BERÄTTARKRAFT I OLOFSTRÖM

 

Så en tanke - skörda en historia

Varje liten rännil av tankar, minnen och drömmar kan bli en betydelsefull berättelse.

Berättarkraft väcker lusten att läsa, skriva och berätta.

I mötet mellan konstformens olika utövare spirar nya gemenskaper och inspiration.

 

(Citat ur inledningen för programfoldern BERÄTTARKRAFT)

 

Lördag 26 oktober under BERÄTTARKRAFT 2013, höll författare och litteraturvetare Karl Lindqvist, i Harry Martinson-rummet på Olofströms bibliotek, en mycket belärande föreläsning Lille Martin och Kjell Loväng - Berättarstilar hos Harry Martinson och Sven Edvin Salje. Han uppehöll sig främst vid böckerna  Harry Martinson: Nässlorna blomma (1935) och Sven Edvin Salje: På dessa skuldror (1942), som filmatiserades 1948. 

 

Karl Lindqvist (bild), Jönköping har ett stort författarskap. År 1980 framlade han vid Uppsala universitet avhandlingen Individ grupp gemenskap: Studier i de unga tiotalisternas litteratur. Den behandlar främst Ludvig Nordström samt Elin Wägner, som han också skriver om i antologin Elin Wägner - Det första fotstegets moder (2009). Tillsammans med Anders Lindqvist svarar han för ett studiematerial för gymnasiet Människans texter: Litteraturen (2012). Till detta material hör också en webbdel. 

 

 

I Harry Martinsons Nässlorna blomma är huvudpersonen Martin ett barn med mycket av svåra självbiografiska minnen från författaren, som han på Moas torp Johannesdal i Ösmo, samlade krafter till att bearbeta för att kunna berätta. Tryggheten som Harry upplever på Moas torp gör att han kan skriva om sin svåra barndom, som genom Martin alltifrån han är tre år, bearbetas och beskrivs såväl konkret utifrån som inlevande inifrån med inre monolog. Det är fantasin som räddar Harry Martinson i hans svåra uppväxt, framhöll Karl Lindqvist i sitt föredrag.    

 

År 1941 inbjöd Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolag (LTs förlag) till romanpristävlan med verk som "böra behandla den svenska jordbruksbefolkningens liv och gärning i nutiden". Tävlingstiden utgick 15 maj 1942. Prissumman var 10.000 kr att fördelas på ett första pris om 5.000 kr, ett andra på 3.000 kr och ett tredje på 2.000 kr. I juryn som skulle döma ingick förutom LTs representanter också författarna Vilhelm Moberg, Albert Viksten och Irja Browallius.

 

Karl Lindqvist menade i sitt föredrag under BERÄTTARKRAFT att det var Vilhelm Moberg som gav utslaget, så att Sven Edvin Salje erhöll första pris i tävlingen för bidraget På dessa skuldror (1942) och därmed var Sven Edvin Salje berömd och hans kommande stora författarskap om Familjen Loväng i Motorpa by påbörjat. På dessa skuldror filmatiserades 1948 med bl.a. Ulf Palme, Holger Löwenadler och Anita Björk som skådespelare.

 

Huvudpersonen Kjell Loväng i På dessa skuldror är en vuxen, i jämförelse med Martin, som är ett barn i Harry Martinsons Nässlorna blomma. Båda berättelserna påverkas av uppväxt, natur, arbete och människor. Martin mister sin far vid sex års ålder och Sven Edvins Saljes far dog då Sven Edvin var 16 år gammal. Hur skulle det bli?

Martin genomlever sin svåra uppväxt i hembyn, buren av en längtan att komma bort därifrån. Det är en markering i att Harry Martinsons fortsättning på barndomsskildringen Nässlorna blomma heter just Vägen ut. Då är han 16 år och Harry Martinson hade aldrig tanke på att vilja komma tillbaka och leva i det han lämnat. Nässlorna blomma slutar, och måste sluta mörkt efter den uppgörelse med sin barndom som Harry Martinson orkat med att göra i boken, som han inleder med "Jag frös vid min barndoms härd". Boken slutar i besvikelsen på "Ålderdomshem av sten", där Martin börjat känna en spirande trygghet i föreståndarinnan Fröken Tyras omsorg om honom, men hon skördas av den svårartade nervfeberepidemin som härjar i bygden och boken slutar med att Vikarie-Fröken svarar på Martins förtvivlade fråga "Lever Fröken Tyra?" med "det han inte ville höra:  - Nej! Hon är död!!!"

 

Efter att en tid ha arbetat som spårvagnskonduktör i Stockholm återvänder Kjell Loväng hem till sin barndoms by och hemgården, som under tiden vanskötts och han satsar all sin kraft på att resa gården ur förfallet. Tillsammans med sin livskamrat Birgit ser han framåt, trots alla motgångar, och hoppfullt slutar På dessa skuldror med att Kjell och Birgit låter blicken glida "bort till ett par grå spåntak och en vitrappad gråstensskorsten, som sticker upp ur högsommargrönskan. Där är det de ska börja." 

 

 

Karl Lindqvist gjorde i sitt föredrag under BERÄTTARKRAFT  Lille Martin och Kjell Loväng - Berättarstilar hos Harry Martinson och Sven Edvin Salje flera hänvisningar till Staffan Söderbloms bok HARRY MARTINSON (1994) och Kars-Fredrik Björns bok  SJUNG DIG SJÄLV EN SÅNG (1981)

Staffan Söderblom, professor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, föreläste under årshögtiden i Stockholm 4 maj 2013 över ämnet "Harry Martinson - hemlöshetens diktare" och inledde med Harry Martinsons dikt "Hembyn", en dikt som tidigt var med och formade föreställningen om hans författarskap.

 

  

 

Karl-Fredrik Björn var den förste utanför familjen som läste Sven Edvin Saljes prisroman På dessa skuldror och han skrev manus till filmen efter romanen som hade premiär i oktober 1948, alltså i år för 65 år sedan.

 

Halva texten är läsarens: Om författande och reception av litterär text  är titeln på en bok av Karl Lindqvist (1996) och han fick varmt tacksamma applåder för sin föreläsning Lille Martin och Kjell Loväng - Berättarstilar hos Harry Martinson och Sven Edvin Salje under BERÄTTARKRAFT 2013 i Olofström. Vid omläsning av böckerna Harry Martinsons Nässlorna blomma och Sven Edvin Saljes På dessa skuldror ger Karl Lindqvist god hjälp vid "reception av litterär text".  

Olofström kommuns kulturchef Elisabeth Jansson, som är styrelsesuppleant i Harry Martinson-sällskapet överlämnade från Olofströms kommun, utsedd av SKTF/Vision till årets kulturkommun 2013, en innehållsrik kasse med "litterärt godis", bl.a. boken Utflykt i tiden ~ Olofströmsbor berättar om bygdens historia. Boken innehåller vidare läsning om Harry Martinson och Sven Edvin Salje  liksom om många andra personligheter i denna kulturrika bygd!

Rune Liljenrud

 

  

Ett "loppisfynd" med anknytning till HARRY MARTINSON

 

KARLSKRONA Hoglandspark

 

Harry Martinson-sällskapets majdagar 2012 på Jämshögs folkhögskola avslutades med en söndagsutflykt till Karlskrona, där programmet bl.a. innefattade en samling i Hoglands park vid Gunnar Nilssons staty "Blekingeflickan", som invigdes Pingstafton 1960 av Harry Martinson. Harriet och Eva Martinson berättade om invigningen och om detta finns att läsa i Doris Nr 22/2012.

 

Mitt "loppisfynd" med anknytning till HARRY MARTINSON handlar om just detta. I Tolg, inte långt från Elin Wägners "Lilla Björka"  i Småland, fanns i en bok som jag inhandlat ett vykort visande "Blekingeflickan" i Hoglands park i Karlskrona.  Kortet är daterat 6/7 (årtal oklart) och adresserat till en mottagare i Vislanda. Frimärke 10 öre med bild av kung Gustaf V.

 

Det hade varit mycket diskussion innan "Blekingeflickan" kunde invigas och just på denna plats. Karlskronafullmäktige 1955 började diskutera frågan om ett nytt offentligt konstverk i Hoglands park, men i Hoglands park fanns redan marmorskulpturen av Karl XIII som togaklädd romersk imperator sedan 1902. Var det möjligt att flytta på honom? Nej! Kungen fick stå kvar trots att han vände ryggen åt "Blekingeflickan" i brons, som slutligen kunde invigas av Harry Martinson Pingstafton 1960 och som då konstaterade att Sverige fått ett nytt konstverk av rang. Marinens musikkår berikade högtiden.

 

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet skriver den 5 juni 1960 om talet vid invigningen av  "Blekingeflickan" att Harry Martinson funnit hur skulptören Gunnar Nilsson lyckats få fram inte bara en symbol för Blekinge som "de små detaljernas landskap". Också den mindre kända men ändå så påtagliga kärva sidan av Blekinge återspeglas i fontänanläggningen, havets Blekinge, stenhuggeriets Blekinge. 

 

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON invigde, tillsammans med OLOF PALME, Stadsbiblioteket i Kristianstad den 13 januari 1966. GUSTAF HELLSTRÖM-rummet där tillkom efter donation av BRITT HELLSTRÖM, 30 år senare

 

Stadsbiblioteket Kristianstad

http://www.kristianstad.se/sv/Kristianstads-kommun/Kultur-Fritid/Bibliotek/Biblioteken/Stadsbiblioteket/ 

 

I samband med invigningen den 13 januari 1966 av nya Stadsbiblioteket i Kristianstad med Bror Thornberg som arkitekt, hade Kristianstadsbladet ett samtal med Harry Martinson och i tidningen fredagen den 14 januari publiceras en artikel, undertecknad Call. (Bengt Carnevall), "Möte med Harry Martinson", där bl.a. detta finns att läsa  om Harry Martinson bland böckerna på Kristianstads nya Stadsbibliotek:

 

BIBLIOTEKET är som en lykta, den skall värma och lysa upp. Böckerna skall väljas med omsorg, man skall välja en bok som berikar ens vyer, livet är alldeles för kort för att man skall läsa underhållningsböcker. Man kan ta dessa som ett russin, men inte som huvudmål.

[...]

HARRY MARTINSON är en sällsynt ordriktig människa. Han fångar in ord och ordkonstellationer som vittnar om stark förtrogenhet med litteratur i dess riktiga bemärkelse, vittnesbörd från levande människor i en levande värld. Hans ord är mer än så, han formar inte meningarna till abstrakta och i viss mån stereotypa samlingar av ord, han formulerar dem och ger dem en egen valör, det är som just det ordet eller just den meningen sas för första gången.

Hans ord blir med andra ord poesi, meningarna får vingar och attribut som orden dagligen sällan utrustas med.  Hans konversation är något av en dikt, svindlande perspektiv än in i rymdåldern, än in i kulturhistorien, och detta med en intellektuell lätthet och rörlighet som aldrig känns påträngande, orden blir riktiga och väsentliga när han uttalar dem.

ATT SONA det förgångna, det är vår och framtidens största uppgift, säger han och pekar därvid på det ansvar vi har för allt skeendet. [...] Och tänka det måste vi göra, en människa som inte tänker hon är onyttig, inte bara för andra utan också för sig själv.

[...] Hans eget engagemang är så starkt att man tvingas lyssna, tvingas att själva börja tänka...  

