söndag 22 september 2013

Fingervisningar

 
 
Werner Aspenström (1918-1997) började år 1951 att föra De svarta böckerna, dagboksnotiser som han ofta kallade för "Resuméer" och han fortsatte skriva dessa livet ut. Det blev totalt 19 sådana böcker och nu har i Werner Aspenströmsällskapets skriftserie nr 5 utkommit Fingervisningar, med texter från de tre sista svarta böckerna.

I bokens förord skriver Anna Aspenström och Hans Isaksson bl.a. följande:

"Vår förhoppning är att Fingervisningar genom sina pregnanta noteringar inifrån författarverkstaden ska kasta ljus över hans sena lyriska författarskap. Men vi menar också att många av texterna och formuleringarna i urvalet är så innehållsrika, roliga och gripande att de kan mäta sig med de böcker Aspenström själv gav ut."

Ibland är noteringarna helt korta, ibland långa med inklistrade urklipp. Noteringen från 5 maj 1990 innehåller följande:

"Den 5 var jag nere i Jämshög i Blekinge och tog emot Harr M-priset tillsammans med Gillberg. Talade om drömmar med utgångspunkt från den i Klockrikeboken 'Drömmen om bambutornet'. Utflykt nästa dag till en svart diabasgruva. [---] En onormalt varm och torr vår hittills."

När Werner Aspenström  år 1990 mottog Harry Martinsonpriset refererade han i sitt tal till ett möte med Harry Martinson 14.10.1954, som Aspenström skriver om i Fragmentarium, 1987. Harry Martinson hade låtit Werner Aspenström veta, att inledningsdikten till Cikada bygger på en Hans och Greta-dröm. Harry Martinson berättade också om en annan viktig dröm:

”Han berättade en fruktansvärd dröm, som tydligen berört honom starkt, en vision av världens förtvivlan, varje träd och varje löv klagade fasansfullt. Han värjde sig mot dem som ville betrakta honom som en naturidylliker, en blond diktare. Därför att han så starkt upplevt världens tragiska belägenhet, just därför vill han belysa och betona de motsatta värdena. En riktig tanke, förefaller det mig, riktig i hans fall. Mörkret finns, är äldre än allting annat, låt oss därför dikta om solen!”

Hans Isaksson skriver angående drömmen om Bambutornet i Vägen till Klockrike: ”om mörkret är så djupt (som i Martinsons dröm eller många av de drömmar som Aspenström redovisat) går det inte att överleva utan ljuset. Och den insikten är Aspenströms egen lika mycket som Martinsons.”

Werner Aspenström blev rikt belönad för sin diktning och i Fingervisningar finns något att läsa  om detta, som t.ex. en anteckning från år 1992:

"Lördagen den 25 flög jag upp till Umeå, där SAB Sveriges allmänna biblioteksförening, hade årsmöte och vid en festlighet utdelade Aniarapriset, en tung skulptur, till mig ..."

Werner Aspenströmsällskapets Fingervisningar innehåller mycket intressant och viktigt material till förståelse av Werner Aspenströms rika författarskap - han som satte Harry Martinsons författarskap så högt.



Rune Liljenrud 

Inga kommentarer: