"Måste det vara så? Är vi så räddningslöst förlorade till vår egen arts värsta egenskaper?"

 

PÄR LAGERKVIST-SAMFUNDET 

har som vanligt en innehållsrik Årsskrift 2022, som totalt bjuder 20 artiklar och essäer, alla av stort värde. Samfundets ordförande Magnus Eriksson, litteratur- och musikkritiker samt lärare i kritiskt ock kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet och redaktör för Årsskrift 2022, skriver att den "ger en glädjande spännvidd".

Pär Lagerkvists diktning har fått förnyad och tragisk aktualitet genom det ryska anfallskriget mot Ukraina. Pär Lagerkvists BÖDELN från 1933 och nazismens ideologi behandlas av Maria Küchen i belärande artikel KVINNORNA OCH BÖDELN.

Maria Küchens tankar berikas av hennes tidigare sakprosaverk om rymd och jord, RYMDENS ALFABET samt JORD OCH GUDAR och kan väl relateras till Harry Martinsons allvarstankar i ANIARA.

Bödelns illgärningar skrämmer i sin bestialitet men det är inte han som får sista ordet i boken. Det är en kvinna, som säger till bödeln:

"Jag väntar dig ute bland björkarna när du kommer dignande

och nedsölad av blod. Och du får lägga ditt huvud i mitt sköte,

och jag skall älska dig. Jag kysser din brännande panna och 

torkar blodet från din hand. Du vet att jag väntar på dig!"

Maria Küchen skriver: Varför låter hon honom inte bara gå? Under hennes kärleksfulla ord finns ett annat, kusligare budskap: fortsätt med ditt värv, bödel, jag och ingen annan älskar dig oavsett. Utan närmare förklaringar, öppnar Pär Lagerkvist dörren mot den passiva kvinnans roll i en värld av aktiv ondska. /.../ Men det är en godhet utan konsekvenser, en godhet som ingenting förändrar. Måste det vara så? Är vi så räddningslöst förlorade till vår egen arts värsta egenskaper?

PÄR LAGERKVIST: BÖDELN 1933

MARIA KÜCHEN: RYMDENS ALFABET 2019

POETERNA har, med utgångspunkt från Harry Martinsons ANIARA, ett kapitel i RYMDENS ALFABET, där Maria Küchen skriver:

Ordet "Aniara" leder tankarna till Nirvana, till grekiskans aniarós som betyder tråkig och till mytologins Ariadne.

Ariadne gav hjälten Theseus en tråd att följa, en symbol för hopp, så att han skulle hitta ut ur odjuret Minotaurus labyrint sedan han hade dödat det. Ledan ombord på det labyrintiska skeppet Aniara vet inga gränser. Slutraden i diktverket, när de sista ombord är döda, andas ett slags befrielse: "Och genom alla drog Nirvanas våg." Jag erinrar mig Alan Hales ord i Arizona: "Om du vet att du har ett år att leva innan hela planeten förstörs, hur hanterar du det?" 

Jag är kvar på en jord som ännu inte har förötts. Kanske finns en Ariadnetråd som kan leda oss ut ur labyrinten när vi har dödat monstret. Monstret, det är vi - eller snarare vår oförmåga att avstå från att tillämpa tekniska landvinningar som hotar mänsklighetens och planetens överlevnad. 

"Rymdens grymhet övergår ej människans", skriver Harry Martinson, men där har han trots allt fel. Rymdens fruktansvärda renhet är så ofattbart mycket grymmare än vi. I det smutsigt mänskligt ofullkomliga finns en fara men också en fruktbarhet. Jag går hem i natten med en röst inuti som viskar att jag inte ska vara rädd.  ~ Så avslutar Maria Küchen kapitlet POETERNA i RYMDENS ALFABET.

HARRY MARTINSON: ANIARA

Sång från God

Nu kommer en rosornas gud,

ty rosornas dagar är komna.

Och liljans gudinna är här.

Hur lyckligt när mänskorna somna.

Se, märkliga feer gå fram,

i kistorna färgerna blandas.

Nu önskar violguden färg.

Violernas dagar skall randas.

Vi sjunker i gudarnas lund,

blir mylla, pistiller och strålar.

Och på vår förruttnelses grund

snart gudarna blommorna målar.

Ju mer vi försvinna och dö

ju mindre skall gudarna sörja.

Vårt liv smälter bort såsom snö

när gudarnas somrar börja.

HARRY MARTINSON: Sång 86 ur ANIARA

MARIA KÜCHEN: JORD OCH GUDAR 2021

"Maria Küchen avsöker jorden, myllan, ur både ett existentiellt och biologiskt perspektiv. En meditation över det förflutna och våra inre liv, men också en reflektion om framtiden och planetens ekologiska kris." 

Rune Liljenrud