HARRY MARTINSON: "Språket är paradisgräs"

Lena Peterson Engseth har  i  november 2017 utkommit med ännu en lyrikbok I det som med ens har blivit högt gräs, Armarium förlag. Boken omfattar 99 dikter som  följer hur naturen förändras över årstiderna. Alla texter finns också  i engelsk översättning och Lenas make, konstnär Martin Engseth, illustrerar dikterna med 19 konstfulla, svartvita teckningar.

I boken Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets 2016 som tidigare skrivits om här på bloggen, botaniserar Lena i världslyriken på temat gräs. Nu ger hon, inspirerad av Småland och sitt nya hemland i det stora landet i väster med Lake Superior i Wisconsin USA, sina egna dikter som en hyllning till naturen. I belärande kommentarer till dikterna ges intressanta jämförelser mellan naturen i Sverige och i USA.

Vid läsning av Lena Peterson Engseths naturpoesi går frekvent tankarna till Harry Martinsons diktning, men också till naturskildringar i Vilhelm Mobergs författarskap. Lena Peterson Engseth citerar i sin bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets Harry Martinson flest antal gånger och första citat från honom är ur Paradisdikter i Dikter om ljus och mörker: "Språket är paradisgräs". Flera citat finns i Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets också från Vilhelm Moberg, som hon väl känner och har utgivit tre böcker om.

Lena Peterson Engseth:

Om våra årstider

Hösten är fulländning 
och vintern är väntan, 
våren förväntan 
och sommaren fägring

Boken inleds med ett antal bildrika höstdikter, såsom 

Skuggan av en sparv

Skuggan
som en liten bräcklig sparv 
kastar 
inger en känsla 
av något större.

Stillna

Så tyst och samtidigt inte, 
så är det om kvällen. 
Sjön delger, av och an. 
Det handlar inte bara om att lyssna, 
snarare att stilla följa med... 
att stillna.

Lena Peterson Engseths dikter tolkar de fyra årstidernas inbördes sammanhang, såsom i 

Vintergräs

I den skarpt vita snön 
håller det gulnade, grånade gräset 
fast vid gröna minnen

Sveper och sväller

Vindens stora kvast 
sopar snö över 
den diagonalrutmönstrade isen. 
Oupphörligt, dagen lång. 

Men jag är likväl förvissad: 
lönnarnas knoppar har börjat svälla. 

Diktsamlingens titel I det som med ens har blivit högt gräs, är hämtad ur bokens kapitel vår, och röjer häpenhet över livets under i natur och bland djur: "också jag blir rusig"

[…] 

Någonstans, 
i det som med ens har blivit högt gräs, 
rör sig den dräktiga rådjursgeten. 
Grodorna gal gällt. Morkullorna är oräkneliga; 
stigande, fallande om varandra. 
Mitt i denna våta, gröna, 
ljudliga, doftande frodighet 
får jag lov att gå; 
[…]

Lena Peterson Engseth har i sin lyrik en absolut egen ton, men inte sällan minner motiv och metaforer om Harry Martinson, såsom i en  dikt ur bokens kapitel sommar, som mästerligt binder ihop maskros och universum:

Den gröna jorden, 

dess solar och månar" 

Maskrosor blommar 
som solar och strålar 
i en av de intensivaste gula.
 
Deras fröhuvuden svävar 
som små månar 
i ett planetsystem 
i det gröna gräsets universum. 

Lena Peterson Engseths årstidsvarv visar förväntansfullt vidare när hösten nalkas: 

Ro och resonans 

Så tätnade sommaren 
och la sig till ro 
på höstens utsträckta arm 
medan ljumma vindar drog 
och solen spelade i lövverket 
och syrsor gav svar 
med frenetisk resonans.

Också denna dikt för lätt tankarna till Harry Martinson och dikten "Höstsyrsan" ur PASSAD:

Trots att dimman knappt vill lyfta 

sig ur höstens knäckta säv 
dröjer syrsan med att snyfta 
om förgänglighetens väv. 

Aldrig hon ditt sinne skrämmer, 
ökar ej förgängelsen. 
Med en glöd som ej förstämner 
sönderfaller sommaren.

Lena Peterson Engseth skriver i introduktion av sin nya lyrikbok:

Dikterna i I det som med ens har blivit högt gräs är en del av min vardag; både att skriva dem och det som de beskriver och berör. De är ögonblicksbilder, hastiga förnimmelser, noteringar... Ibland går de balansgång mellan det självklara och det oväntade.

I en tid när vi människor är på väg att bli naturilliterata kan en samling lyrik som har fokus på detaljer i vår omgivande natur möjligen ha en gynnsam effekt. Vi väljer allt oftare bort naturen för något annat. Vi blir ovana vid att vistas i den och så suddas det opretentiösa och enkla ut. När vi ignorerar naturen blir den alltmer osynlig för oss. Då förlorar vi också en del av vårt språk.

----------
Boken kan beställas via e-post
Lena Peterson Engseth lcpengseth@hotmail.com
eller 
tel 0471-10549 Ingrid Peterson 
---------- 

Tack Lena, för Din väl inkännande naturpoesi!

Rune Liljenrud