Vallmon - En hoppets symbol

Den 11:e timmen,
den 11:e dagen
i den 11:e månaden

Vallmon är en viktig symbol i Harry Martinsons diktning. Den används bl a i diktsamlingen Passad, som första gången fanns i bokhandeln 14 november 1945. Vallmon nämns också i Cikada, 1953, Aniara, 1956 och i Gräsen i Thule, 1958.

Remembrance day den 11:e november, till minne av stupade soldater, högtidlighålls i många länder med vallmon som symbol, bl.a. i Storbritannien/Poppy day, Irland och Australien. I Frankrike, Belgien och Kanada är den helgdag.

Inger-Siw Eruths Lindell skriver i sin bok I Flanderns jord - Diktarnas röster från första världskriget, 2005 att den 11:e timmen den 11:e dagen i den 11:e månaden 1918 blåstes eld upphör på västfronten. Då var västfronten ett makabert, spöklikt landskap. Ödeläggelsen var total. Byggnader, vägar, träd och växtlighet - allt var dött och förkolnat. Mer än 1 600 städer och byar låg i ruiner eller hade utplånats helt. Det enda som växte var vallmon, vars frön började gro när krigets härjningar rörde om i leran. Fälten översållades med ljusröda och röda blommor. Den röda vallmon blev en symbol för alla stupade soldater, efter John McCraes dikt På Flanderns fält.

I Flandern vajar vallmons blad
bland fältets kors i rad vid rad
där vi nu vilar;

Harry Martinsons dikt Efterskrift ur Passad, som utkom 1945, det år då andra världskriget slutade, har likheter med dikten av John McCrae, som dog på ett militärsjukhus 1918, det år då första världskriget slutade. I båda dikterna finns dödens djupa allvar och där förekommer som hoppgivande symboler vallmo och fågel - lärka hos John McCrae och hos Harry Martinson fältpiplärka, som han i Det enkla och det svåra, 1939 tolkar i kontrast till krigsflyget.

Medan John McCrae i sin dikt allmänt manar ”…lyft vår fackla, den som for / utur vår hand där vallmon gror” så har Harry Martinson i sin dikt ett direkt Du-tilltal, riktat till någon som hjälpande har ingripit, på ett helt avgörande sätt ”Nu blommar för din flyktiga bräcklighets skull / vallmon, din blomma".

Vem tilltalas? Den frågan brottas vår hedersmedlem Camilla Odhnoff med i en analys av dikten i "Månadens Martinson". Hon undrar om Harry möjligen suttit i kyrkan i Ronneby och läst citatet från Ovidius under kyrktaket. Allt mänskligt hänger på en tunn tråd. Många och långa trådar - några osynliga - binder samman människosjälens djuplodare.

Kanske har Harry suttit i Sölvesborgs kyrka och begrundat de medeltida målningarna i valven, där det faktiskt förekommer en tunn tråd, nedsänkt från de himmelska sfärerna till en enkel kvinna, Maria med uppdrag att hjälpa mänskligheten. I ett språkband står en hälsning till henne. Hon svarar ja till uppgiften"utan att fråga om det bar sig".

Mariakapellet i Åby kyrka, Kalmar län har en vacker, textil utsmyckning med mönster av en vallmo. Konstverket kallas ”LOVSÅNG” (bilden ovan). Marie Dolff har vävt textilen efter en akvarell, som hennes dotter Ylva har målat. Marie Dolff nämner att när väven kom på plats första gången, såg någon Jungfru Maria i bilden. Någon tyckte sig också se änglavingar.

Margit Abenius menar i sin Karin Boye-biografi, Drabbad av renhet, 1950 att Harry Martinsons dikt Efterskrift är ”till Karin Boyes minne” och ett svar på hennes förmåga att väcka ”atman” hos människor. Karin Boye gjorde starka intryck och påverkade positivt Harry Martinson, som svarar och lovar:

Alltid lovar jag dig
att binda vackert i kärvar
nuen som tiden skar.

Harry Martinson skriver i ett brev den 17 maj 1941 till Olle Holmberg, om Karin Boye: "Hon var mig personligen ett stöd under många år och vi utbytte ständigt tankar då vi träffades. När jag låg på sjukhus besökte hon mig och dessa besök står nu framför mig som de starkaste minnena jag har av henne".

Björn Julén skriver i Karin Boye sällskapets skriftserie Karin Boyes liv och diktning II, att diktens språk är oefterhärmligt ”martinsonskt”, utan direkta allusioner. Den är snarare uppbyggd kring ilsnabba associationer ”en livets parasolldag”, där ”fältpiplärkan” lyfter mot skyn. Samtidigt formuleras det paradoxala i Karin Boyes livskrav i tredje strofens enkla rader:

Du kunde inte leva på att stenen består
och blomman förgår.

Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien har i sitt emblem romarnas växtlighetsgudinna Ceres, som hade vallmon sig tillägnad. Grekerna kallade henne Demeter, vars namn kan översättas med ”Moder jord”.

Finska Marimekkos mest framträdande designer under nära fyra decennier, Maija Isola designade 1964 Unikko-blomman. Unikko är vallmo på svenska, och uni betyder dröm, vision och framtidsplan. Vallmon framstår som en hoppets symbol.

Ett svar på vem som tilltalas i Harry Martinsons dikt Efterskrift kanske finns i Aniara, som i flera sånger nämner Nobby (Nobia) - ett samlingsnamn för kvinnor som under historiens gång utfört barmhärtighetstjänst för nödlidande människor. Det gäller alla med ”hjärtats skönhet”. Som förebilder till Nobby kan Harry Martinson ha haft Florence Nightingale - Damen med lampan, Mathilda Wrede - Fångarnas vän och Elsa Brändström - Sibiriens ängel. Rymdmatrosens berättelse i Aniaras sång 40 mynnar ut i ett varmt erkännande av Nobbys uppoffrande kärlekstjänst.

Jag dröjer gärna vid det kära minnet
av denna kvinna som tog del i allt
som hette lidande och offerväsen.

I människokärlek har hon sytt och tvättat
åt tundrans fånge och försakat sig.
Jag skulle aldrig annars ha berättat
om samariten Nobia för dig.

Med denna symbolik kan ”opiets fana” få en tolkning och betyda det som medicinskt sakkunniga kan ge från vallmon - hjälp för stillande av smärta, också när den är som allra värst. Inom konsten är vindruvan en bild för tålmodig väntan och vinet framstår som symbol för hoppets överflödande glädje, "För din skull dricker jag, spiller jag vin".

I Det enkla och det svåra, 1939 uppehåller sig Harry Martinson vid "tistel" som symbol och skriver att en del tistelarter "kunna liknas vid förvridna katedraler med lutande torn utan like. Men allt vad tistlar än kunna uttrycka, harmoni är det inte." I Aniara kan anas en polarisering mellan "tistel", som en symbol för demolerad skapelse och "vallmoklutar", som en hoppets symbol.

Isaak Rosenberg, född av fattiga ryskjudiska föräldrar, stupade under en nattpatrull 1 april 1918 och begrovs med nio kamrater på ett slagfält öster om Arras. Han skrev dikter på papperslappar under korta pauser i skyttegravarna.
I dikten Gryning i skyttegraven minner han oss om, att

En vallmo som rotats i mänskliga ådror
droppar och droppar för evigt

Harry Martinson bildspråk i dikten Uppenbarelse ur den civilisationskritiska Vagnen, 1960 ligger symboliskt nära

Långt klarare än ögon kunna se
har växandets mirakel börjat ske.
Vid fåglars sång går blom ur dödens ben.
På ängen tändas gyllne kalkars sken.


Inte långt från Linköping har jag funnit denna vallmotavla, osignerad och med en bred ram, målad dystert i svart färg.
Under en bukett vallmor i vas, knäböjer en människa med knäppta händer, lyftande ett ljus i vallmornas röda färg.
Tavlans ägare trodde sig veta, att den tillhört en hög militär.

Musik med ord ur Mozarts Requiem aktualiseras:

Oro supplex et acclinis
coro contritum quasi cinis
gere curam mei finis

Djupt i stoftet böjd jag vänder
mig till dig med knäppta händer
att ett saligt slut du sänder

Vem känner vallmotavlan?

Mellan poesin som bor i ditt hjärta och vallmon finns
ett kontrakt
skrivet av vinden och undertecknat av förgängelsen..

Harry Martinson Ur Förbindelse, Gräsen i Thule


Vallmodagen / Remembrance day
/ 11 november

Rune Liljenrud

______________________


Efterskrift

Du satt i en hängande trädgård.
Den hängde på ett enda hår en livets parasolldag.

Du lyfte med trädpiplärkan mot skyn
utan att fråga om det bar sig.

Du kunde inte leva på att stenen består
och blomman förgår.

Du kunde inte dö bara på detta:
att gravarna bära härdiga stenar
som alltid stå ut med
att grav lägges till grav.

Nu blommar för din flyktiga bräcklighets skull
vallmon, din blomma.
För din skull hissar jag opiets fana.
För din skull dricker jag, spiller jag vin.

Alltid lovar jag dig
att binda vackert i kärvar
nuen som tiden skar.

Harry Martinson: Ur Passad











.......
vallmon,
din blomma