Den snöfallande himmelen
fortsätter med den omständliga nedpackningen.
Nu kommer vi att förvaras till våren.
Drivorna växer till fönsterhöjd.
Bakom trettondagsknuten tittar kylan fram
med frusen talg i blicken.
HARRY MARTINSON: Januari (Ur Gräsen i Thule)
GUNILLA ALDÉN har lämnat oss, just nu när hennes diktval för Månadens Martinson så väl tolkar naturen runt omkring oss. Metaforen "Nu kommer vi att förvaras till våren", ger en dimension av trygg tillförsikt. Något annat väntar bortom det som nu sker och är.
Gunilla Aldén var väl förtrogen med Harry Martinsons tankevärld och hon kunde förmedla dimensioner, som kanske inte spontant var öppna för läsaren. I Martinson-rummet på Olofströms Bibliotek var högtid när hon delgav lyssnare det hon själv funnit.
I Harry Martinson-sällskapets olika skrifter finns hennes textval med hennes kommentarer som stor tillgång, bl.a i Giv doft i blomma, Till Harry från... och Månader med Harry Martinson.
I Gunilla Aldéns sista bidrag för Sällskapets Årsbok 2015 skriver hon om Höstsyrsan, ur Passad, att "den uttrycker min livsfilosofi"
Trots att dimman knappt vill lyfta
sig ur höstens knäckta säv
dröjer syrsan med att snyfta
om förgänglighetens väv.
Aldrig hon ditt sinne skrämmer,
ökar ej förgängelsen.
Med en glöd som ej förstämmer
sönderfaller sommaren.
Mötena med Gunilla Aldén var alltid berikande, i olika litterära sammanhang liksom i stilla samtal, och det hon där gav finns kvar och bevaras med stor tacksamhet. Vi vet om vännen som lämnat oss, att något annat väntar bortom det som nu sker och är. "Nu kommer vi att förvaras till våren"
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar