I inledningen av Verklighet till döds (1940)
tolkar Harry Martinson mästerligt författarkongressen i Moskva och det som han förutsåg skulle komma att ske.
I den glatta nyponröda
bussen till stationen,
sutto alla mänskor tysta.
Motorn angav tonen.
Så gör motorn runt i världen
mänskorna försagda.
Sakta stiger fatalismen
ur det innelagda.
Vad de inte hinner säga
sker och allting skrider
som en invand vardagsart
hän mot död och strider.
Med ”Tankens vän” i Aniara Sång 44 manas vi av Harry Martinson själv - Tankens vän - att tänka:
I salen sju är Tankens kartotek.
Rätt klent besökt. Men annars finns där ting
som tål att tänkas många gånger än.
Där står en herre kallad Tankens vän
och ger åt var och en som så behagar
de första grunderna för tankens lagar.
Han visar sorgset på en tankemängd
som kunnat rädda oss om den i tid
fått vara med i odlandet av anden
men som då ande inte var förhanden
i glömskans garderob blev undanträngd.
Men då vår tomhet här blev ganska lång
kom alltid någon hit och bad få se
på en och annan gammal tankegång
som kanske kunde ges en ny accent
och uppta hjärnan någon kort säsong.

Anmälan: "Första och största uppgiften är att sprida upplysning"
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar