2016 är det 350 år sedan häxjakten fick sin början på Åland

Åland Post har intressant frimärksutgivning med spegling av historia, natur, samhälle och kultur. Med anledning av att det 2016 är 350 år sedan häxjakten fick sin början på Åland, utgav Åland Post april 2016 ett frimärke Åland-Europa i storlek 35x35 mm av konstnär Juha Pykäläinen, med tryckmetod 5-färgsoffset.

Den åländska författaren och poeten Carina Karlsson, som år 2011 tilldelades Harry Martinson-sällskapets Klockrikestipendium, debuterade år 1996 med diktsamlingen Lisbeta, Per Skarpt hustru, som utgår från en häxprocess i Sund på Åland år 1666. Bland dikterna finns medtagna de historiska domstolsprotokollen från rättegången.

"Hwad hjelper då, seen j märcke, så gifwer 
jagh migh til leeks förr än jagh låther plåga 
mig mer"

"Extraordinarie tingzransakning och doom hållen 
och afsagd öfwer een trulldoms saak å Finströms 
sokns tingzställe uthi Emkarby länsmansgård d. 5
Aprilis a:o 1666,"

"Sententia.
... meerbemälte huusquinna Karin, Sigfridh 
Erikzsons i Emkarby, skall...ifrån lijfwet til
dödhen blifwa rättadh med yxe och hennes krop 
sedhan å båhle brännas."

I det här huset

högt ovanför vattnet

har tolvmännen

och människorna samlats

För min skull

För min doms skull

De kräver svar

Jag vet inte de rätta svaren

De flätar mjärdar

av sina frågor

~

De har tagit sej

ifrån mej

~

De vill inte röra vid mej

Så de knuffar mej

Hårda händer

och hårda röster

De upprepar sina

gröftande frågor

Hackar sönder mina tankar

~

Inte

Jag har inte

Aldrig flugit

Önskat att

som örnarna

Aldrig

~

Ni skuldfria

som slet av mej

allt

Nu bär jag varje skuld

mot domen

och fryser svårt

på vägen

~

De har tagit mej

ifrån mej

~

Jag är Lisbeta

Jag fanns i en kropp

och i ett liv

Nu har ni tagit mej

ifrån mej

Ni ropar tacksägelser

mot himlen

Dem sticker stjärnorna hål på

och jag faller

som regn

~

Se! Se!

Ett vitt ljus

i mörkret

Se! O, se!

~

Hon som alltid

visar vägen hem

Hon som skyddar mot

rädslan för det okända

~

Hon har kommit

för att möta en dotter

Ur svartheten

leder röllekan

Jag andas henne

Jag blir glädje

Vatten

Kropp

Vind

Kropp

Aska

Vind

Aska

Vatten

Liv

Hon har kommit nu

(Carina Karlsson)

Det förlag som var tänkt att ge ut diktberättelsen Lisbeta, Per Skarps hustru ville inte att de autentiska domstolsprotokollen skulle vara med mellan dikterna av Carina Karlsson, varför boken gavs ut på eget förlag, med understöd av Ålands landskapsstyrelse och Ålands Kulturfond. Lisbeta, Per Skarps hustru reser svåra frågor, som bara de historiska dokumenten kan verifiera och de fördjupar skakande sanningar om orättfärdiga mänskliga verkligheter och andligt mörker. ”Människan består av sina perspektiv” skriver Harry Martinson i Vägen till Klockrike. ”Den gruvliga vidskepelsens saga” som Bolle hörde berättas för sig känns igen:   

”Världen är svår att leva uti.

Det vetom vi.

Men hur det skall gå

när domen skall stå.

Det veta ej vi.”

Lisbeta, Per Skarps hustru påminner om Poeten Sylvia Plaths dikt Häxbål ur

diktsamlingen The Colossus i tolkning av Siv Arb (Bokförlaget Trevi, 1975).

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON: ”Beskriv den människa som i glans sitt släktes likdräkt sydde tills Gud och Satan hand i hand i ett förstört, förgiftat land kring berg och backar flydde för människan: askans konung" (Ur ANIARA, Sång 79) ~~~~~ Trettioårsdagen av den svåra kärnkraftsolyckan TJERNOBYL i Ukraina, den 26 april 1986

Människans villfarelse gör jorden 

till ett rymdskepp på avvägar

I Harry Martinsons Aniara (Sång 79) läser vi:

Beskriv den människa som i glans 

sitt släktes likdräkt sydde

tills Gud och Satan hand i hand

i ett förstört, förgiftat land

kring berg och backar flydde

för människan: askans konung.

   När vi igen och om igen studerar dessa ord och meningen bakom dem, påminns vi i dessa dagar för trettionde gången om katastrofen i Tjernobyl, som bara utgör en i ett pärlband av liknande, av människans oförsvarbara övermod, utlösta händelser: Three Mile Island, Fukushima för att inte tala om Hiroshima/Nagasaki. Människans förmåga till allomfattande övermod och outplånligt vanvett känner tydligen inga gränser.

 

 I filmen ”On the beach” (1959, regissör Stanley Kramer) är den norra delen av jordklotet efter ett krig obeboelig p.g.a. en utomordentlig hög radioaktiv strålning. Atomkriget är slut och ingen har vunnit. Alla är döda. Bara kontinenten Australien och en amerikansk atomubåt Sawfish har undkommit en atomär undergång. Men nu närmar sig det radioaktiva molnet kontinenten och Sawfish utsänds för att utforska om det finns hopp för de sista människorna. Ett sista kapitel i människans historia har börjat. Betecknande för den dåvarande amerikanska ideologin är att man inte fick tillstånd av US-Navy att använda en amerikansk ubåt i filmen utan ett engelsk.

   Att Hiroshima/Nagasaki var helt i sin ordning, enligt Truman och andra makthavare är fortfarande en rådande uppfattning i USA och kritik däremot och att dra slutsatser av det som skedde, är inte opportunt. Vanvettet att kasta atombomber över städer, där vanliga människor bodde, förkastas även av den engelska filosofen Elizabeth Ascombe när hon tillbakavisar den utilitaristiska idén, att det går att rättfärdiga att döda några för att rädda många. Hon hävdar att en sådan handling principiellt är felaktig i motsats till Einstein, som i början var drivande att bygga en atombomb, trots att han genom sin Formel E=mc² visste, vad detta skulle ha för konsekvenser. I en artikel i Modern Moral Philosophy skriver hon: ”...There are some things that may not be done, no matter what...”

Harry Martinson antyder liknande tankar i sin dikt "Ringaren" (Ur Dikter om ljus och mörker):

Någon säger att om det stora 

börjar redan i det lilla

ska han ringa till världsdöd 

på en förgiftad äng.

   Ascombe följer i sitt tänkande en kantiansk pliktetik, så som Kant uttrycker den i sin kategoriska imperativ:

”Handle so, dass du die Menschheit sowohl in deiner Person, als in der Person eines jeden anderen jederzeit zugleich als Zweck, niemals bloß als Mittel brauchst”. 

   I de nämnda kärnkraftsolyckorna var det vanvettigt övermod att utan större kunskaper och eftertanke experimentera med säkerheten tills man överskred en gräns man inte behärskade. Harry Martinson ger även i sådana situationer en säker vägledning för dem som tror att man får göra vad som helst i utilitarismen namn:

Ja, drömmar måste byggas säkrare än städer
och dagligen måste de lappas och lagas
efter de dagliga och frätande angreppen
från nyttans tand
som är värre än tidens tand.

Ur "Förbindelse", Gräsen i Thule

   Ascombe sammanfattade detta pregnant i sitt drastiska uttalande över Trumans beslut: ”Det är alltid fel att koka ett spädbarn levande”. Detta till trots har många fortfarande inte lärt sig sin läxa som den beryktade franska politikern Bertrand Goldschmidt, ansvarig för fransk kärnkraftspolitik under 20 år: ”Radiation didn´t do me any harm".
Harry Martinson hade säkert något viktig att säja även till honom.

Detlef Quast, Växjö
Fil Dr Compting Science

D Ph Atomic and nuclear physics

Fd Visiting professor

HARRY MARTINSON: "hur livet skall överlistas att dofta hos orden så att dessa kan föda hållfasta drömmar" (Ur Gräsen i Thule)

FÖRBINDELSE

Mellan poesien som bor i ditt hjärta och vallmon
finns ett kontrakt
skrivet av vinden och undertecknat
av förgängelsen.
Det är skrivet med en tranas fjäder
doppad i dagsländans blod.
Problemet för dem båda är
hur livet skall överlistas
att dofta hos orden så att dessa
kan föda hållfasta drömmar.

Ja, drömmar måste byggas säkrare än städer
och dagligen måste de lappas och lagas
efter de dagliga och frätande angreppen
från nyttans tand
som är värre än tidens tand.

HARRY MARTINSON: Ur Gräsen i Thule

Horace Engdahl presenterar under en nyligen avslutad TV-programresa till flera olika resmål i Europa, den portugisiske författaren och poeten Fernando Pessoa (död 1935, endast 47 år gammal). En samlad utgåva av hans mycket omfångsrika författarskap startade 1942. År 1982 framlades hans Orons bok, som 1991 utgavs på svenska med en inledning av Bengt Holmqvist, och som avslutas med ett citat av Fernando Pessoa:

"En dag kommer man kanske att förstå att jag såsom ingen annan uppfyllde min medfödda plikt att vara tolk för en del av vårt århundrade." 

Bengt Holmqvist menar att "Orons bok är ytterligt innehållsrik, en outtömlig genomgång av ett splittrat medvetande. I den moderna litteraturens vimmel av självanalyser har den inte många fullt värdiga motstycken."

Orons bok har 420 kapitel och i bokens sista avsnitt skriver Fernando Pessoa:

"Litteraturen - som är alliansen mellan konsten och tanken och det av verkligheten obefläckade förverkligandet - förefaller mig vara det mål som all mänsklig strävan borde inriktas mot, förutsatt att den verkligen är mänsklig och inte bara en rest av det djuriska. Jag tror att när man formulerar någonting innebär det att man bevarar dess värde och tar bort det skräckinjagande ifrån det. Fälten är grönare när de beskrivs än vad de är i verkligheten. När man med ord beskriver blommor i fantasin får de färger som är mycket varaktigare än vad som är möjligt i det organiska livet.

   Att röra sig är att leva, att uttrycka sig är att överleva. Allt som är verkligt i livet är verkligt endast av den anledningen att det har beskrivits väl." 

Det som Fernando Pessoa här skriver för gärna till Harry Martinsons tankar i dikten Förbindelse om...

"hur livet skall överlistas

att dofta hos orden så att dessa

kan föda hållfasta drömmar."

Rune Liljenrud

Konstverket "På väg" kommer att smycka Södra bantorget i Växjö stationsområde ~ HARRY MARTINSON har skrivit mycket om sten och stenmurar. Det är lätt att finna beröringspunkter.

Växjöbördiga konstnären Linnéa Jörpeland får med ett nytt offentligt konstverk "På väg" smycka Södra bantorget i Växjö stationsområde. 

Konstverket består av en sju meter lång stenmur med instuckna glasstenar och skulptur av en pojke, gående intill muren. Det finns gott om stenmurar i Småland och glaspjäserna anknyter till småländsk glastradition.

Växjös nya konstverk "På väg" kommer att invigas våren 2017 och bör finnas på plats när Harry Martinson-sällskapet har sin årshögtid i Växjö den 5-7 maj 2017.

Harry Martinson har skrivit mycket om sten och stenmurar. Det är lätt att finna beröringspunkter.

Landskapet vet allt

Landskapet vet allt

genom sitt växlande vara

och genom sin vana vid allt

som ett landskap möter.

Det har vanor och vårar.

Mossorna läser långsamt in sig

i stenarnas ärrtecken

år efter år.

HARRY MARTINSON: Ur Tuvor


Mossan lever upp på sin sten 

Mossan lever upp på sin sten
sväller alltmer och fyller
sin tidlösa kudde med regnet som nyss föll.
Den tar tillvara vad den hinner
i en vattenkanna av sten
djupt dold i dynan.
Vid torrtid vårar den upp sig när det så behövs
med hjälp av vattenklunkar
gömda i ett stenveck.

HARRY MARTINSON: Ur Längs ekots stigar 

  

Att se sitt eget liv som rösen av sten

  

Att se sitt eget liv som rösen av sten,
som fjäril och moln,
är människans sammansatta styrka.
Inlevelsen är hennes sanna väg.
Insikten hennes fjärran mål.

Träd växer upp och väntar i tusen år.
En fjärils ålder följer sommargräsens liv.
Molnets skönhet färdas fram
på himmelen sin visningsstund.
En timmas vind och det är borta.

Att resa med sin tanke i tid och rum
det är att låna sig en vingbredd,
utspänd över åren.
Inbillningshavets vingslag
över år som annars flyr
förvägrade.                   

HARRY MARTINSON: Ur de tusen dikternas bok

Rune Liljenrud

"Vi måste leva med det finstilta gräset" ~ ~ ~ TOMAS TRANSTRÖMER: Ur Den stora gåtan

I Lena Peterson Engseths bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets citeras lyrikern Olle Svensson (1904-1972) ett dussintal gånger. Detta görs under kapitelrubrikerna "Gräsband och ängsrike - genom gräs", "Död grönska, bitsk vind - om hösten och vintern", "Liens viskning", "Dofter", "Ett strå bland sträva strån - inte bara gräs", "I gräs och av gräs - ljud och rörelse" samt "Några tankar på slutet". Alla citaten från Olle Svensson är hämtade ur diktsamlingen Skallgångshöst, som utkom år 1961 och är den åttonde av hans tolv utgivna diktsamlingar. 

Olle Svenssons lyrik är melodiös och flera

tonsättningar finns ~ bl.a av Björn Hedén  

Olle Svensson-dagen 2008 

"En sökare själv på färden 

dina hemliga tecken vet" 

(Ur "I sanden skriver du"

 Primitiv drömkonst, 1943) 

Harry Martinson-sällskapets årshögtid "I diktares spår" var 6-8 maj 2011 förlagd till Brunnsviks folkhögskola. Då gavs bl.a program om diktaren, lyrikern och konstnären Olle Svensson och besök gjordes på Vikasgården, Sunnansjö där minnet av Olle Svensson vårdas.

Dramatikern och översättaren Leif Olsson medverkade i Harry Martinson-sällskapets årshögtid på Brunnsviks folkhögskola och deltog i dagsutflykten till Vikasgården där han läste lyrik av Olle Svensson och talade om hans diktning.

I en blogg 12 november 2010 Olle Svensson och Harry Martinson finns nämnt några recensioner av Olle Svenssons diktning, vari bl.a paralleller ges till Harry Martinson. - "Ett flöde av naturlyrik, där Olle Svensson aldrig förlorar det excistentiella perspektivet" (Ur förord till Att vandra mot morgon)

www.ollesvensson.org

Olle Svensson Sällskapet bildades år 2012 med uppgift  

"att främja utgivning och spridning av Olle Svenssons konst och litterära alster, tryckta som ännu otryckta, uppmärksamma musikaliska produktioner med anknytning till Olle Svenssons författarskap samt stödja spridning av information om Olle Svenssons liv, konst och författargärning, att uppmuntra och stödja forskningen om Olle Svensson i Sverige och utomlands".

Olle Svensson Sällskapet planerar att ge ut samlade Olle Svensson dikter i en ny samling. Av Olle Svensson finns 12 diktsamlingar och 12 prosaverk utgivna, vilka mest är att finna antikvariskat. Valda dikter 1934-1974, Att vandra mot morgon, av Olle Svensson utkom 1991 på Proprius Förlag.

Grangärdebygdens kulturförening

Sunnansjö har i Vikasgården skapat en

permanent utställning av Olle Svensson

Till en av Olle Svenssons många målningar har

 Grangärdebygdens kulturförening valt dikten

Dröm om grönt gräs

Det var bara en glänta grönt gräs.

Där fanns varken väg eller hus.

Men jag vaknade mitt i mörkret

med ögonen fulla av ljus.

Det var bara en glänta grönt gräs.

Jag såg varken gran eller björk.

Men jag vaknade mitt i sommarn

fast natten var vintermörk.

Efter månader utan leenden,

utan stjärnor och fågelrop,

efter gråbergsgråa veckor

i grotta, gränd och grop

var det bara en glänta grönt gräs.

Men fast sjufalt död, ur min grav

steg jag upp och följde min längtan

på nytt mot sommar och hav.

OLLE SVENSSON: Ur Acanum

Lena Peterson Engseths citat från Olle Svenssons dikter i boken Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets:

en nernött väg i gräset

(OLLE SVENSSON: Ur ”I vändningsåldern” Skallgångshöst)

Byväg och bortväg.

Hjulspårens dubbelkanaler

och gräsen en sträng

i dess mitt.

(OLLE SVENSSON: Ur ”Elegi vid en byväg” Skallgångshöst)

när gräsen lutar sig framåt
till silvervita vägar
(OLLE SVENSSON: Ur ”Inåt och närmare” Skallgångshöst)

De lägerställen som vi utan saknad miste

skall förvandlas till tun hemmavid

där vi stilla en gång vissnar bort

som gräs den sista hösten

(OLLE SVENSSON: Ur ”Hemfärd” Skallgångshöst)

alla dess fina saftiga gräs

och örter och kryddor

har följt i brändernas spår – i eldens

(OLLE SVENSSON: Ur ”All odlings ursprung” Skallgångshöst)

Ljuvlig är doften av mynta och timjan i gräset

(OLLE SVENSSON: Ur ”En himmel nedanför” Skallgångshöst)

De enda tecknen inom mig

som jag kan tyda nu

är gräsens skrift

på drömmens hedar –

på längtans, synernas

och minnets tun.

Blott gräsens enkla tecken –

ständigt växlande

och vindförnyade –

kan jag i klartext återge.

[…]

De enda tecknen inom mig

som jag kan tyda

är gräsens skrift

på längtans hemlandstun.

(OLLE SVENSSON: Ur ”Blott gräsens enkla tecken” Skallgångshöst)

en samvetssak

mig syntes ändå

att aldrig förneka

gräs och strå.

Att inte för egen

smärtas skull

förneka ängarnas

ag och ull.

(OLLE SVENSSON: Ur ”Samvetssak” Skallgångshöst)

med tiodubbel förnekelse

och tusenårig fromhet i hjärtat

för det gröna gräsets skull

(OLLE SVENSSON: Ur ”Där jag står bakbunden” Skallgångshöst)

gräsens förundran

(OLLE SVENSSON: Ur ”Inåt och närmare” Skallgångshöst)

En vipa virrar och klagar

på maderna nere vid ån.

Här är man till på egen hand

- ett strå bland sträva strån

(OLLE SVENSSON: Ur ”I blekviolett Erigeron” Skallgångshöst)

gräsens förundran

när vinden strömmar

sin blå kärlek över dem

(OLLE SVENSSON: Ur ”Inåt och närmare” Skallgångshöst)

Och därför kan vi älska

och drömma vid gräs och strå

som de första och enda på jorden

som drömt och älskat så.

(OLLE SVENSSON: Ur ”Och därför kan vi söka” Skallgångshöst)

Tomas Tranströmer skriver i ett brev till Olle Svensson efter det att hans diktsamling Skallgångshöst, 1961 utkommit på LTs FÖRLAG: 

”Att läsa Skallgångshöst är som att andas frisk skogsluft. I de flesta moderna diktares böcker finns en plågsam dissonans – diktarens värld och den verkliga världen får ingen riktig kontakt med varann. Man får ett intryck av rasslande kulisser. Så är det inte hos Dig. Det är en välgörande läsning."

Lena Peterson Engseth har i sin bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets citat också från Tomas Tranströmers diktning ~ Ett kort sådant ur Haiku-dikter får avsluta här:

Vi måste leva

med det finstilta gräset

(TOMAS TRANSTRÖMER: Ur Den stora gåtan)

Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets

kommer att finnas med på bokbordet vid

Harry Martinson-sällskapets årshögtid

6-8 maj 2016 i Olofström / Jämshög

  ISBN 978-1-329-76713-3

    Boken kan beställas på tel 0471-10549 
   eller mejl lcpengseth@hotmail.com

  Rune Liljenrud

"Lätt som en snöflinga är Aspenströms nedslag, men avtrycket tungt".

I Lena Peterson Engseths bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets finns ett 30-tal citat ur Werner Aspenströms diktning och det är intressant att söka anknytningar till de 140-tal diktcitat från Harry Martinson som finns i boken. De båda diktarna har mycket gemensamt, inte minst i naturlyriken. Werner Aspenströms samlade dikter 1943-97
(850 sidor, bilden ovan) utgjorde Sällskapets årsbok 2015.  

Lena Peterson Engseths tanke med Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets är just att "inspirera andra att finna och läsa mer gräsrelaterade strofer eller att i sin helhet läsa de dikter som fått släppa till gräsord till boken".

Werner Aspenström avled 25 januari 1997. Ordföranden i Werner Aspenströmsällskapet Per Helge nämner i Medlemsblad 1/2016 att Bodil Malmsten i samband med Werner Aspenströms död sammanfattat hans författarskap med "Lätt som en snöflinga är Aspenströms nedslag, men avtrycket tungt". Med denna "sökarlupp" blir det intressant att söka sig igenom Lena Peterson Engseths citat från Werner Aspenström i Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets. Så breddas lyrikens innehåll och mening.

mig tvingade ett grässtrå göra halt!
Ett enbent ting, ett envist ingenting
satte krokben för mig och mina två ben
(WERNER ASPENSTRÖM: Ur Milarepa och gräset)

Världens enkelheter går ej
att förklara. Inte gräset,
inte ljusets vattenfall
(WERNER ASPENSTRÖM: Ur Barnet frågar om solen)

vem vill fly ur sommarens trollkrets
eller neka när hagen öppnar sin grind?
(WERNER ASPENSTRÖM: Ur Denna soltöckniga dag)

I en solig sommar genomkorsas gräset av
blomsterblickar av alla tänkbara slag
(HARRY MARTINSON: Ur Utsikt från en grästuva)

Werner Aspenströmsällskapets ordförande Per Helge påminner om hur Bodil Malmsten senare korrigerat sig och istället skriver: "När jag nu öppnar Aspenström är det inte snöflingans skimrande vita lätthet jag ser, det är svärtan, sorgen, främlingskapet i tiden och bland människorna". Det är från dikten "Den ni väntar passerar inte förstäderna" ur Werner Aspenströms diktsamling Snölegend (1949) som Bodil Malmsten hämtat titeln till sin diktsamling De från norr kommande leoparderna (2009).

Per Helge skriver: "Nu är Bodil Malmsten själv plötsligt borta, och stämmer inte hennes ord om Werner väl in på henne själv? Inte minst den tidiga formuleringen: lätt som en snöflinga var hennes nedslag, men avtrycket tungt". Bodil Malmsten, född år 1944 avled den 5 februari 2016.

Lena Peterson Engseth menar att våra egna sinnesstämningar och erfarenheter har betydelse för hur vi fångar upp lyrik. Hon finner att det sätt på vilket hon i sin bok Gräspoesi - i stråskog och tuvkrets gripit sig an gräslyriken inte har kringskurit den utan istället har skapat mer. Detta betyder att hon från Werner Aspenström också har med citat, som är att hänföra till det som Bodil Malmsten betecknar "svärtan, sorgen".

Men vi?
Vi klena gräs?
(WERNER ASPENSTRÖM:
 Ur Gräset och den underliga flickan)

Aftonbrisen letar än i gräset
efter något som ej sommarn gav.
Något som blev lovat men ej givet
(WERNER ASPENSTRÖM: Ur Elegi)

Allt ger du till spillo, vår armods
sista kostbarheter: darrgräset
och det ogripbara ljuset
(WERNER ASPENSTRÖM: Ur Död mans klagan)

om farofyllda ting berättas
av sommarmarken själv mellan alla strån
(HARRY MARTINSON: Ur Tuvor)

Rune Liljenrud

HARRY MARTINSON: Landskap om våren

Tidig morgon kärrdimman kardar upp sin vadd,
hängbjörken sover däri som en stork på ett ben,
vitt är dess knä,
systrarna vajar vid sidan därom
som vinglande spön och elfenbensstänglar vid sjön.
Blommorna öppna på fläktande läppar,
gäspa pistillguld som fågeltungor,
liljorna vaja sitt linne,
sidenmolnknyten irra på himmelen,
lugnet remnar i sol
och ett par hästar vandra ned i dälden:
hör hur jorden åskar under gräset!

HARRY MARTINSON: Fönstret 1932, nr 39 

 Glad Påsk! 

Rune Liljenrud