Harry Martinsons Vägen till Klockrike fyller 60 år.
Harry Martinson-sällskapet markerar detta genom att förlägga sin årshögtid till Klockrike 8-10 maj 2009.
Denna minnenas helg tänker jag på Bolle och hur stark och minnesvärd Harry Martinsons skildring är av luffaren Bolles sista tid i livet: "Bolle trivdes på sanatoriet. Han trivdes där ända till sista dagen, intill sista fläkten liv...
En dag kom sköterskan in med en vårhyacint. Hon log vänligt mot honom och ställde den på hans sängkommod.
Den här ska Bolle ha, sade hon. Den är från Våren. Jag har haft den inne på mitt rum tills den kom igång. Men den är från Våren.
Hon tyckte väl att det var synd om den gamle luffaren, som inte alls hade några besök de dagar då korridorerna myllrade av släktingar, som patienterna i sin överbärande och hyggliga cynism kallade "de sörjande". Så bjöd hon Våren själv att besöka honom.
Och detta blev det vackra slutet på Bolles roman. En vänlig sköterska. En vårlig hyacint.
Ty sent på kvällen samma dag som hyacinten hade börjat vissna, klev luffaren Bolle över i den svarta trånga ekan och roddes bort från hälsans ö och ut på dödens hav."
__________________________________
Hälsningar i Minnenas helg med Bolle
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar