Harry Martinson var textilintresserad

Harry Martinsons Sv ps 202 "De blomster som i marken bor kan aldrig själen glömma", röstades fram som psalmbokens mest älskade psalm vid Allmänna kyrkliga mötet i Göteborg år 2000 och psalmen sjungs såväl i glädje som i sorg under alla årstider. Den används vid dop, konfirmation, vigsel och begravning, alltid lika viktig. Psalmen inspirerar till konstnärlig tolkning på olika sätt och den kan tjäna på annat språk, såsom i Per Harlings översättning till engelska, som här i bloggen nyligen presenterats. I "Månadens Martinson" och här på Harry Martinson-sällskapets blogg är detta den oftast citerade och kommenterade dikten av Harry Martinson, som först fanns införd som "Sommarpsalm" i Storkyrkobladet 1973, nr 3. I Svenska psalmboken infördes den år 1986.

I en blogg  den 30 april 2010 kommenterar styrelseledamoten Disa Lundgren Harry Martinsons psalm: "Det är ganska förvånande, att en manlig författare så naturligt valt en så konkret och textil bild för solens 'handarbete'. Martinson använder för övrigt en hel del bilder och uttryck med textil anknytning. Var han speciellt handaslöjdsintresserad, kanske rent av -kunnig?"                             Vid ett samtal med dottern Harriet Martinson bekräftar hon om sin far, att "han var textilintresserad".

I en blogg den 21 juni 2013 beskrivs hur Harry Martinsons psalm har inspirerat konstnärinnan Inga-Britt Jeppsson, Hässleholm till ett vävt antependium för Örkeneds kyrka, Lunds stift. I vävnaden finns invävt Harry Martinsons "SV PS 202".

I en blogg den 5 juli 2013 görs en genomgång av textila bilder i Harry Martinsons diktning, såväl i prosa som lyrik. I "Nässlorna blomma" finns många trasmattor och "Vägen ut", inleds med "symöte i Gadesjö", där Harry Martinson beskriver stämningen: "I kretsen kring det ovala mahognybordet sutto de stora, mjuka, underbara kvinnorna, de tongivande. Deras handarbeten vilade över skötena. De gåvo sig god tid." Men handarbetena glömdes nästan bort. De "lät handarbetena vila i knäna tills alla 'såå' hade gått runt bordet. Det gällde pratet om Olov Thomassons barn, "dessa förskingrade från Nite" med pojken Martin, som "flera gånger uttalat en önskan att få komma bort från försörjningsinrättningen och ut på kommunen igen. Pojken verkar duktig. Kanske är han lite drömmelin, men sådant går över".

Pratet vid symötet i Gadesjö om "dessa förskingrade från Nite" relaterades till att gossen Martin hade halvtannat år kvar till konfirmationen, som ju var något avgörande stort. 

Under lästiden skulle Martin få lära katekesens utläggning av de tio budorden: Vi skola frukta och älska Gud, så att vi inte förråder, baktalar, sprider lögner eller talar illa om vår nästa, utan urskuldar honom, tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa. Vid symötet i Gadesjö gäller inte detta! 

På något sätt är handarbetena i symötet i Gadesjö tecknade som symboler för det goda. Oftast blev symötenas handarbeten och andra alster skänkta till försäljning i kyrkliga missionsautioner, gåvor till Röda Korset, Nykterhetsrörelsen eller annat ideellt hjälparbete. 

När symötet i Gadesjö börjar är handarbetena centrala i Harry Martinsons framställning, och "tankarna kommo liksom eftersända av sig själv in på temat Värnlösa barn." Men, symötespratet urartar. "Handarbetena har lagts åt sidan."  Pratgenomgången av och omdömena om "de förskingrade från Nite", alla barnen därifrån med mamman, "den rymmerskan" och "Olav Tomasson. - Det sades en sälle. - Notoriskt alkoholist", är avslöjande skildrat och blir till en ond invertering av katekesen. Harry Martinson är med sin skildring av symötet i Gadesjö "Sanningssökaren", som ger en svidande uppgörelse om falskhet, divergensen mellan lära och liv.

Harry Martinson-sällskapet som 6-7 maj 2017 hade sin årshögtid förlagd till Växjö fick vid helgsmål i Växjö domkyrka av domkyrkokaplan Jens Linder, en homiletisk tolkning av Harry Martinsons psalm 202. Denna finns publicerad in extenso här i Harry Martinson-sällskapets blogg den 4 juli 2017. 

Växjö, där nya byggnader nu frekvent skjuter i höjden, har 21-23 september varit värd för en stor vävmässa, VÄV 2017 i Arenastaden/Tipshallen med flera program vid olika lokaler i staden. Vävmässan arrangeras på olika platser vart tredje år av Svenska Vävrådet. 

Vävmässan präglas av den ort som inbjuder till mässan och Storgatan i Växjö har varit prydd med en 328 meter lång, handvävd trasmatta, vävd av medlemmar från 24 vävföreningar i Hemslöjd Kronoberg, mest vävintresserade kvinnor men också män. Också Harry Martinson var textilintresserad!

En vävare, Andreas Möller från en vävstuga i Hamburg, Tyskland som vävt sedan han var tolv år, samlade många omkring sin vävstol. 

KHD - konst Hantverk Design Grimslövs Folkhögskola, bjöd på en vackert arrangerad textilutställning/installation, där man visade fram vävar, som inspirerats av Karin Boyes dikter ur "För trädets skull". En informativ folder med dikter eller utdrag av dikter skrivna av Karin Boye, samt vävarnas egna tankar/texter, förhöjde mycket värdet "Genomskinlig, klar och het, vackra mantel..." och gav hjälp för samtal om utställningen utifrån Karin Boyes diktsamling FÖR TRÄDETS SKULL.

Ingen andlös sommarnattshimmel
når så långt in i evigheten,
ingen sjö, när dimmorna lättar,
speglar sådan stillhet
som den stunden -

KARIN BOYE: Ur "Den stunden"
Ida Simma: Världen i min famn

~ ~ ~

Ingen flykt kan göra dig fri.
De möter på nytt vid nya vägar.
Du har inget val. Du måste förbi.

KARIN BOYE: Ur "Den vägen är smal"
Truls Heijkenskjöld: För vävens skull

~ ~ ~ 

Då anar vi det villkor
vi en gång fick:
att brinna i det levandes ögonblick,
och glömmer det timliga,
som varar och består,
för den skapande sekunden,
som mått aldrig når.

KARIN BOYE: Ur "Evighet"
Klara Knutsson: Faller tidlösa

När den stora vävmässan 21-23 september i Växjö VÄV 2017, lämnar ett höstligt Småland kan en dikt av Harry Martinson med textil anknytning, tolka stämningen:

Idag kastar lönnen sin brinnande kappa
i stormregn som utsläckte sommarens glöd.
Och kallnande stormar på dörrarna klappa.

HARRY MARTINSON
"Septembermorgon" Ur TUVOR 

Rune Liljenrud