Den 5 maj är också en temadag, BARNMORSKANS DAG, "som vill lyfta fram det viktiga arbete för barns och kvinnors hälsa som barnmorskor utför."
Harry Martinson har något att bidraga med också denna temadag. I Nässlorna blomma skriver Harry Martinson om sin sockengång och hur han har kommit till ett fattigt småbondehus, Vilnäs där husmodern Hanna är havande och där hon föder ett barn med barnmorskas hjälp. Martinson skriver: "Inne i huset gick barnmorskan, tjock om livet som en ek, kuttrande och lugnande som en mammornas mamma. Sven smög omkring i strumplästen, fylld av fadersoro."
Att Harry Martinson i Nässlorna blomma beskriver barnmorskan med en bild av en ek, väcker intresse att leta efter mera om livstolkning i Harry Martinsons rika lyriks metaforer, där ödmjuk vördnad för livet är ett genomgående mönster.
Nära Jämshögs kyrka finns en stenskulptur HYLLNING TILL HARRY MARTINSON med inskriptionen "Det spensligas bestämdhet / är inte mindre än ekens".
Detta är ett Harry Martinson-citat, hämtat från dikten Duvkullorna ur diktsamlingen PASSAD (1945)
I diktsamlingen PASSAD finns också Li Kan talar under trädet, där Martinson inleder en avdelning med "Avfärda inte det mänskliga med ständiga hänvisningar till det upphöjda" och han påtalar varje arts och individs värde i skapelsen:
"En del stirra sig blinda på de mänskliga möjligheterna och fördömer bristerna. Andra fördöma bristerna utan att se möjligheterna. Men bristerna och möjligheterna stå i förhållande till varandra som grodden och marken. Grodden växer upp till en ek eller till ett strå, beroende på vilken av möjligheternas vägar dess art valt. Men strået är inte bristfälligt därför att det längre bort växer en ek. Strået fyller sitt mått och att det inte uppträder som vore det en ek är en förtjänst, inte en brist."
Ida Andersen, tillhör Harry Martinson-sällskapets styrelse och hennes roman I oxögat (2019) är nominerad till ÅRETS BOK 2020. Romanen är aktuell också nu på temadagen BARNMORSKANS DAG:
Läs I oxögat om hur Sissel genomlever en äventyrlig förlossning.
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar