måndag 12 oktober 2009

Åland hedrar sina stora författare med frimärken

År 1994 hedrades
Harry Martinson
med svenskt författarfrimärke.
Mitt Brev är stämplat
i Kiruna





Brev

Vad vet jag väl
om du när detta läses
behöver frid eller storm.
Genom trädens kronor
faller sedan timmar och dagar snön
medan du kanske
har sol i din trakt.
Ändå är det inte därom jag frågar,
vad som händer i våra landskap.
Viktigare vore att se dig nära,
att se vad som just nu
skyndar eller dröjer hos ditt ansikte.
Om däri ilar ett skratt
eller slocknar en glädjes stjärna.


HARRY MARTINSON: De tusen dikternas bok


Åland hedrar sina stora författare med frimärken

Åland har år 2009 gett ut tre nya författarfrimärken med bilder av Anni Blomqvist, Ulla-Lena Lundberg och Valdemar Nyman. Joel Pettersson och Sally Salminen kunde i år inte vara aktuella för författarfrimärken, eftersom de hedrats med sådana tidigare, Joel Pettersson 1992 och Sally Salminen 1996.
Nya frimärkena av konstnären Juha Pykäläinen på webbadress:

http://www.posten.ax/department.con?iPage=55&m=58



Alla de tre författarna på årets författarfrimärken, Anni Blomqvist, Ulla-Lena Lundberg och Valdemar Nyman var aktuella när Harry Martinson-sällskapet hade sin årshögtid förlagd till Åland 4-6 maj 2007 och Ulla-Lena Lundberg då höll ett mycket uppskattat föredrag ”Båten som bär kulturen".

ULLA-LENA LUNDBERG (1947 - ) härstammar från Kökar, Ålands och Finlands sydligaste kommun med ca 300 inv. Kökar har säregen natur och unik historia. Ulla-Lena Lundberg lär oss att redan under medeltiden utgjorde Kökar en viktig anhalt för sjöfarande och de rika fiskelägena gjorde området ekonomiskt intressant. I början av 1400-talet anlades ett konvent för franciskanerna på Kökar, vid farleden mellan Sverige och Finland. Den nuvarande kyrkan står på den gamla konventskyrkans grund och årligen hålls franciskusfester på Kökar. En husgrund syns oftast inte och ändå bär den hela huset. Ulla-Lena Lundbergs pro gradu-avhandling i religionshistoria ”Franciskus i Kökar - Det lilla samhället möter den stora traditionen” (1985) visar oss Kökars andliga grund.

Ulla-Lena Lundberg debuterade mycket ung - redan år 1962 - med diktsamlingen Utgångspunkt på Söderström & Co Förlagsaktiebolag. I diktsamlingens sista dikt Innehåll kan anas embryot till hennes kommande stora författarskap:

Innehåll

Innanför det innersta
vilket sammanträngt varande
vilken utsiktspunkt
vilka vidgade perspektiv
inåt
Vilken jubelsång
Alla vägar leder utåt


Om kärleken till Kökar och människornas liv där handlar flera av Ulla-Lena Lundbergs romaner. I boken "Kökar"(1976) får vi genom intervjuer med invånarna lära mycket intressant om seder och om livet på Kökar förr och nu. Bilder och livsgärningar, som där tecknas av Ulla-Lena Lundberg, är helt oförglömliga. Boken har en varm tillägnan: ”Till minnet av min far, kyrkoherden i Kökar Pehr Algot Lundberg, samt de kökarbor ur min barndom som med Bertil Malmbergs ord ”nu äro skuggor och borta”. Tack vare Ulla-Lena Lundbergs konstnärskap är de inte skuggor och borta. De är ledljus för oss och de är oss manande nära.

I böckerna "Kungens Anna"(1982) och "Ingens Anna"(1984) ges ett mycket starkt kvinnoporträtt med utgångspunkt från villkoren i livet på Kökar. Jag tycker att Anna från Kökar har en likhet med Vilhelm Mobergs Kristina. Utvandrarserien blev ju vald på första plats bland förra århundradets bästa böcker i SVT:s Röda rummet. Annaböckerna hade platsat väl där bredvid Kristina, men Annas män, som behandlar henne illa, platsar dåligt bredvid den gode Karl-Oskar. Anna har dock något mycket fint och äkta Harry Martinsonskt över sig, när hon fast håller sig kvar på det godas sida, i kampen mellan gott och ont.

Andraplaceringen bland 1900-talets bästa böcker gavs till Harry Martinsons "Aniara", som fanns i bokhandeln första gång denna dag, den 12 oktober, 1956 för 53 år sedan. Vår ordförande Åke Widfeldt markerar Aniaradagen med en viktig skrivning idag, här på Harry Martinson-sällskapets blogg.

Med "Leo"(1989) inledde Ulla-Lena Lundberg sitt fascinerande åländska sjöfartsepos i tre delar, som fortsatte med "Stora världen"(1991) och avslutades med "Allt man kan önska sig" (1995). Denna sista del i trilogin värdesätter jag särskilt mycket. Boken är som en parafras på biblisk vishetslitteratur. Jag brukar sätta små klisterlappar bredvid någon text som jag läser och tycker är särskilt viktig. Ulla-Lenas bok är hos mig full av sådana minneslappar, därför att boken har just som den heter - Allt man kan önska sig. Ulla-Lena är en mycket god ciceron bland ålänningars livstolkning i historia och nutid och hon visar på våra tidlöst allmänmänskliga livsfrågor.


År 2009 har de tre böckerna, som ingår i Ulla-Lena Lundbergs stora sjöfartsepos, utkommit i nytryck. Här syns de båda utgåvorna av den avslutande, tredje delen "Allt man kan önska sig"


Ulla-Lena är utexaminerad antropolog från Åbo Akademi, har innehaft titeln konstnärsprofessor och är hedersdoktor vid Åbo Akademi. Hon har under längre perioder vistats i USA, Japan, England, Afrika och Sibirien med rikt författarskap därifrån, såsom "Sand"(1986), "Sibirien"(1993) och "Regn"(1997). När hon höll sitt föredrag ”Båten som bär kulturen” i Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Åland 2007, var hon nyligen hemkommen till Åland efter en tids vistelse i Indien.

När Harry Martinson 1940 utgav ”Verklighet till döds” skrev Sten Selander i Svenska Dagbladet: ”Det skulle förvåna mig mycket, om inte slutkapitlen i ’Verklighet till döds’ komme att räknas till den stora svenska litteraturen och Ivar Harrie skrev i Dagens Nyheter: ”Ett folk med sådana diktare drunknar inte”. Fem år därefter fick Harry Martinson ta emot Svenska Dagbladets litteraturpris därför ”att han först bland svenska författare upplevde och gav röst åt de stämningar och känslor som Finlands vinterkrig födde i Sverige”. Ulla-Lena Lundbergs roman "Marsipansoldaten" (2001) inleds med kapitlet ”Vinterkriget” och boken handlar om finlandssvenskar i krig.

Liksom hos Harry Martinson, är det som Ulla-Lena Lundberg skriver, mer än skildringar av faktiska förlopp. Det handlar djupast om vaksamhet inför vad som faktiskt sker i det som synes ske och om allmänmänsklig kamp mellan gott och ont. ”Verklighet till döds” och ”Marsipansoldaten” hör samman. Det är dock en stor skillnad mellan de båda böckerna. Vår förre ordförande Bertil Palmqvist skriver i sin kommentar till ”Verklighet till döds”, att den "är en bok av desperation, en bok tillkommen utan distans och i omedelbar närhet till de omskakande upplevelser som den har att berätta om". Om Ulla-Lena Lundbergs ”Marsipansoldaten” gäller vad som Bertil Palmqvist också skriver: "Böcker tillkommer oftast efter moget övervägande. Författaren mödar sig om att ha en lagom distans till sitt stoff så att han överblickar det och behärskar det. De flesta författare torde hävda att denna distans är helt nödvändig för att en text ska bli bra, dvs funktionell och läsvärd i ett längre perspektiv än det omedelbara nuet."

Ulla-Lena Lundberg avslutade sitt föredrag vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Åland 2007 med att säga: ”Mest tycker jag nog om Harry Martinson för att han går. När han går formar ögat bilder och munnen ord och handen beskriver. Benen bär honom dit han ska, till ett fullständigt eget konstnärligt uttryck”. Med detta som metafor från Ulla-Lena Lundbergs föredrag tänker jag på Harry Martinsons Holger Tidman i ”Verklighet till döds”, som går i krig för att försvara det finska broderfolket, och jag tänker på vilket liv som Ulla-Lena Lundbergs familj Kummel går till mötes i ”Marsipansoldaten”, när kriget rasar in över deras vardag. Vi behöver goda författares hjälp för att förstå sådana, svåra verkligheter. Vi får god hjälp av Harry Martinson och Ulla-Lena Lundberg.

Ulla-Lena Lundberg är född år 1967 och hedras alltså 2009 med eget författarfrimärke. Det är Ulla-Lena Lundberg och hennes tredelade svit om segelsjöfart som syns på det vackra frimärket. Hon har tilldelats flera litterära priser, bl a Svenska Akademiens Finlandspris 1990 och Runebergspriset 1998.


ANNI BLOMQVIST (1909 – 1990) skulle ha fyllt 100 år den 7 oktober 2009, vilket firades stort på Åland. Till hennes minne skrev jag den dagen en blogg, här på Harry Martinson-sällskapets hemsida, vilken jag nu vill hänvisa till ”Åländska författarinnan Anni Blomqvist 100 år 7 oktober 2009.” Det vackra frimärket av konstnären Juha Pykäläinen, till Anni Blomqvists minne, har inspirerats av skärgårdskvinnans liv i böckerna om Stormskärs Maja.


VALDEMAR NYMAN (1904 – 1998)

Ulla-Lena Lundberg stärkte med sitt föredrag vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Åland 2007 intresset för att läsa och fördjupa sig i Valdemar Nymans rika författarskap, när hon bl a formulerade sig så här:

”Eftersom vi befinner oss på Åland kan det vara intressant att ta en titt på ett parallellfall till Harry Martinson. Jag tänker på den ganska undervärderade författaren Valdemar Nyman, som ni kommer att få höra mera om på utfärden till Finström. Han är född 1904 precis som Harry Martinson, men levde längre, tills han var nästan hundra år. Precis som Harry skrev han både prosa och poesi, mera produktivt faktiskt än Harry, och därför också mindre självkritiskt. Men i den här stora och ojämna produktionen finns det fantastiska böcker, en handfull romaner, t.ex. och vissa dikter och hisnande och roliga tankesprång, som t.ex. när han djärvt placerar Kalevalas Saari på Åland. Det är i högsta grad bestickande. Saari betyder ö, holme, och här på Åland brukar vi säga här på holmen när vi talar om Åland. Det är till Saari-Holmen Kalevala-hjälten ömselynte Lemminkäinen tar sin tillflykt. Saari kallas kvinnornas ö, vilket passar väldigt bra in på Åland där männen har varit till sjöss under seglationssäsongen, säkert sedan urminnes tider. Därför är det fritt fram för Lemminkäinen, och det är lite roligt att tänka sig att vi här på det pursvenska Åland kanske alla härstammar från den äktfinske Lemminkäinen.”


Bland Valdemar Nymans många historiska skildringar intresserar mig särskilt "Broder Kilian" (Schildts, 1947), som handlar om en munk på Kökar och hans troskamp "Anno 1485 Med ett återfall i det gångna" och "Anno 1495 Med blick in i framtiden". Valdemar Nymans "Åland" (1955) är en värdefull klassiker för varje besökare i "Midsommarstångens land", som Nyman kallar sitt åländska örike.

Posten på Åland arrangerade vintern 2008 en omröstning för allmänheten om vilken författare de ville se på frimärke - tillsammans med Anni Blomqvist och Ulla-Lena Lundberg - som redan var utsedda. Intresset var stort och det blev Valdemar Nyman, präst i Finström, som röstades fram. Valdemar Nymans bild finns på minnesfrimärket. Hans lyrikbok ”Kom Videla – Kom Vadela” och hans samlade citat i ”Jag är en stenskärva…” ger kopplingen till korna på ängen, som pryder det vackra frimärket. Svenska Akademiens Finlandspris tilldelades honom 1996.


JOEL PETTERSSON (1892 – 1937)

Valdemar Nyman upptäckte 1972, trettiofem år efter Joel Petterssons död, denne som författare och även som konstnär, genom att han arbetade sig igenom kartonger i Ålands Museum, fyllda med Joel Petterssons efterlämnade papper. Fyra böcker av Joel Pettersson från Norrby i Lemlands socken på Åland, har Valdemar Nyman redigerat fram ur Joel Petterssons svåröverskådliga författarskap. De fyra böckerna har vackra omslag, prydda med målningar av Joel Pettersson: ”Jag har ju sett” 1972, ”Eldtände” 1973, ”Frifågel” 1974 och ”Hallonskogen” 1975. När den första boken utgivits skrev Dagens Nyheter: ”En betydande svenskspråkig författare har trätt fram ur total obemärkthet 35 år efter sin död”. I mars 1936 togs Joel Pettersson in på Grelsby mentalsjukhus, där han dog 5 januari 1937, bara 44 år gammal.

År 1987, femtio år efter Joel Petterssons död, bildades Joel Pettersson-sällskapet, med syfte att sprida kännedom om diktaren och konstnären Joel Petterssons livsgärning. Posten på Åland hedrade år 1992 Joel Pettersson 100 år efter hans födelse, genom fina minnesfrimärken med motiv från hans konstnärliga skapande. Samma år hölls en jubileumsutställning om Joel Pettersson och hans konst. Han kallas ibland för en åländsk van Gogh. Denna sommar var det urpremiär för en åländsk opera, ”Joel” i samband med invigningen av det nya kulturhuset Alandica i Mariehamn på Åland. Operan - med libretto av den finlandssvenske författaren Lars Huldén och musik av Niko Kotzev från Bulgarien, men nu boende på Åland - handlar om konstnären och författaren, särlingen Joel Petterssons liv. Ålandstidningen skrev uppskattande om operapremiären under rubriken: ”Joel Pettersson - stor i sin tragik.”

Det som Harry Martinson skriver i "Kap Farväl" gäller om Joel Pettersson

Den som dog ung lever älskad av minnet
och smekt av minnets ofantliga händer.




Brevet

Blåste ett brev för vinden fram
genom en natt så öde.
Brevet kom från de dödas land,
skrivet av en av de döde.

Vitt det lyste i öde natt,
for med slumpens vindar;
lutade än mot tuvor av ljung,
än mot spjälor och grindar.

Brevet bar stämpel av Hades natt,
inuti låg en hälsning:
kunde jag leva en dag med dig
skulle jag kalla det frälsning.


HARRY MARTINSON: Dikter om ljus och mörker


NATTLJUS / Oenothera biennis


Aniaradagen 12 oktober 2009
Rune Liljenrud