Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.
HARRY MARTINSON:
ANIARA Ur Sång 26
Jag stod där och såg på de härjade dragen
och tänkte: "En borg är av kriget slagen,
förödd är en vingård av ädelt vin.
Granada är skövlat, Alhama är härjat,
förött och förbränt och av döden färgat,
men är dock en skön och en stolt ruin.
Elin Wägner skriver i Den förödda vingården 1920 om en ung svensk officersdotter Rut, som rest från Stockholm för att arbeta inom det svenska hjälparbetet, varmt engagerad i sin uppgift, i nödens Europa.
"Hon tyckte sig höra en avlägsen återklang från Katarina kyrka Trettondedagen. Haydens oratorium Skapelsen, var för henne uvertyren till ett större verk, det som nu var påbegynt: att åter skapa en värld ur förvirring och mörker."
Det som Elin Wägner här skriver efter Första världskriget, påminner läsaren om Harry Martinsons tankar ur Kap Farväl! i upptakten till Andra världskriget:
"Ty människan själv är och förblir det första och det sista."
Lotta Lotass skriver i Litteraturbanken: "Under såväl första som andra världskriget kom Elin Wägner att se freden som en av kvinnorörelsens främsta missioner. Wägners syn på kvinnans uppgift som värnare och vårdare av livet är till dels präglad av en kristen mystik där den enskilda individen har ansvar för att Guds byggnad ej skall falla samman."
Riksdagens tidigare talman Thage G Peterson kände Elin Wägner väl och delar hennes kärlek till hembygden. Han återvänder gärna till hembygden Berg och till Elin Wägners Lilla Björka, där han tacksamt minns hennes insatser, inte minst för jämställdhet och fred. Elin Wägner har tolkat ansvar och kärlek till hembygden, inte minst i boken Tusen år i Småland och Thage G Peterson skriver i Resan till Berg: "För mig är Berg alltid Berg.
Jag tänker på vad jag läst av smålänningarna Karl Vennberg och Pär Lagerkvist. Författaren Karl Vennberg har i berättelsen "Besök i barndomen" skildrat ett återbesök i sin hembygd Blädinge i Kronobergs län. Hans berättelse är ett bevis på att vi inte kommer ifrån vårt ursprung, den plats där vi föddes. Där vi växte upp. Där vi har våra rötter.
Författaren Pär Lagerkvist har i boken Ett bildverk om Småland skrivit att kärleken till hembygden inte är en kärlek som man behöver anstränga sig för att känna. Den bara finns där i varje människa."
Jag tänker på vad jag läst av smålänningarna Karl Vennberg och Pär Lagerkvist. Författaren Karl Vennberg har i berättelsen "Besök i barndomen" skildrat ett återbesök i sin hembygd Blädinge i Kronobergs län. Hans berättelse är ett bevis på att vi inte kommer ifrån vårt ursprung, den plats där vi föddes. Där vi växte upp. Där vi har våra rötter.
Författaren Pär Lagerkvist har i boken Ett bildverk om Småland skrivit att kärleken till hembygden inte är en kärlek som man behöver anstränga sig för att känna. Den bara finns där i varje människa."
Förintelsens Minnesdag 27 januari ger frågan om kärlek till den egna hembygden stark relief. Hembygden finns som längtan och minne besjungen i många av de texter som nedtecknades av fångar i koncentrationslägren. Det som Harry Martinson skriver i ett brev 25 januari 1937 till hembygdsskildraren Sven Edvin Salje om barndom, rotjord och ursprungsbotten, var också fångarnas känslor: "För den jord där man är född har man ett andens intresse."
Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten har kommit i ny utgåva på Bromberg Bokförlag, med förord av Ola Larsson. Däri finns en stark passage om hembygd, som enligt Pär Lagerkvist-samfundets ordförande Magnus Eriksson fångar Pär Lagerkvists egenart.
"Allt fast och beständigt förflyktigas. Människorna lossnar ur de gamla sammanhangen och befinner sig plötsligt på ett växande avstånd från de sätt att leva som format deras föräldrar, farföräldrar och generationer före dem. Anders mor och far lever i en gammaldags kristendom, men den tycks inte längre ge dem den trygghet han ännu ser hos sin morfar. Han talar om friheten i tomheten, men lugn blir han inte. Livet måste ändå uppfinnas på nytt.
Det gamla bonde-Sverige sjunker undan. Framför Anders: folkhemsbygget, nazismen, andra världskriget, Förintelsen, Stalins välde och kalla kriget, atombomben, efterkrigstidens välstånd. Det vet han inget om. Men romaner som Gäst hos verkligheten blir den tunna spång som förbinder allt det gamla med detta nya modärna."
Förintelsens Minnesdag ~ spång förbinder historia och nutid.
Glöm aldrig vad som skett i historien! Om detta må vi berätta!
Thage G Peterson berör med värme kärleken till hembygden i sin bok Resan till Berg och redogör för samtal om krigsminnen han fört med gamla Bergbor, på kyrksoffan utanför Bergs kyrka vid nedlagda kyrkskolan och Nilssons gamla affär.
Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten har kommit i ny utgåva på Bromberg Bokförlag, med förord av Ola Larsson. Däri finns en stark passage om hembygd, som enligt Pär Lagerkvist-samfundets ordförande Magnus Eriksson fångar Pär Lagerkvists egenart.
"Allt fast och beständigt förflyktigas. Människorna lossnar ur de gamla sammanhangen och befinner sig plötsligt på ett växande avstånd från de sätt att leva som format deras föräldrar, farföräldrar och generationer före dem. Anders mor och far lever i en gammaldags kristendom, men den tycks inte längre ge dem den trygghet han ännu ser hos sin morfar. Han talar om friheten i tomheten, men lugn blir han inte. Livet måste ändå uppfinnas på nytt.
Det gamla bonde-Sverige sjunker undan. Framför Anders: folkhemsbygget, nazismen, andra världskriget, Förintelsen, Stalins välde och kalla kriget, atombomben, efterkrigstidens välstånd. Det vet han inget om. Men romaner som Gäst hos verkligheten blir den tunna spång som förbinder allt det gamla med detta nya modärna."
Förintelsens Minnesdag ~ spång förbinder historia och nutid.
Glöm aldrig vad som skett i historien! Om detta må vi berätta!
Den 9 april 1940 anföll tyskarna Norge och Danmark. Många cyklade runt och spred nyheten om att kriget hade nått våra grannländer. Under alla krigsåren fanns en skräck att Sverige skulle bli indraget i kriget. Berättelser om grymheter spädde på oron för krig. När de polska flickorna kom i samband med krigsslutet 1945 kunde man bara inte tro att världen kunde vara så ond som de utmärglade flickorna av bara skinn och ben var ett bevis på. De inbrända fångnumren på flickornas överarmar och hålen efter de med våld utdragna tänderna blev för mycket. Många föll i gråt över vad de fick höra och se, omvittnar Thage G Peterson i sin bok.
En 17-årig flicka som tillhörde de polska flickor som kommit från koncentrationslägren i Auschwitz och Ravensbrück och inkvarterats på en bondgård i Berg, berättade: "Han stack en spik i mina bröst. Blodet flödade. Det gjorde djävulskt ont. Jag skrek som en galning av den våldsamma smärtan. Men ingen kom till min hjälp. Genom tårarna såg jag bara skräckslagna kvinnor på britsarna i lägret. De var alla lika utlämnade som jag till våldets och grymhetens män. Jag ropade till Gud, att han skulle hjälpa mig. Jag bad om nåd för mitt liv."
I Gustaf Hellström-sällskapets skriftserie, med redaktion av Lennart Leopold och Sigurd Rothstein, finns mycket värdefull information av Gustaf Hellström, om såväl Första som Andra världskriget:
Gustaf Hellström som korrespondent i första världskrigets Frankrike
och
Gustaf Hellström i tredje riket: vittnesmål från Hitlers nya Tyskland
Heidi Fried, som genomlidit och befriats till Sverige från koncentrationslägret i Auschwitz, och som nu är en av få överlevande som finns kvar och kan berätta sanningen, skriver i sin angelägna bok Frågor jag fått om Förintelsen:
Jag försökte inbilla mig att det var drömmen som var verkligheten, och det dagliga slitet bara en ond mardröm... Jag försökte balansera i den hårda verkligheten med fantasins hjälp.
Vi kommer aldrig få ett entydigt svar om varför Förintelsen ägde rum. Men genom att sammanställa alla dessa hur, när och vad kan vi få en bild av dåtiden, om de öppna och de dolda krafterna som ledde dithän.
Det jag avslutade dagen med var oftast en dikt av den ungerske poeten Arany János:
Tack gode Gud
för kvällen,
att jordens pina
har minskat med en dag.
Förintelsens Minnesdag 27 januari ; Jag hoppas att det blir en långlivad tradition, där kommande generationer kan ta vid och berätta på ett sätt som når åhörarnas hjärtan ~ Heidi Fried.
och skänka ondskan avgrundsdjupets rang
det är att gömma huvudet i sanden
där ytlighetens djinner rycka fram.
En ytlig hord drar ut att allt föröda,
en ytlig mordeld i dess väsen pyr
och det som drev till denna plikt att döda
var en förflackad lust till äventyr.
Det ondas äventyr på jordens yta
är inga bottenlösa själars dåd,
men illdåd av förytligade horder
av folk som aldrig nåtts av djupens råd.
Där ytans djinner glitterögda tåga
vid plikten bundna av sin lust till dåd
där tänds det onda äventyrets låga
och härjar jordens yta utan nåd.
HARRY MARTINSON:
Ur PASSAD, 1945
DAS ÜBEL DER OBERFLÄCHE
Das Übel ansehn als das Bodenlose
und ihm der Abgrundtiefe Rang verleihn,
das heißt, den Koopf getrost im Sand verstecken,
wenn Oberflächen-Geister vorwärts ziehn.
Die Horden kommen, alles zu vernichten,
der blinde Mordbrand schwelt in ihrer Brust.
Und was sie trieb, ihr Schandwerk zu verrichten,
war eine leere Abenteuerlust.
Das Übel an der Erde Oberfläche
ist nicht der bodenlossen Seelen Tat,
es ist die Untat von verflachten Horden,
der Tiefe unzugänglich wie dem Rat.
Den Weg des Spuks verkünden Mord und Feuer,
denn seine üble Tatenlust ist groß.
Die Brände lohn. Das böse Abenteuer
verheert der Erde Antlitz gnadenlos.
Rune Liljenrud

DET YTLIGAS ONDSKA
Att se det onda som det bottenlösaoch skänka ondskan avgrundsdjupets rang
det är att gömma huvudet i sanden
där ytlighetens djinner rycka fram.
En ytlig hord drar ut att allt föröda,
en ytlig mordeld i dess väsen pyr
och det som drev till denna plikt att döda
var en förflackad lust till äventyr.
Det ondas äventyr på jordens yta
är inga bottenlösa själars dåd,
men illdåd av förytligade horder
av folk som aldrig nåtts av djupens råd.
Där ytans djinner glitterögda tåga
vid plikten bundna av sin lust till dåd
där tänds det onda äventyrets låga
och härjar jordens yta utan nåd.
HARRY MARTINSON:
Ur PASSAD, 1945
DAS ÜBEL DER OBERFLÄCHE
Das Übel ansehn als das Bodenlose
und ihm der Abgrundtiefe Rang verleihn,
das heißt, den Koopf getrost im Sand verstecken,
wenn Oberflächen-Geister vorwärts ziehn.
Die Horden kommen, alles zu vernichten,
der blinde Mordbrand schwelt in ihrer Brust.
Und was sie trieb, ihr Schandwerk zu verrichten,
war eine leere Abenteuerlust.
Das Übel an der Erde Oberfläche
ist nicht der bodenlossen Seelen Tat,
es ist die Untat von verflachten Horden,
der Tiefe unzugänglich wie dem Rat.
Den Weg des Spuks verkünden Mord und Feuer,
denn seine üble Tatenlust ist groß.
Die Brände lohn. Das böse Abenteuer
verheert der Erde Antlitz gnadenlos.
Förintelsens Minnesdag
27 januari
27 januari
ALDRIG GLÖMMA !
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar