SVEN EDVIN SALJE: "Om vi inte har insyn i det som varit så är vi inte orienterade i det egna nuet. Ett episkt arbete är alltid berättelsen om födelse, levnad, död. Detta angår oss alla. Detta är det ofrånkomliga."

 

Omslagsbild: Minnesstenen i Jämshög

över Pehr Thomasson 

SALJESÄLLSKAPET har nu utkommit med ännu en mycket värdefull Årsbok 2020, Vingslag i historien. Man blir tacksamt glad över en bok att läsa ur och att kunna göra understrykningar i, för texter som känns särskilt värdefulla, och de är här många.

  Bengt Bejmar från Författarmuséet, Jämshög 

berättar om DE TIO PÅ STENEN

Redaktör för Årsbok 2020 är Saljesällskapets ordförande Gustav Fredriksson, som utgår ifrån den minnessten som finns utanför Jämshögs kyrka med namnen på tio för bygden berömda personer, varav tre är skönlitterära författare - Pehr Thomasson (1818-1883),  Harry Martinson (1904-1978) och Sven Edvin Salje (1914-1998). 

Årsboken bjuder fem föredrag och artiklar av Sven Edvin Salje: Att skriva historiskt, Namn i granit, När byamännen blev snapphanar, Den vapenlöse samt Julbrödet.

Salje avslutar ett av sina många föredrag Att skriva historiskt, på detta manande sätt: 

"De döda jag skrivit om är inte längre döda. Genom dessa figurer framkallade ur det historiska mörkret har jag lärt mycket om tidens hejdlösa flykt och om värdet som finns i stund som är. Med historien som bakgrund blir för mig alla möten så värdefulla, förunderliga. Ett möte kan ju aldrig upprepas. Ett möte är som dagen som går. Den kommer aldrig igen. Vi som har samlats här ska aldrig mera mötas just här, inte just vi. Även om vi alla får förmånen att vända tillbaka till detta rum, så möts just vi inte här. Någon ska ha tillkommit, någon vara borta. Så blir denna kväll för oss alla här en tråd i den livets väv som är vår. I en väv som snart ska räknas som historisk, tillhör det förflutna. Denna dag är historisk."

Salje är noga med vilka element som författaren har att beakta för att rätt kunna åstadkomma ett historiskt diktverk: Historiska dokument - källorna, Fiktion - fantasi, Inlevelse, Folklore - muntlig tradition, Språket - instrumentet.

Man ur huse (1960), Kustridaren (1960) samt Natten och brödet (1968) är fortfarande några av de mest efterfrågade Saljeböckerna. När Salje själv talade om sina historiska diktverk framhöll han detta: 

"Den historiska romanen vill ge oss orientering i nuet och en bro mot framtiden. Den skall vara uppfordrande, förpliktande, varnande. En bro mellan det förflutna och nuet och en bro mot framtiden. Vi lär känna det förflutna. Vi kan ta med det bästa ur den. Det mörkaste kan bli till varning för oss själva och våra efterkommande."

Årsbokens omslag visar Minnesstenen över Pehr Thomasson utanför Petrusgården i Jämshög, placerad där 2018, 200 år efter Pehr Thomassons födelse i Jämshögs kyrkby. Göran Strand har i Årsboken en intressant artikel om "Bondeskalden och folklivsskildraren från Jämshög" och i artikeln Två historiska romaner jämförs en av Pehr Thomassons romaner, Kungens första kärlek, med Sven Edvin Saljes Man ur huse. 

Karl-Fredrik Björn, som skrivit Sjung dig själv en sång - En bok om Sven Edvin Salje, har i Årsboken ett utdrag därur, betitlat Historikern Salje. Särskilt uppehåller han sig vid Man ur huse, Kustridaren samt Natten och brödet. Björn skriver mycket erkännande att "Saljes historieböcker är en kraftprestation.

Genom Författarmuséet i Jämshög med Bengt och Ing-Mari Bejmar som eldsjälar, hålls Pehr Thomasson, Harry Martinson och Sven Edvin Salje ständigt aktuella. Där bjuds värdefullt belärande program om deras diktning och där finns deras böcker. Den goda samhörigheten hemmavid i Jämshög mellan Harry Martinson och Sven Edvin Salje finns i det som Sven Edvin Salje skriver om Harry Edmund i Hantverkaregatan 1980:  

   "I kanten av den långa ekbron över bäcken satt ofta under heta sommardagar en storvuxen pojke med dinglande ben och fötter ned över vattnet, som alltid och tidlöst var på väg mot större vattendrag och öppna hav. Pojken täljde barkbåtar. Skolpojken hette Harry Edmund och kallades allmänt för Lillhjonet. Han var intagen som sockenbarn på ålderdomshemmet. Han hade varken far eller mor. Jo, mor i Amerika. Plötsligt kunde någon som på vägen slängde sig fram meter för meter på kryckor stanna till och hojta:

   - Harry, nu är det snart kvällsmat, gack nu med hem!

   Ja, där satt Harry, som sedan skulle bli en av de aderton, nobelpristagare i litteratur."

   

SVEN EDVIN SALJE: Ur Hantverkaregatan

I tacksamhet 

Rune Liljenrud