Emma Tornborg, postdok i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet, diskuterar under den just nu pågående Earth Week, vid poesikväll på DET FRIA ORDETS HUS, VÄXJÖ några teman i Jonas Grens poesi:
Olika tidsperspektiv, exempelvis den korta mänskliga tiden i kontrast till planetens djuptid, relationen mellan människan och naturen, samt jagets förhållande till den värld som vi exploaterar så hårt.
I efterföljande samtal görs jämförelser i Harry Martinsons, Werner Aspenströms och Jonas Grens diktning samt Jonas Grens manustexter och medverkan i Riksteaterns skådespel NATIONALPARKEN, som denna vår turnerar runt om på landets teatrar, fram till den 2 juni. I samtalet berörs också Jonas Grens diktsamling Överallt skall jag vara i centrum, som tillika är en telefontjänst som handlar om hur det ska bli i framtiden med fattigdomen, jobben, djuren, välfärden och rymden.
Inte vindens mystik
men utjämnat tryck
Inte Gud
men något i hjärnan
Inte magi Men materia
Ihopkopplad
i oöverskådlighet
Jag är unik
och spelar ingen roll
Så småningom
kommer ingen veta
att jag funnits
Tunn som tranungens ben
ska antropocen ligga
I sedimentlådan
bland epoker
Ur ANTROPOCEN
I diktsamlingen ANTROPOCEN använder Jonas Gren i kapitlet CREDO
"stuvbiten" som metaforer
Tror på att träda in i morgonen när foten blir lera
På stuvbiten i människor
Tredje sidan av ökensanden
Jonas Gren medverkar i boken Annorlunda hos ekorrarna - Om Werner Aspenström. Tretton läsningar. (Texterna är skrivna på beställning, tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsminne 2018) Jonas Gren uppehåller sig vid "Det som blev över", en nyårsdikt som Werner Aspenström läste i radio 1970 och som två år senare kom med i diktsamlingen Under tiden. Jonas Gren avslutar sin angelägna text om stuvbiten så:
"När makthavare säger sig vilja 'lösa' samhällsproblemen och vi vägrar acceptera att komplexa problem som migration och fördelning av resurser någonsin kan lösas - vi kan bara hantera dem, göra så bra det går - kanske är det stuvbiten som då gör entré i politiken?
I ett virrvarr av klasskonflikter, globala ordningar och växthusgaser, planetens syre, plantor, kol och solens instrålning - hela universums historia - pågår klimatkrisen. Vi löser den inte. Vi kan bara hantera dess myriader av aspekter, och försöka.
Att mitt i ett pågående, långsamt jordskred, som aldrig upphör, orka trampa nya stigar, fortsätta trots att vi saknar visshet om mål och mening.
Jag tror att detta är vad stuvbitens kraft handlar om. Hos Aspenström. I livet."
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar