Vi mötte Årstavikens gnom ...

Vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid på ÅLAND 4-6 maj citerade vår ordförande Åke Widfeldt ur Johanna Looks blogg Vi mötte Årstavikens gnom - den 25 februari 2007

"Skit i all marknadsmässig Påverkan och konkurrenskraftig Kommunikation. För idag mötte jag den ursprungligaste och vänligaste formen av kommunikation som grep rakt in och påverkade mig utan en baktanke.

Min mor, som är här på besök, och jag tog på förmiddagen en promenad nere vid Årstaviken på väg mot Hornstull. Där kom en mycket gammal man joggande med de minsta joggingsteg du kan tänka dig.

När han mötte oss tittade han upp, sträckte ut armarna och sa:
-- Hej. Dig har jag inte träffat förut?
-- Nej, sa min mor. Jag bor i Leksand.
-- Men du bor här? sa han till mig.
Jag nickade. Han fortsatte:
-- Jag och min fru bor vid Skanstull. Jag är ute och motionerar varje morgon. Förra året fyllde jag 86 år och jag äter inga mediciner.
Vi berömde hans goda hälsa. Sedan tittade han på oss och sa:
-- Anledningen att jag stoppar er är att jag är med i Harry Martinson-sällskapet och jag tänker läsa en dikt för er.

Så ur minnet och med inlevelse reciterade mannen "Vinterns gnom" av Martinson:

Vinterns gnom steg fram och sade: lyssna till mig.
Jag skulle kunna isa dig.
Men i stället skall jag visa dig en skönskrift i snön.
Det finns en skönhetens ande,
det finns ett människohjärtats hopp av rent uppsåt
och så barmhärtigheten.
Den kom inte av ingenting.
Allt detta kallar jag skönskriften i snön.
Den handlar om rena sinnelag.
Om redbara ögon i snötystnad
en frid som är namnlös.
Så finns dessa få eller många
som bevarar en renhet i anden.
Ingen vet hur de lyckas
det är som en vintersaga
konstlöst berättad, verklig och ljus
som den upphängda tvätten i vintervinden.*

Min mor blev nästan rörd till tårar och gav den gamla farbrorn en kram. Han såg förvånad men glad ut.

En gnom är ett oknytt med vänliga intentioner. Jag tror farbrorn vi mötte var en gnom. Han hade kunnat, som alla andra vi mötte på promenaden, ignorant isat oss, men istället visade han oss skönskriften i snön, i naturen runt oss och i livet som vi är mitt uppe i.

*Ur Harry Martinsons Dikter om ljus och mörker.

Det här skrev Johanna Look - Vi tackar henne varmt för bloggen, som gjorde deltagarna i Harry Martinson-högtiden mycket glada!

Rune Liljenrud