LAURA KOHLHEB - Mastersstudent på ELTE universitets Institution för skandinaviska språk och litteraturer i Budapest - BA uppsats: Harry Martinsons Aniara i den europeiska epostraditionen (2018)

LAURA KOHLHEB är ungersk, talar ungerska som modersmål, engelska, svenska och franska. Hon bor i Budapest och är mastersstudent på ELTE universitets Institution för skandinaviska språk och litteraturer. Laura Kohlheb började sina studier på BA programmet 2015 med svenska som huvudspråk (man väljer bland de tre kontinentala skandinaviska språken när man börjar universitetet). Sedan fortsatte hon direkt med MA programmet på samma institution med inriktning ’kulturförmedling’ 2018.

Laura Kohlheb har erhållit Svenska Institutets stipendium för korttidsvistelse i Sverige för att samla material till sin mastersuppsats. På så sätt har hon befunnit sig  i Göteborg som gäststudent vid Göteborgs universitet. Hon fick då vara med på Paulina Helgesons föreläsning på Jonsered om Virginia Woolfs Orlando, tack vare förmedling av Yvonne Leffler, som inbjöd att följa med till olika litterära evenemang.

Laura Kohlheb har 2018 skrivit en uppsats på svenska om Harry Martinsons Aniara. "Rymdeposet handlar om en grupp människor som representerar hela människosläktet. Det kan sägas att Aniaras fallna hjälte faktiskt är hela människosläktet." (Uppsatsen sid.15)

1. INLEDNING
2. GENREKLASSIFIKATIONENS BAKGRUND OCH GENREN EPOS
2.1. Genreklassifikationens ursprung och några aspekter
2.2. Eposets ursprung, historia och definition
2.2.1. Den grekiska och romerska epostraditionen, vägen till Aeneiden
2.2.2. Genrens sammanfattade historia från medeltiden till modernismen
2.2.3. Epos definition
3. ANIARA SOM EPOS
3.1. Den nyskapade genren rymdepos
3.1.1. Science fiction och Aniara
3.1.2. Science fiction som det nya eposet
3.2. Aniara i den homeriska epostraditionen
3.2.1. Eposdefinitioner och Aniara
3.2.2. Episka konventioner i Aniara
3.3. Konklusion
4. ANIARA OCH AENEIDEN
4.1. Kvinnofigurerna
4.2. Naturen och språket
4.3. Aniara som det moderna Aeneiden
5. KONKLUSION
Bibliografi


Laura Kohlheb nämner i inledningen till sin uppsats om kommande film Aniara. Här ges några kommentarer om filmen Aniara, som då uppsatsen skrevs ännu inte haft premiär:

Johan Stenström: 

”För att rätt uppskatta filmen Aniara måste man acceptera att det är filmmediets konventioner och regler som är överordnade. Att poesin av det skälet få stå tillbaka är en insikt som kan vara

nog så svår för en hängiven Martinsonläsare.”
(Doris Nr. 35.2019)

Marianne Westholm:

”Filmatiseringen av Aniara kan säkert uppskattas av biobesökare , som inte känner till originalet. Förhoppningsvis kan filmen generera nya läsare. För oss som är välbekanta med verseposet, är ju filmversionen endast ett ytligt lån av texten. Hela skuldproblematiken, som är så viktig, berörs inte i någon högre grad. Att Mimaroben skulle kunna vara en kvinna , hade nog inte gjort Martinson särskilt förtjust. Det är ju ”mannen” som, enligt vår författare, är skyldig till brotten under andra världskriget och till bombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Men filmen skall naturligtvis kunna njutas i sin egen rätt.”

Anders Glader:
"I år blev ju Harry Martinson uppmärksammad p.g.a. Aniarafilmen. Dock en besvikelse, mycket hänförande sig till avsaknaden av hans djuplodande, stilistiskt fulländade, poetiska språk. 
Torftigt. Endast händelseskelettet blev kvar. För lite kött på benen. Ljusår från HM:s lyriska civilisationskritik och dess magnifikt kusliga oundgänglighetsdystopi." 
(Doris Nr. 36.2019)

Uppsatser om Harry Martinsons diktning 

Harry Martinson-sällskapet har genom åren fått del av flera intressanta uppsatser om Harry Martinsons diktning. År 2008 när Jan Eliasson i samband med årshögtiden i Jämshög där mottog det nya Harry Martinson-priset, behandlades två uppsatser med Martinsonmotiv: Martin Söderströms om Aniara "Men det finns inget skydd mot människan" och Harry Granqvists om Vägen till Klockrike "Varför då detta blinda och mångerfarna hasardspel med milen och benen". Marianne Westholm och Paulina Helgeson samtalade under årshögtiden i Jämshög inom programmet "Varför ska vi läsa Harry Martinson idag?" med de båda uppsatsförfattarna Martin Söderström och Harry Granqvist.

Laura Kohlhebs uppsats om Harry Martinsons Aniara vore intressant för fördjupat studium. Inte minst kopplingen av Aniara till den grekiska och romerska epostraditionen och Aniara som det moderna Aeneiden är värt vidare studium. Man grips av vördnadsfull beundran inför Harry Martinsons mycket breda kunnande.

Nobelpristagaren i litteratur år 2002 Imre Kertész från Budapest fick sitt välförtjänta pris ”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”. Laura Kohlheb känner hans rika författarskap och ett studium av hans och Harry Martinsons diktning skulle kunna ge rikt utbyte. 

KADDISH är namnet på den bön judarna ber för sina döda. I Imre Kertész bok är det en ungersk jude i medelåldern som i ett enda långt, intensivt NEJ ber, ropar, skämtar, gråter, pratar, viskar fram sin kaddish över det barn han vägrar att sätta till världen. En kvinna sa att hon älskade honom, att hon ville föda hans barn. Men mannen har varit barn i Auschwitz. Därför blir hans barn ofött.

I Aniara föds ett barn men detta dödas ~ som skydd mot livet (Sång 41)

        Barnet

Chebeba satt i sina bästa år

med gränslös lycka vid en liten bår.

På båren låg den lilla rosenknopp

hon hade skyddat från att växa opp

i Aniaras stad.

In trädde Yaal i sina bästa år.

Hon såg det döda barnet på dess bår

och sade så med stämma hård och klar:

du reser hem. Själv får vi vara kvar

i Aniaras stad.

Och även Gena kom. Hon sade så:

till dig mitt barn jag vill i vördnad gå

och ej förställa mig, men vara hel

hos dig som somnat utan brist och fel

i Aniaras stad.

Ut smög sig Yaal och in kom Heba då.

Hon kunde inget säga, bara stå

och se hur barnet nu med lugna drag

i rymden sov sig hän mot dagars dag

från Aniaras stad.

Rune Liljenrud