- Vanan är halva naturen, barn, sade Stav

- Vanan är halva naturen, barn, sade Stav och höll upp en nyckel mellan fingrarna.
- Trots att min syster är på besök hos mig har jag tagit ur nyckeln såsom jag brukar och således låst henne inne.
- Vanan är halva naturen.
Ännu en gång visar han upp nyckeln och skyndar så ut för att låsa upp dörren för sin innelåsta syster. Han är tillbaka innan pojkarna hunnit avfyra de bläcksuddsprojektiler de i en hast iordningställt. Paradisormarna himla med ögonen. Barnen sitta åter som ljus.
- Vad kunna vi lära av en sådan händelse, fortfar Stav och letar i västen efter tuggtobak. Han får upp en bit som han skickligt smyger in i munnen.
- Jo, att det mesta av vårt dagliga liv går efter vanelagar.
Stav rättar sin pincené och ser vänligt på barnen.
- Av vikt är därför att man tillför nya, goda vanor till vanans värld. Då kommer det goda att gå liksom av sig själv. Det blir helt simpelt en ny natur. Vanan är halva naturen.


”En slutsats som man kan dra av den historien är att om man vill ändra sin natur så måste man jobba på att få nya vanor” säger Redovisningskonsult Mårten Sandberg, Luleå i SR P1 söndagen den 1 juli 2007 i programmet Vid dagens slut. Han anknyter alltså till vad Harry Martinson lär ut när han berättar i boken Nässlorna blomma, 1944, om sin lärare Stav. Mårten Sandberg tillämpar nu detta på arbetet inom Svenska Frimurare Orden och finner, att precis som i idrotten så handlar det om övning för att kunna bli bättre, att bejaka och utveckla sina goda vanor och sina goda sidor. ”Visst behöver vi, som skolläraren Stav sà till barnen, tillföra nya goda vanor till vanans värld” slutar Mårten Sandberg sin kvällsmeditation, som följs av musik ur W. A. Mozart Trollflöjen.

Med bästa sommarhälsningar
Rune Liljenrud