ANTROPOCEN ~Angelägen ekodikt om vår planet "Har litteraturen någon makt att förändra?"

Om morgonen

En seans för luften

Det historiska

i varje livs andning

Björk av moln och sol

Syre och andetags möjlighet

Att sitta i ring 

med mikroberna

Luften  Barn av cyanobakterier

Kluster av stromatoliter

Atmosfärens kompositörer

Koralen av syre  Kol och kväve

Stycket min läderhud lever av

JONAS GREN: Ur Antropocen

Antropocen är en föreslagen geologisk epok. Den har ingen vedertagen gräns men kan räknas från industriella revolutionen på sent 1700-tal (eller år 1800) till nutid. Den kan definieras som den tid då människans verksamhet globalt har påverkat jordens klimat och ekosystem, bland annat genom global uppvärmning. (Ur Wikipedia)

   Harry Martinson samtalar 10.2.1967 i en radiointervju med Carl Magnus von Seth under rubriken "Vad har vår tids människor för möjlighet att överleva?" och kommer då in på frågan om litteraturen har någon makt att förändra de sociala villkoren för människor. 

   Harry Martinson menar, "att litteraturen har väl aldrig någonsin haft den förmågan att kunna hastigt förvandla världen eller att komma till någon sorts snabba och frälsande resultat för världen. Det ligger inte i litteraturens art att vara sådan, att den kan göra det. Den verkar väl snarare på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen. Och där ingår vi såsom blygsamma element i det där, och tillsammans bildar vi genom tiderna den humanistiska andens uttryck för de stora mänskliga önskningarna om hur världen skall vara för att vara bra, för att vara ideal.
[...] Det gäller att den goda viljan sätts in i denna värld." 

Jonas Gren har nyligen utkommit med ännu en diktsamling på 10TAL Bok, som  är en poetisk rapport från människans tid på jorden. Johan Grens ekodikt häri är hans goda viljas instrument, liksom i hans tidigare dikter, som oroar och berör.
Så är det i Jonas Grens debut Lantmäteriet (2014), som har blivit mycket väl mottagen

Harry Martinson menar att litteraturens art är sådan, att den verkar på lång tid, genom någon sorts långtidseffekt på hela kulturen, eller delar av kulturen.

Jonas Gren ger goda instrument för att våga tro på detta. Hans språkliga metaforer bär angeläget bud om att inse och ta vara på vår planet. Med sin ekodiktning betonar han det som Harry Martinson påtalar i Gyro:

Det är ont om jordklot.  

En anmälan av boken finns här på bloggen 27 maj 2014



En anmälan av boken finns här på bloggen 17 april 2015

På NON förlag utgavs år 2015, som förlagets första utgåva, Jonas Grens diktsamling

Överallt ska jag vara i centrum 

"som handlar om hur allt ska bli i framtiden med fattigdomen, jobben, djuren välfärden och rymden" 

När jag blir stor

ska jag investera

Jag ska investera i kärlek

När jag ger kärlek

ska jag få kärlek

Ur Överallt ska jag vara i centrum 

Jonas Gren är mycket kunnig vad gäller social-ekologiska system, vilket tydligt framgår av tidskriften10TAL och Klimatmagasinet Effekt, där han ingår i redaktionen. 
Han är också nyskapande poet och litterärt mycket väl bevandrad.
I sin nya diktsamling Antropocen (2016) har han lånat fraser ur angelägna författarskap av bl.a. Ann Margret Dahlqvist-Ljungbergs Rapport om öar, Gunnar Ekelöfs Om hösten, Elsa Graves Avfall. Från och till, Pär Lagerkvists Ångest, Harry Martinsons Aniara, Edith Södergrans Septemberlyran, Maria Wines Svårmodets mod och Anders Österlings Tonen från havet.

Ett citat från franske författaren Antoine de Saint-Exupéry (1900-1944) ur Kamrater på en irrande planet inleder boken:

"dessa odlade trädgårdar; de som bara går att 
bebo så kort tid, en geologisk epok, en välsignad
dag bland alla jordens dagar"

Denna manande insikt har Jonas Grens dikter som CREDO i  Antropocen

Inte stor plats på jorden
Jorden   Stor plats
i mig

---

Jag tror 
på isranunkel och vårflod
Majsol och vittnen intill fors
På växlingar och månesång
Vildvin timmarna före ljuset
[...]
Längs motorvägen
ställer jag krukorna av pelargoner

---

Jag tror på strån
uppträngande ur dödisgropar

Ängslan
när vi sticker ner händerna

Revisionen  Frambringandet
av alla de
diskbaljor och lungsjuka nätter
i krigets bakgård
som dolts av Lützens dimma

Jag tror på varma händer
över kalla pannor

---

Överblicka jordens skorpa
Se neutronerna
Se mikroberna
Se det brinnande berget

---

Se upp för människorna

De skyr inga medel

---

Jonas Grens ord ligger här väldigt nära 
Harry Martinsons ord i Aniara Sång 26:

Det finnes skydd mot nästan allt som är

mot eld och skador genom storm och köld

ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.

Men det finns inget skydd mot människan.

När det behövs ser ändå ingen klart.

Nej, bara när det gällde att slå ner

och arma ut vad hjärtat sammanspart

av dröm att leva på i onda kalla år.

Familjen Martinson bodde en tid vid sjön Sillen i Sörmland och där kunde den begynnande miljöförstöringen märkas, vilket plågade Harry Martinson oerhört. Han övervägde att starta någon miljövårdsrörelse "Vit näckros", för att rädda sjöar. I fruktansvärda drömmar upplevde Harry hur underbar skog plötsligt började gråta, alla löv, allt gräs och alla växter grät.

I detta perspektiv är Jonas Grens arbete viktigt!

TACK JONAS för Din angelägna ekodiktning

Antropocen

Rune Liljenrud