Kan litteraturen påverka och förändra världen?

Bengt Bejmar, vår kunnige guide i Jämshögs Hembygds-museum, mediterar under Klockrike-skylten vid Luffardungen






Tillsammans med Birger Johnson tar Bengt Bejmar oss gärna med på "Vandring i författarbygd" med Harry Martinson och Sven Edvin Salje - också på DVD-Video








Harry Martinson samtalar 10.2.1967 i en radiointervju med Carl Magnus von Seth under rubriken "Vad har vår tids människor för möjlighet att överleva?" och kommer då in på frågan om litteraturen har någon makt att förändra de sociala villkoren för människor. Harry Martinson menar, "att litteraturen har väl aldrig någonsin haft den förmågan att kunna hastigt förvandla världen eller att komma till någon sorts snabba och frälsande resultat för världen. Det ligger inte i litteraturens art att vara sådan, att den kan göra det. Den verkar väl snarare på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen. Och där ingår vi såsom blygsamma element i det där, och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen skall vara för att vara bra, för att vara ideal. /.../ Det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld och med den tekniska världen som verktyg."


Bengt Bejmar och Birger Johnson, vars arbete för litteraturen inledningsvis omnämns i denna blogg, tror - liksom vi alla i Harry Martinson-sällskapet och andra litterära sällskap - på ordens makt över oss själva och i vår värld. Litteraturen verkar på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, och det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld, som Harry Martinson uttrycker det. Därför arbetar Harry Martinson-sällskapet för att förverkliga följande målsättningar:

– att vidga och fördjupa intresset och förståelsen för Harry Martinson och hans författarskap
– att uppmärksamma och stödja forskning kring hans liv och diktning
– att verka för att Harry Martinson texter hålls tillgängliga, på svenska och andra språk, i goda tryckta upplagor.

Fil dr Carl Johan Ljungbergs bok I RÖDA TANKESPÅR - Svensk skönlitteratur som vägröjare för välfärdsstaten - bjuder mycket intressant läsning om hur författares "berättarspråk präglat värderingarna hos människor i Sverige i flera generationer". Harry Martinson, Moa Martinson och Ivar Lo Johansson är några av författarna, som omnämns i boken. Vi som i samband med Sällskapets årshögtid den 8-10 maj 2009 nyligen varit i Klockrike, läst Harry Martinsons livsfilosofiska bok och även sett filmatiseringen av Vägen till Klockrike läser med extra intresse i Carl Johan Ljungbergs bok detta citat ur Harry Martinsons bok:

"Men vore det så att människan älskade sin nästa som det står i Skriften, så skulle inte Det allmänna behövas. Att det finns ett stort fattighus i varje socken, det beror bara därav att ingen har fattat innebörden i Skriftens ord. Det står ingenting om hopföst fattigvård i Bibeln. Där står bara om kärlek till din nästa. Och din nästa bor kanske i en stuga där hon vill vara, och där hon trivs om hon får litet handhjälp och grannhjälp när hon blir gammal och usslig. Allt det som kallas Det allmänna har uppstått därför att nästan har vänt ryggen åt nästan. Alla smet de in i massan för att de skulle slippa personligt besvär med nästan."


Efter citatet ovan ur Vägen Till Klockrike (s. 191) skriver Carl Johan Ljungberg i sin bok I RÖDA TANKESPÅR - Svensk skönlitteratur som vägröjare för välfärdsstaten - att likheter finns med den nätverks- och närmoral som Moa Martinson och andra skribenter samtidigt framför.

Kan litteraturen påverka och förändra världen? Svaret blir Ja, men litteraturen verkar på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, och det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld, som Harry Martinson uttrycker det.

Rune Liljenrud