"För den jord där man är född har man ett andens intresse."

Harry Martinson skriver om detta i ett brev 25 januari 1937 till Sven Edvin Salje. Andens intresse är bundet vid de olika fosterhemmen och vid Ålderdomshem av sten. Pingstliljan kan ses som en andlig symbol.

Herr studenten
I Nässlorna blomma skriver Harry Martinson om Martins möte med studenten, som frågar efter vägen till Ljungtavan. "Han vajar som en pingstlilja i vinden". Martin tänker över märket framme i studentens gräddvita mössa. "Den liknar majblomman som de säljer mot pappas och Inez' sjukdom lungsoten. "Nu sover de på Ökensjö körkegård". 

"När glimmet av hans mössa plötsligt försvinner bakom kullen vid avtagsstigen likt en åt sidan kastad pärlemoknapp, då återtar Martin sin avbrutna vandring till metodisterna." Något avgörande har då hänt i mötet med studenten, som för honom representerar en gemenskap i kunskapen, den levande, som förmår lyfta och bära honom. "Han går nu inte såsom i Lister och Göinge men såsom i evighetens land. Så skulle det vara att vara död, drömmer han, att få vandra ut på ett ändlöst humlornas täcke."

Konfirmation 

I Vägen ut beskriver Harry Martinson Martins konfirmation, "vacker att se och frossartat vårskön att vara med i. Allt som omger den är i vitt och svart: pingstliljebön, mörkan mull, vårvind. […] Trons artiklar. […] Nu kommer tredje trosartikeln. Den är vackrast. Den handlar om anden. […] Ingen har någonsin sett Gud står det i Bibeln.  Nu kommer tredje artikeln. Den är verkligen vacker.  O, Gud, om det i alla fall vore sant!

Efteråt dröjde han sig kvar på kyrkogården. De andra kunde få gå vart de ville. Vinden mötte honom, och vårsuset över gravarna. 

Här vilar 

KARLA LEONORE PÅLSDOTTER

Norda gård, Ljungstava 

*9.12.1878 - +14.9.1916

"Herre, tänk på mig då du kommer i ditt rike."

Han tog den pingstlilja han hade i kavajuppslaget, böjde sig ner och stack dess korta stjälk ner i mullen intill stenen. […] - Ja. Ja, nu har åren gått, sade han högt. Han sade det till sig själv, men också till det stora kanhända, som ligger hos alla och som bildar ovisshetens magi - den är dödsvisshetens följesven.

- Och så tänkte jag att . . .  "

Martin bodde på Ålderdomshem av sten i Jämshög när han konfirmerades.

Korfönster med tema Himmelrikets blomster av konstnärinnan Brita Reich-Eriksson

Rune Liljenrud