DELS - DE LITTERÄRA SÄLLSKAPENS SCEN ~ Sång av professorn Jane Mattisson Ekstam från Gustaf Hellström-sällskapet på DELS-scenen under Gustaf Hellström-program på BOKMÄSSAN

ANIARA 60 år dominerade Harry Martinson-sällskapet under årets BOKMÄSSA

Hustrun Tora betjänar i Harry Martinson-sällskapets monter

då vår tidigare ordförande, maken Åke talar på DELS-scenen

”Läraren som öppnade världen för Harry Martinson”

Semir Susic, som är lärare och sedan maj 2016 ny ordförande

i Harry Martinson-sällskapet, talar gärna om lärarens betydelse.

Vi minns alla våra lärare i skolan, de avhållna såväl som andra.

Harry Martinson har genom omnämnanden i flera av sina böcker

rest ett vackert äreminne över skolläraren Stav i Nebbeboda skola.

I Nebbeboda skola såddes fröet till Nobelpris i litteratur 

H.K.H. Prins Daniel

 talade vid Lärarnas Riksförbund kongress 19 maj 2016

Han påminde om Harry Martinsons lärare Stavs pedagogik

när han kunde ropa till sina elever:

 "Här är kallt barn, ta och öppna fönstret mot Stilla havet!"

Professsor Jane Mattisson Ekstam från Østfold University College, Norge, var kanske den som från DELS - De Litterära Sällskapens scen på Bokmässan, bäst lyckades med att pedagogiskt förmedla sitt budskap, då hon talade om Engelska suffragetter i Gustaf Hellströms roman "Kärlek och politik". Föredömligt nog för varje lyssnare i Bokmässans larmiga ljudmiljö, fick var och en utskrift med sex textsidor från hennes engagerade föredrag och kunde också sjunga med i Jerusalem (William Blake; 1808) som användes av suffragetterna och Women's Institute under och efter Första Världskriget. Professor Jane Mattisson Ekstam från Gustaf Hellström-sällskapet ledde själv, skönt sjungande kampsången vilket kom ljudlarmet runt omkring att för en stund något dämpas ner när åhörarna till föredraget spontant började sjunga med:

And did those feet in ancient time

Walk upon England’s mountains green?

And was the holy Lamb of God

On England’s pleasant pastures seen?

And did the countenance divine

Shine forth upon our clouded hills?

And was Jerusalem builded here

Among those dark satanic mills?

 

Bring me my bow of burning gold!

Bring me my arrows of desire!

Bring me my spear: o clouds unfold!

Bring me my chariots of fire!

I will not cease from mental fight;

Nor shall my sword sleep in my hand

Till we have built Jerusalem

In England’s green and pleasant land.

Professor Jane Mattisson Ekstam nämner, att GUSTAF HELLSTRÖM kom till London i mitten av januari 1907, och redan den 25 januari trycktes hans första artikel om suffragetterna i Dagens Nyheter. Han följde sedan deras kamp i ytterligare åtta ofta långa, och alltid mycket intressanta och målande reportage.

1918 fick brittiska kvinnor över 30 år rösträtt, men riktigt allmän blev inte rösträtten förrän 1930, då alla myndiga kvinnor i Storbritannien tillerkändes den medborgerliga rättigheten. 

Finland var först med allmän rösträtt år 1906, Norge följde 1913, Danmark 1915 och slutligen Sverige 1918 med första valtillfälle 1921. 

I Gustaf Hellström-sällskapets nyligen utgivna bok "Reporter i världens största stad" i Gustaf Hellström-sällskapets skriftserie nr 4, finns mycket intressant att läsa av det som däri redigerats av Lennart Leopold, Disa Lundgren och Jane Mattisson Ekstam.

I kontrast till Bokmässans larm är Harry Martinsons tankar om stillhet:

"Förr när jag var liten bodde jag nära en stor ljunghed och där på den där ljungheden där kunde gummor och gubbar och barn sitta om kvällarna och se ut över ljungen och höra fåglarna pipa ödsligt där ute på ljungen och det var en stämning utav hela världen i det där. Världen låg sluten där i det ögonblicket och då kom med denna slutna stämning in en stämning av förnöjsamhet som inte hade med det materiella att göra, utan var en förnöjsamhet av andlig art. Denna förnöjsamhet av en rent andlig art som fanns förr och som kunde göra att en gumma, hon sa till mig en kväll, hon satt på farstubron och hörde på taltrasten, det var en vacker junikväll. Då sa hon till mig när jag gick förbi att, spring inte så hårt med träskorna i marken för jag lyssnar på taltrasten, det är så vackert. Jag gick med sådana där träskor och det sa hon med en mycket mild röst, hon ville så gärna höra taltrasten."

Harry Martinson i en intervju 18.11.1952 "Nutidsförfattare" för Radio Blekinge” 

Rune Liljenrud