Porsen blommar med denna förväntan: "Vägstyrelsen i Sverige kommer en gång att lufsa efter vetenskapen. Här kommer att bli kurvkommittéer i Sverige (men inte förr än alla kurvor är utplånade), kommittéer som kommer att ondulera våra vägar igen och göra efter Vår Herres perenna lister. Men då är jag död och alltså fullkomligt lycklig ändå."

Vad gäller Alvesta-drickat, som Elin Wägner skriver om, så förhåller det sig på detta sätt: Alvesta har haft ett välrenommerat bryggeri, vilket var i gång när Elin Wägner år 1932 skrev ironiskt om distributionen av bryggeriets tillverkning. Etiketterna visar ALVESTA BRYGGERI - Telefon Alvesta 20. Kanske kan Bengt Bejmar hitta etiketter från Alvesta i Harry Martinsons samlingar i Jämshögs Hembygds-museum. ALVESTA BRYGGERI finns inte mer. På dess forna plats har i modern byggnation uppförts SERVICEHUS BRYGGAREN.

När jag nu åter läser Elin Wägners texter om natur och landskap och vårt ansvar för detta, så tycker jag att hon - liksom hennes efterträdare på stol 15 i Svenska Akademien, Harry Martinson - var långt före sin tid, inte minst när det gäller miljöfrågor. Mycket skrev de också ungefär samtidigt och Elin Wägners Porsen blommar från 1932 för mig direkt till den utsikt som Harry Martinson har i BALKONGER från diktsamlingen NATUR från 1934:

Från balkongen synes ganska tydligt en igenvuxen damm.
Flöjeln har rostat, kalkonen är död,
klingande tvätthus ha ruttnat i dalen.
Karparna äro åldriga där.
Den forna förbindelsen med havet har upphört,
På skylten läses: Allt är förbjudet! Dammen är
avstängd!
Skamsna näckrosor göra sitt bästa:
lägga fram vemod och dröm till försvar.


Såväl Elin Wägner som Harry Martinson var rädda för att bli Kassandra-varnare. Så får det inte vara! Så får det inte bli! Låt oss läsa dem båda och ta dem till oss. Detta är också bästa grunden för ett bra och givande minnesfirande!


I trädgårdens frodiga grönska vid Elin Wägners Lilla Björka, finns ett stort spindelnät. Det är en detalj ur ett textilt konstverk "Livslinjen genom två vävar" av Ulla Nordin, Nässjö. Mer om hennes konst finns på http://ulla.panatet.se


Rune Liljenrud

Kan litteraturen påverka och förändra världen?

Bengt Bejmar, vår kunnige guide i Jämshögs Hembygds-museum, mediterar under Klockrike-skylten vid Luffardungen






Tillsammans med Birger Johnson tar Bengt Bejmar oss gärna med på "Vandring i författarbygd" med Harry Martinson och Sven Edvin Salje - också på DVD-Video








Harry Martinson samtalar 10.2.1967 i en radiointervju med Carl Magnus von Seth under rubriken "Vad har vår tids människor för möjlighet att överleva?" och kommer då in på frågan om litteraturen har någon makt att förändra de sociala villkoren för människor. Harry Martinson menar, "att litteraturen har väl aldrig någonsin haft den förmågan att kunna hastigt förvandla världen eller att komma till någon sorts snabba och frälsande resultat för världen. Det ligger inte i litteraturens art att vara sådan, att den kan göra det. Den verkar väl snarare på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen. Och där ingår vi såsom blygsamma element i det där, och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen skall vara för att vara bra, för att vara ideal. /.../ Det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld och med den tekniska världen som verktyg."


Bengt Bejmar och Birger Johnson, vars arbete för litteraturen inledningsvis omnämns i denna blogg, tror - liksom vi alla i Harry Martinson-sällskapet och andra litterära sällskap - på ordens makt över oss själva och i vår värld. Litteraturen verkar på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, och det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld, som Harry Martinson uttrycker det. Därför arbetar Harry Martinson-sällskapet för att förverkliga följande målsättningar:

– att vidga och fördjupa intresset och förståelsen för Harry Martinson och hans författarskap
– att uppmärksamma och stödja forskning kring hans liv och diktning
– att verka för att Harry Martinson texter hålls tillgängliga, på svenska och andra språk, i goda tryckta upplagor.

Fil dr Carl Johan Ljungbergs bok I RÖDA TANKESPÅR - Svensk skönlitteratur som vägröjare för välfärdsstaten - bjuder mycket intressant läsning om hur författares "berättarspråk präglat värderingarna hos människor i Sverige i flera generationer". Harry Martinson, Moa Martinson och Ivar Lo Johansson är några av författarna, som omnämns i boken. Vi som i samband med Sällskapets årshögtid den 8-10 maj 2009 nyligen varit i Klockrike, läst Harry Martinsons livsfilosofiska bok och även sett filmatiseringen av Vägen till Klockrike läser med extra intresse i Carl Johan Ljungbergs bok detta citat ur Harry Martinsons bok:

"Men vore det så att människan älskade sin nästa som det står i Skriften, så skulle inte Det allmänna behövas. Att det finns ett stort fattighus i varje socken, det beror bara därav att ingen har fattat innebörden i Skriftens ord. Det står ingenting om hopföst fattigvård i Bibeln. Där står bara om kärlek till din nästa. Och din nästa bor kanske i en stuga där hon vill vara, och där hon trivs om hon får litet handhjälp och grannhjälp när hon blir gammal och usslig. Allt det som kallas Det allmänna har uppstått därför att nästan har vänt ryggen åt nästan. Alla smet de in i massan för att de skulle slippa personligt besvär med nästan."


Efter citatet ovan ur Vägen Till Klockrike (s. 191) skriver Carl Johan Ljungberg i sin bok I RÖDA TANKESPÅR - Svensk skönlitteratur som vägröjare för välfärdsstaten - att likheter finns med den nätverks- och närmoral som Moa Martinson och andra skribenter samtidigt framför.

Kan litteraturen påverka och förändra världen? Svaret blir Ja, men litteraturen verkar på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, och det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld, som Harry Martinson uttrycker det.

Rune Liljenrud