Selma Lagerlöf, föddes 20 november 1858, alltså idag den 20 november 2018, för 160 år sedan. Hon föddes på Mårbacka i Värmland, där hon också avled 16 mars 1940.
Ur Vildgåsresan
(Harry Martinson-sällskapets årsbok 1994)
All myt och dikt har alltid älskat fåglar,
och henne som vi ärar här idag
skall alltid höra hop med unga resors flykt
och mytens fågelskara.
och henne som vi ärar här idag
skall alltid höra hop med unga resors flykt
och mytens fågelskara.
HARRY MARTINSON
Författaren och astronomen Peter Nilson (1937-1998), som 1986 tilldelades Stora Harry Martinson-priset, för samman Selma Lagerlöf och Harry Martinson i sin bok RYMDLJUS, där han skriver:
"År 1958, till 100-årsminnet av Selma Lagerlöfs födelse, skrev Harry Martinson en dikt som han kallade Vildgåsresan. Han läste den en novemberkväll i Karlstads domkyrka. Den diktande människan har alltid älskat fåglar, säger han; "och henne som vi ärar här idag/ skall alltid höra hop med unga resors flykt/ och mytens fågelskara". Han nämner den ena sagofågeln efter den andra, fåglar som aldrig skall upphöra att flyga i vår fantasi:
I alla världens myter flyger fåglar med
sällsam glans
Garodas gyllne örn vid Somakällan och fågeln
Rock i Sindbads äventyr
som lika lätt som höken tar en sparv bar bort
en elefant till sina klippor -
och Noaks milda duva, Odins korpar och längre
bort i världen över haven
den mäktigaste fågel som har funnits, den
heliga kvesalen i Guatemalas skog.
Han dröjer vid fågel Fanix, som i Kinas forntid fick namnet Fong och blev en sinnebild för kvinnans dröm att vara evigt vacker. Och han skriver om pojken på vildgåsen, Nils Holgersson, han som blev piloten i vår första flygdröm, på världens äldsta flyglinje från Skåne till Sarek.
I hans fantasi måste en annan flygdröm ha hägrat, och minnet av en annan fågel som flög genom världen, men de hörde inte hemma i denna ljusa dikt om frihet och äventyr. Aniara blev rymdålderns olycksaliga fågel, den vilsekomna flyttfågeln från jorden. Även hon flyger i vår fantasi, på den mest sorgliga av flygfärder, och hon kommer att göra det så länge någon minns Harry Martinson."
Ur Selma Lagerlöf: KÖRKARLEN
Han satt där och kände sig oändligt gammal.
Han hade blivit tålig och undergiven, som de
gamla brukar vara det. Han vågade inte hoppas
eller önska, han bara knäppte sina händer och
framviskade körkarlens nyårsbön:
"Gud, låt min själ få komma till mognad,
innan den ska skördas!"
Ur Selma Lagerlöf:
LEGENDEN OM JULROSORNA
Hon har blivit kallad julros,
och varje år sänder hon sina vita blommor
och gröna stänglar upp ur mullen vid jultiden,
som om hon aldrig kunde förgäta, att hon en
gång har vuxit i den stora jullustgården.
Ur Peter Nilson: RYMDLJUS
Men se dig om i stjärnmyllret, spana en stund
mot rymdljuset och vintergatorna.
Vad vet vi om meningen i att alla stjärnor kan lysa,
att dikt kan skrivas?
Här flyger människor mot döden, och det finns
någon eller något som vet att det sker,
någon eller något som ser och lyssnar
och lägger allting på minnet.
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar