söndag 15 november 2009

Näbbeboda akademi - Byskolan som födde en Nobelpristagare

Harry Martinson-sällskapets 25-årsfirande avslutades söndag 15 november 2009 med en temadag Näbbeboda akademi - Byskolan som födde en Nobelpristagare. I Näbbeboda skola gick Harry Martinson sitt fjärde skolår åren 1914-1915 med Karl Johan Staaf (*24/1 1869 +24/5 1930) som lärare (Stav i Harry Martinsons Nässlorna blomma)
Temadagens arrangör: Harry Martinson-sällskapet i samarbete med Folkuniversitetet och Näbbeboda Intresseförening

Johnny Karlsson välkomnade till Näbbeboda skola och presenterade temadagens medverkande. Som vanligt - vi är mycket tacksamma för detta! - hade Johnny med hjälp av sin hustru, bibliotekarie Gunilla Aldén, dukat upp ett intressant bokbord med Harry Martinson-böcker, här i Stavs skolsal! Mycket konkret blir det som vår förre ordförande i Harry Martinson-sällskapet, Bertil Palmqvist, skriver i sin sammanställning av Harry Martinson-texter, med anknytning till Näbbeboda skola: "Jag älskar tanken att inne i den lilla byskolan i Näbbeboda befruktades det ägg som småningom skulle bli ett Nobelpris."

Åke Widfeldt: Byskolan - en ljus oas i det udda barnets mörker. Tankar kring blekingska B2-skolor

Margaretha Olsson: Om skolan har vi alla åsikter


Dan Egonsson: Läraren som provokatör


Birger Johnson: Som pedagog i Stavs hemmamarker


Bengt E. Anderson: Signaler och symboler i Nässlorna blomma

Lördagen den 19 februari år 2000 disputerade Bengt E. Andersson vid Göteborgs Universitet i Litteraturvetenskap och försvarade akademisk avhandling på 360 sidor, för avläggande av filosofie doktorsexamen med titeln
"Att rannsaka en barndom - Harry Martinsons Nässlorna blomma - Tillkomst och tematik"

Efter forskningsöversikt anges avhandlingens syfte och utgångspunkter. De Harry Martinson-forskare som presenteras är Lars Ulvenstam, Ingvar Holm, Sonja Erfurth, Peter Hallberg, Knut Jaensson, Johan Wrede, Johan Lundberg, Alf Kjellén, Kjell Espmark, Staffan Söderblom, Knut Ahnlund och Stefan Sandelin. Avhandlingen disponeras i sex kapitel:

I Diktarens "nödvändiga" bok
II Martins sociala verklighet
III "Hur livet där sig tedde"
IV Bristens ångest
V Strategier för överlevnad
VI Estetik och idéinslag i Nässlorna blomma

Särskilt intressant för denna temadag om skola - i Näbbeboda skola - är vad Bengt E. Andersson skriver i kapitel V om "Den ljugande skolan, och den alldeles sanna". Detta är en utomordentligt läsvärd och även en lovvärt lättillgänglig doktorsavhandling. Till alla som läst Harry Martinsons Nässlorna blomma och Vägen ut vill jag varmt rekommendera att också läsa Bengt E. Anderssons Att rannsaka en barndom.

Till tackgåvor åt Bengt E. Anderson och övriga medverkande denna temadag, "tänkte Johnny ut" bra böcker.

En uppskattad tackgåva var Boris Engströms nyligen utkomna bok Möten med Harry Martinson i televisionens begynnelse.

"... mycket i livet måste vara lek för att levas" skriver Harry Martinson i sin dikt Leken ur diktsamlingen Passad. Här blir leken i Stavs skolsal allvar. Åke, Johnny och Birger hjälps åt med att använda det Tellurium eller Lunarium som funnits i Stavs skola. Det är ett äldre läromedel, en apparat avsedd att på ett åskådligt sätt visa jordens, Tellus, lutande axel, jordens rotation, månens rörelse runt jorden och både jordens och månens rörelser runt solen. På de äldre tellurierna/lunarierna - såsom här i Näbbeboda skola - utgörs solen av ett stearinljus. (Wikipedia - Den fria encyklopedin)

Bengt Bejmar läser Harry Martinsons Skolsalen ur Längs ekots stigar


Skolsalen

Under höga järnkaminen
blinkade björkvedselden
genom luckans sex små fönster av glimmerblad.

Den uppvärmde som en verklig vän
av plåt och gjutjärn från Norrahammars bruk
det kunskapsrika rummet ända fram till katedern.
Lärjungarna skrev under tystnad
sig allt längre in
i det sakta och noga förbättrade vetandet.
Genom köldfönstren lyste snöns
nyutbredda vithet in från vinteråsarna.

Det var livets eget vita och oskrivna blad
som kallt sken in.


Tillsammans med hustrun Ingmarie svarade Bengt också för god förplägnad under temadagen i Näbbeboda skola. Varmt tack, Ni som alltid ställer upp för Sällskapet!


Temadagen Näbbeboda akademi - Byskolan som födde en Nobelpristagare avslutades med att ett mycket varmt tack riktades till Harry Martinson-sällskapets ordförande Åke Widfeldt för hans kunniga och engagerade arbete för Sällskapet. Som en hyllning till Stav, Harry Martinson och till Åke läste sekreteraren ur Harry Martinsons Vattenbrev från Svärmare och harkrank:

"Från hembyn har man en gång växt ut likt en källargrodd som sökt sig till ljuset. Jag såg en gång en tistel, tre meter lång, i en källare. Efter ett månadslångt uttänjande av den färglösa stjälken hade den nått fram till den övergivna källarens nyckelhål. Där hade den växt ut och lyckats bilda tre eller fyra klorofyllblad. Men då hade den uppbådat allt som fanns att få och det räckte inte till piggar. Huvudsaken fick vara att den nådde ut och fick se solen. Den tisteln passar bättre in som bild av fördrömda individers strävan.Som en källargrodd växte jag mig en gång ut i havet. Men vem vet, hade jag inte haft Stav till hjälp inne i källaren, så hade jag kanske aldrig nått ut till havets nyckelhål, som den lumpna byn om kvällarna brukade stoppa till med trasor."


På väg hem från Stavs skola i Näbbeboda, genom Jämshög, möter offentlig hyllning till ortens diktare. Frank Thomsen, bildkonstnär, grafiker och skulptör har formgivit en stenskulptur nära Jämshögs kyrka HYLLNING TILL HARRY MARTINSON med inskriptionen "Det spensligas bestämdhet / är inte mindre än ekens". Detta är ett Harry Martinson-citat, hämtat från dikten Duvkullorna ur diktsamlingen PASSAD (1945)


Duvkullorna

Skogsstjärnorna frodas aldrig.
De bara reder sig
med karg nätthet i mossan.

De är spensliga,
men veta ingenting om den söta vekhet
du vill tillskynda sommaren.
Det spensligas bestämdhet
är inte mindre än ekens.



Minnesstenen ÅT HEMBYGDENS SÖNER / DERAS SÅDD - VÅR SKÖRD nära Jämshögs kyrka, har Harry Martinson och Sven Edvin Salje som sista namn.

SVENSK OCH BLEKINGSK VAR DERAS GÄRNING
TACKSAMMA FÖRSAMLINGSBOR RESTE STENEN



Den 26 oktober år 2006 invigdes av konstnären Ingrid Enarsson ett nytt konstverk Pennans makt, som står i rondellen i Jämshög. Författarbygdens nya symbol utgörs av en penna, riktad mot himlen och ett oskrivet ark. Vilka de är, som hittills har skrivit och berikar oss med sina författarskap, kan vi läsa på minnessten och minnestavla vid Jämshögs kyrka. Författarna är många från denna rika kulturbygd. Konstverket Pennans makt med det oskrivna arket, väcker frågor om vilka som fortsätter det förpliktande värvet. Harry Martinson tänkte nog också över detta, när han kallade sitt bidrag till Tor Bonnier på hans 50-årsdag "Oskrivna öden, ännu ej vässta blyertspennor."

När jag stått vid konstverket Pennans makt och känt trafikens oro i rondellen, har jag sett en fågel sitta högst uppe på spetsen av konstverkets penna, riktad mot himlen. Några rader från Harry Martinsons dikt Oförklarlig oro ur NOMAD tolkar för mig upplevelsen. Jag tillönskar alla i Jämshögsrondellen sådant tilltal:

Som en segrare på dess topp sitter en gulsparv,
med vinden bläddrande i bröstdunet.
Med strupen joddlande: Lugn! åter lugn! i din oro,
i din nöd, människa - detta är tecknet!

Då vändes mitt sinne som ett fullklottrat blad -
och jag sjunger. Ja, jag börjar sjunga i vinden.



Paradisdikt

Allting får namn av sitt hem,
tinget får hem i sitt namn.
Paret i paradis paras.
Famn söker alltid en famn.
Språket är hav, det är skepp.
Ord äger vidd och når hamn.
Ordet om tinget får grepp.
Språket är lyckligt av namn.

Språket är lustgård och grav,
glömskan kan grönska som gräs.
Stavaren stavar till stav,
nästan din bor på ett näs.
Språket är lyckligt i sig
språket i paradis
parar sig lyckligt med dig.
Språket är paradisgräs
betat av salig hjord.
Tinget är invigt med ord.
Språket är saligas spis.


HARRY MARTINSON, ur Dikter om ljus och mörker, 1971



Jag har redan i inledningen ovan, nämnt något om vad Bertil Palmqvist, skriver i förordet till sin sammanställning av Harry Martinson-texter, med anknytning till Näbbeboda skola. Jag vill tacksamt också låta honom avluta - med förhoppning om, att de som inte hade möjlighet att deltaga i Näbbeboda akademi den 15 november 2009, som en avslutning på vårt jubileumsår Harry Martinson-sällskapet 25 år, ändå läser de Harry Martinson-texter, som Näbbeboda akademi vilar på:

"Snabbt - så typiskt för Martinson - kopplar han upp en förbindelse mellan den lilla och den stora världen. Plötsligt har i Martinsons ögon Näbbeboda skola blivit en världsskola. Egentligen borde vi resa ett monument för Staaf härute i skogen vid skolan med Braxnagylet nedanför. Det skulle bli minnesmärket över Skolläraren när denne är som bäst, när om så bara en enda elev får med sig en aning om undret med livet, klokskapen och verklighetens äventyr efter skoltidens slut."


Rune Liljenrud