 

Gustaf Hellström porträtterad av

 skolkamraten Axel Kleimer 1906,

samma år som Axel Kleimer

avslutade sina studier vid

Konstakademien i Stockholm

 

Gustaf Hellström-rummet fick sitt namn i samband med att Stadsbiblioteket i Kristianstad fick en donation av Britt Hellström. Till donationen var knutet villkoret att Gustaf Hellströms liv och verk skulle lyftas fram. Roland Persson var då bibliotekschef och den som mottog den glada donationsnyheten. Han vill nu minnas att donationen kom omkring 1996/97, alltså 30 år efter invigningen år 1966 av det nya Stadsbiblioteket i Kristianstad, som i samband med donationen anordnade ett seminarium kring Gustaf Hellströms liv och verk, gav ut en trycksak, tryckte upp diverse material, samt namngav rummet med dess målning till Gustaf Hellström.

 

 

Gustaf Hellström beskriver sin hemstad Kristianstad i bl.a. Snörmakare Lekholm får en idé, 1927 och Gustaf Hellström-sällskapet tar gärna emot andra litterära sällskap och visar på stadens många sevärdheter, som bl.a. de många litterära skyltarna i staden vittnar om.  

 

Norreport byggdes ursprungligen 1766

Till höger syns Norra kasern från 1760-talet

 

Frans G Bengtsson-sällskapet besöker oktober 2013 Kristianstad på sin höstutflykt för att lyssna till Gustaf Hellström-sällskapets ordförande Disa Lundgren tala om Athenaeum, där Frans G Bengtsson var en aktiv deltagare, både muntligt och skriftligt, liksom Fredrik Böök före honom och Birgitta Trotzig flera decennier senare. Gustaf Hellström var också medlem, men en betydligt stillsammare sådan. 

 

Våren 2014 kommer först Harry Martinson-sällskapet och sedan Hjalmar Söderberg-sällskapet för besök i det litterära Kristianstad.  

 

Rune Liljenrud

  

HARRY MARTINSONS BIBLIOGRAFI 2 har nu kommit och den presenterades på Bokmässan i Göteborg 26-29 sept. 2013

 

 

HARRY MARTINSONS BIBLIOGRAFI 1 av Carl-Otto von Sydow utkom 2005 som nr 40:1 Uppsala universitets Actaserie och den utgjorde Harry Martinson-sällskapets årsbok 2005. Boken är helt oumbärlig för varje läsare av och sökare i Harry Martinsons omfattande författarskap.

 

Omslaget är taget ur Harry Martinsons eget exemplar av Kap Farväl! från år 1933 och där står att läsa:   "Även i de färdigtryckta böckerna fortsatte Martinson att göra ändringar. Han smakade på orden, letade efter de mest talande bilderna och tyckte sig aldrig vara riktigt klar."

 

Carl-Otto von Sydow arbetade med en fortsättning som avsåg dels intervjuer och referat, dels översättningar av Martinsontexter. Han omkom tragiskt i en bilolycka 2010 innan hans bibliografiska arbete helt avslutats.

HARRY MARTINSONS BIBLIOGRAFI 2 utkom till Bokmässan i Göteborg 26-29 september 2013 och presenterades där, ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS 2013(ISBN 978-91-554-8397-5, ISSN 0346-7465 /AUU). Denna förkortade bibliografidel innehåller intervjuer och referat, ordnade och kommenterade av Xtina Wootz och Peter Ejdewall. Avsikten är att mera material framdeles skall nätpubliceras.

 

Register i Bibliografi 2:

 

Dagstidningar

Övriga publikationer

Intervjuare och referenter

Fotografier

Illustratörer

Personregister

Sak- och ortsregister

 

Främre omslaget till HARRY MARTINSONS BIBLIOGRAFI 2 bär bild av Idun-Veckojournalen 1963/10. Foto Lennart Nilsson / Scanpix (nr 593)

 

Varmt tack till var och en som arbetat för att färdigställa HARRY MARTINSONS BIBLIOGRAFI 2. Kommande nätpublicerat material förväntas med stor tacksamhet!

 

Rune Liljenrud 

  

"Verklighet till döds – Martinson och moderniteten"

 

Författaren Elisabeth Rynell medverkade under den första dagen på Bokmässan i Göteborg den 26 september 2013 i två program, dels ett seminarium "Att skriva och att inte skriva" och dels ett program på De Litterära Sällskapens Scen "Verklighet till döds – Martinson och moderniteten". Vid båda programmen fanns som grund Elisabeth Rynells essäsamling Skrivandets sinne, som utgavs våren 2013. Hon känns igen från sin medverkan i Harry Martinson-sällskapets årsbok 2006 med artikeln "Lite om att slå följe med Harry Martinson", där hon relaterar till Harry Martinsons diktsamling Vagnen, vilket hon nu också gör i sin senaste bok Skrivandets sinne.

 

Camilla Odhnoff fick på sin 85-årsdag den 6 juni 2013, som en gåva av Harry Martinson-sällskapet, Elisabeth Rynells bok Skrivandets sinne och hon tackade då för "en helt underbar bokgåva". Kanske var detta den sista boken hon läste och verkligen tog till sig, med anknytning till Harry Martinsons författarskap, som hon var så väl förtrogen med. Camilla Odhnoff avled den 16 juli, kort efter sin födelsedag.  

 

Elisabeth Rynells bok Skrivandets sinne inleds med en dikt av Gunnar Ekelöf ur Coda "Allt har sin tid, så även detta mörker...",  och många berättare finns med i en resonerande text om hur möten med andra författare fungerar, såsom Sofokles, Shakespeare, Gustaf Fröding, Edith Södergran, Werner Aspenström, Sara Lidman, Harry Martinson,  Pauline Réage, Birgitta Trotzig, Axel Sandemose, Valentin Rasputin, Boris Pasternak, Thomas Tidholm och Ivar Lo-Johansson.

 

 

 

Elisabeth Rynell anknyter i Skrivandets sinne också till personer i sina egna tidigare böcker såsom  Hohaj (1997), Till Mervas (2002) och Hitta Hem (2009) : "Med ett namn blåser man liv i en ny människa. Man säger: här är hon, hon ska bära detta namnet på det att hon må bli en del i vår stora berättelse. Det är den stora människoberättelsen det handlar om."

I kapitlet "Om självtillit" ur Skrivandets sinne mediterar Elisabeth Rynell över skrivandets mekanismer och hur det är att vara författare och inte kunna skriva när orden inte formar sig. I seminariet "Att skriva och att inte skriva" samtalade Elisabeth Rynell med kulturjournalisten Kerstin Wike om detta.

 





"Jag funderar över det enorma motståndet mot att skriva som jag kan känna. Att det framstår som så fullkomligt omöjligt att ens skriva en rad. Och inte bara omöjligt. Det är ren ovilja. Paradoxalt sammansvuren med en enda längtan: att få skriva. Få skriva. Vilken instans vänder man sig egentligen till för att få skriva?

[...]

Författare vet i märgen hur avgörande skillnaden är mellan att tänka en mening och att skriva ner den. Och inte bara avgörande, den kan vara skräckinjagande. Nedskriven där på papperet kan man, ja, titta på meningen, den har tagit ett kliv ut ur en och blivit sin egen. Och meningen kan titta tillbaka. Man kan börja inbilla sig att den har en vilja. Och det har den. Och man måste svara. Från det ögonblicket är denna mening inte 'min' längre, den är inte 'jag'. Den har blivit ett 'du' som 'jag' tråder en dans med. En förhäxad dans där man ideligen trampar sig själv på tårna i takt med att 'du' växlar om till 'jag' och 'jag' växlar om till 'du' alldeles oförutsägbart mitt under släpstegen, virvlarna, snurrarna."

 

 

 

Ett kapitel i Elisabeth Rynells bok Skrivandets sinne heter "Om verklighet till döds" och handlar om Harry Martinsons bok Verklighet till döds, som kom ut 1940, i världskrigets andra år. Kapitlet slutar med Harry Martinsons ord "Jag har gjort mitt. Jag har stridit för livet, så långt det gick."  Elisabeth Rynell avslutar med "Jag säger bara: Tag och läs!" Just detsamma vill denna blogg mana till. Läs Harry Martinson och läs Elisabeth Rynell, vars medverkan i de två programman på Bokmässan i Göteborg gav stor behållning. Några citat ur Skrivandets sinne visar hur högst aktuell  boken är.

 



"Den morgonen i september 1939 när Holger Tidman, alter ego för Harry Martinson, såg det feta svarta i:et i ordet krig i tidningsrubriken, visste han att alla onda drömmar hade besannats. I det ögonblicket frontalkrockade han mot verkligheten och kunde släppa ut en vrede och förtvivlan som egentligen inte ryms i vanliga meningar på vanliga boksidor. Ett alldeles ohanterligt raseri som likafullt berör och griper tag i en sentida läsare som jag själv, kanske för att det är så paradoxalt sammankopplat med känslighet och en svidande ömsinthet." Så inleder Elisabeth Rynell kapitlet om Harry Martinsons bok Verklighet till döds. "Den inleds med en liten anmärkning: 'Denna bok är idéskissen till ett större tänkt arbete. Först när tiderna blir sådana att det låter sig göra, kan arbetet tas upp och fullföljas till sin från början tänkta bredd.' Jag skulle vilja säga att diktsamlingen Vagnen från 1960 är den utlovade fortsättningen på detta arbete.[...]
Tiden så som den framskrider ger Martinson bara alltmer rätt. Det har nu gått en mansålder sedan han gav ut Verklighet till döds och över femtio år sedan han gav ut diktsamlingen Vagnen och allt han skrev i de böckerna, raseriet, förtvivlan, vädjandena, blir bara mer aktuellt.
[...]
Martinson menar att det är meningslöst att tala om människan om vi inte tar med Minnet som hon är inslagen i som i en väv.
Samtidigt har samhällsbyggandet fortgått efter en ekonomistisk, klämrationalistisk och egentligen minneslös linje som aldrig går in igenom människan. Och på så vis kan vi, enligt honom, heller aldrig fånga framtiden. För framtiden måste färdas genom människans minne, dess obönhörliga väg går genom Minnet.

     Rädda dig in på minnets stigar
     för att där förbereda framtiden och nå den
     med ett annat vågspann än det som dagen spänner.

     HARRY MARTINSON: ur Vagnen


 

 Rune Liljenrud

Fingervisningar

 

 

Werner Aspenström (1918-1997) började år 1951 att föra De svarta böckerna, dagboksnotiser som han ofta kallade för "Resuméer" och han fortsatte skriva dessa livet ut. Det blev totalt 19 sådana böcker och nu har i Werner Aspenströmsällskapets skriftserie nr 5 utkommit Fingervisningar, med texter från de tre sista svarta böckerna.

I bokens förord skriver Anna Aspenström och Hans Isaksson bl.a. följande:

"Vår förhoppning är att Fingervisningar genom sina pregnanta noteringar inifrån författarverkstaden ska kasta ljus över hans sena lyriska författarskap. Men vi menar också att många av texterna och formuleringarna i urvalet är så innehållsrika, roliga och gripande att de kan mäta sig med de böcker Aspenström själv gav ut."

Ibland är noteringarna helt korta, ibland långa med inklistrade urklipp. Noteringen från 5 maj 1990 innehåller följande:

"Den 5 var jag nere i Jämshög i Blekinge och tog emot Harr M-priset tillsammans med Gillberg. Talade om drömmar med utgångspunkt från den i Klockrikeboken 'Drömmen om bambutornet'. Utflykt nästa dag till en svart diabasgruva. [---] En onormalt varm och torr vår hittills."

När Werner Aspenström  år 1990 mottog Harry Martinsonpriset refererade han i sitt tal till ett möte med Harry Martinson 14.10.1954, som Aspenström skriver om i Fragmentarium, 1987. Harry Martinson hade låtit Werner Aspenström veta, att inledningsdikten till Cikada bygger på en Hans och Greta-dröm. Harry Martinson berättade också om en annan viktig dröm:

”Han berättade en fruktansvärd dröm, som tydligen berört honom starkt, en vision av världens förtvivlan, varje träd och varje löv klagade fasansfullt. Han värjde sig mot dem som ville betrakta honom som en naturidylliker, en blond diktare. Därför att han så starkt upplevt världens tragiska belägenhet, just därför vill han belysa och betona de motsatta värdena. En riktig tanke, förefaller det mig, riktig i hans fall. Mörkret finns, är äldre än allting annat, låt oss därför dikta om solen!”

Hans Isaksson skriver angående drömmen om Bambutornet i Vägen till Klockrike: ”om mörkret är så djupt (som i Martinsons dröm eller många av de drömmar som Aspenström redovisat) går det inte att överleva utan ljuset. Och den insikten är Aspenströms egen lika mycket som Martinsons.”

Werner Aspenström blev rikt belönad för sin diktning och i Fingervisningar finns något att läsa  om detta, som t.ex. en anteckning från år 1992:

"Lördagen den 25 flög jag upp till Umeå, där SAB Sveriges allmänna biblioteksförening, hade årsmöte och vid en festlighet utdelade Aniarapriset, en tung skulptur, till mig ..."

Werner Aspenströmsällskapets Fingervisningar innehåller mycket intressant och viktigt material till förståelse av Werner Aspenströms rika författarskap - han som satte Harry Martinsons författarskap så högt.



Rune Liljenrud 

EVA STRÖM, Kristianstad tilldelas Litteraturpriset till Pär Lagerkvists minne 2013

 

Växjö kommuns elektroniska tavla i Stadsbiblioteket

visar motiveringen för priset till EVA STRÖM

 Prissumma 100.000 kr

 

 

Här i Växjö föddes Pär Lagerkvist (1891-1974)

 

I Växjö Stadsbibliotek, där tillkännagivandet av

Litteraturpriset till Pär Lagerkvists minne ges,

finns denna bild av Nobelpristagaren år 1951

Konstnär: Arne Jones

 

Nobelprismotiveringen lyder:

 

. . . för den konstnärliga kraft och

djupa självständighet, varmed han i

sin diktning söker svar på

människans eviga frågor.

 

 

Vid tillkännagivandet av

Litteraturpriset till Pär Lagerkvists minne

åt Eva Ström, lästes några av hennes dikter

av skådespelare från Regionteatern, Växjö 

bl.a "Låta pennan gå" ur Revbensstäderna

 

Låta pennan gå

 

Så skönt att klottra på papper

låta pennan gå utan att tänka sig för

njuta av strecken, det svarta i det vita

varken tänka eller inte tänka

bara låta handen och tanken löpa

jämsides ett tag, i otakt ett tag

så löper handen före tanken

så löper tanken före handen

så löper de jämsides

då tröttnar de

[. . .]

 

Litteraturpriset till Pär Lagerkvists minne delas ut under Kronobergs bokmässa, lördag den 23 november 2013 kl 10.00–16.00 på Växjö Stadsbibliotek, då författare, förlag och litterära föreningar med anknytning till Kronoberg deltar. 

Priset har bara delats ut vid ett tillfälle tidigare. Kristian Lundberg fick priset år 2011.

 

Eva Ström är god kännare också av Harry Martinsons författarskap och här på Harry Martinson-sällskapets hemsida/blogg finns flera artiklar som belyser detta.

  

 

Eva Ström gratuleras varmt till

Litteraturpriset till Pär Lagerkvists minne

 

Rune Liljenrud