torsdag 12 november 2015

Harry Martinsons "Nässlorna blomma" fanns på bokhandelsdiskarna den 13 november 1935 och fyller alltså 80 år, den 13 november 2015


Bildresultat för Nässlorna blomma bild
"MED DETTA ENKLA OMSLAG,
SOM NÖJER SIG MED ATT GENOM FÄRGEN
ANKNYTA TILL BOKTITELN, BLEV DEN
 FINSTÄMDA ROMANEN 
NÄSSLORNA BLOMMA
 ÄNDÅ EN ENORM BESTSELLER 1935"

 (Göran Hägg i 1001 böcker du måste läsa innan du dör)

     I Harry Martinsons självbiografiska "Nässlorna blomma", skildras hur Lille Martins barndom var. Hans första minne är från då han tre år gammal jagar fjärilar. Han faller på en grusväg och får sina händer och utspretande fingrar överkörda av en cykel med bägge hjulen. "Så voro alla hans första minnen, något som hade samband med det som gjorde ont".

MARTIN FÅR SINA HÄNDER OCH FINGRAR
ÖVERKÖRDA AV CYKEL MED BÄGGE HJULEN

     Utan att Martin visste förlopp, bodde de på en annan plats. Äldsta systern Inez säger till honom "Vi bor vid ett stenhuggeri - Vi har gjort konkurs". Den stora vinschen röt, den stora ångpustande maskinen drog ett jättesnöre som gick ner i ett väldigt hål, järnmaskiner och granit. Se opp ungar! Krutflagga på en stång. Då skjuter vi! Alltid något farligt. En del var elektriskt, en del var eld och ånga. Vid ett av de största stupen stod ett ångverk på hjul med en liten bit järnväg under sig. Se opp, kranen svänger!  "Från stenhuggerierna ljöd sprängningarna som en salutkanonad ur jordens innandömen. Bygatan gungade till och splintstenarna smattrade mot det gula, konkursmässiga huset".

TORSTEN WAHLUND LÄSER NÄSSLORNA BLOMMA

     Beskrivningen av Martins och hans familjs boendemiljö efter flytten till "Gula faran", det gamla gula skjulet på stenhuggarbranten, "kinesslottet", vid det åttio meter djupa stenbrottet, är skrämmande i sin ärliga realism. "Och far är dödssjuk. Tänk efter hur dant vi har det".

     Efter att fadern dött natten till den 3 december 1910 beskrivs den enklast tänkbara begravningen. "Kyrkogården var full av hyenor, deras blickar sögo sig fast vid kistan, räknade de tre fabriksbundna standardkransarna..." Att de tre kransarna just var "fabriksbundna", inte hantverk utan maskinellt enkelt gjorda, understryker "en dy av tandlös smaklöshet genom ett inferno av förolämpande fattigdom i alla former". Den uppställda gravvårdsgraniten påminner om hur stenhuggerierna, där tuberkulos gick som en pest år 1910-11, levde på de döda.

OVE JOHANNESSON: PÅ TÅGSTATIONEN

     Morgontåget som gick redan halv fem och vars vagnar rasslade och dånade med hundra ilande fönster som lyste in i husen, understryker modern Bettys oförklarliga flykt hemifrån och visar med kylig mekanik, på resan mot hemmets undergång och barnen "under klubban till minstbjudande".

Vilnäs

"Det var inte mycket som hände på Vilnäs." Martin röjer vid sju års ålder sitt intresse för Vita stjärnlinjen. "När man farit med skepp på Atlanten långt och länge, blev det Amerika." Han kan mycket om ebb och flod, som han samtalar med Berta om.
 NÄSSLORNA BLOMMA SKILDRAR
 HUR MARTIN ÄLSKADE SKOLAN

BERTA HAR VARIT PÅ VÄVSKOLA SOM HON BERÄTTAR OM

TILL JULOTTAN - DE ÅKTE MED HJULDON. FJÄDERVAGNEN 
SKALTADE FRAM PÅ DEN OJÄMNA SKOGSVÄGEN

Tollene

Tollene gård med den snyggt förmanande kärlekslösheten som alltid gick omkring och tillhöll. "Martins sysslor voro av många slag." 





"I läseboken stod beskrivet om tjusningen att åka i hölass. Det var i läseboken. I verkligheten fick man inte åka långt med höet. Nej det var att köra kortaste vägen hem och stoppa det i en lada. Arbetet tog sju gånger så lång tid som åkningen. Han avskydde det systemet."


Tungt arbete med tröskning och malning, upptagning av rovor och potatis, lövskärning till kärvar och gårdsslakt - sådant måste Martin hjälpa till med. 

 
PÅ GASTA HÖJD STOD EN VÄDERKVARN 

Folk foro, vänligt hälsande förbi och togo nedåt till motorkvarnen. "Konkurrens kunde man inte tala om i det fallet. Man kunde snarare säga att Gud i sin nya elektriska nåd behagat hädankalla väderkvarnen Västra Möllan och satt den stt stå som sin egen gravvård på kullen sin."

"Trakten hade tre torn. Det var Västra Möllan, ett döende torn. Det andra var Tollenes höga vindmotor av galvaniserad plåt, en torntyp som från fabriken S:a Louis i Missouri ryckt ut på alla världens åkerbruksslätter. Det tredje var ett tranformatortorn - livsfarlig spänning - det stod ute på en åker, rödmålat, högrest, nutidsmystiskt."

EFTER ÄRJNING OCH PLÖJNING
JÄMNADES MARKEN MED HARV
EN KVISTHARV ELLER LEDHARV



"Guds lamm fryser i natten. 'Min far är död och min mor är i Karlifonien.'  Han ser ner på det ormbitna lammet. Klara har medan han 'tänkte' talat om att det är ormbitet."

VID HÖSTSÅDDEN FICK MARTIN KÖRA
 HARV OCH RINGVÄLT
 SÄRSKILT RINGVÄLTEN TYCKTE HAN OM
DEN FÖRSONADE MYCKET MED SITT
FÖRFÄRLIGA SKRAMMEL
Krokskära - Vinkelskära
DU SKULLE HAFT FRISÖNDAG -
 MEN I MORGON SKA DU HÖSTA LÖV

"Hälften av straffet skulle Wilhelm få av Gud, för sabbatsdagen. Ändå någon tröst."

Norda

"Gud fader i himmelen. Men jag längtar så mycket härifrån och har det så svårt. Fader vår som är i himmelen - "  Gårdsplaceringarna visar på en trappstegsvis försämring av Martins omständigheter, från att på Vilnäs åtminstone ha setts som en människa, via Tollenes noll-värderingar och därefter på Norda, där Martin befinner sig som en minuspost och där hans värde som människa upphört, framhåller Bengt E. Anderson i sin doktorsavhandling om Nässlorna blomma "Att rannsaka en barndom".

Doris nr 2 2014-1
”Grotte källe” kallar Harry Martinson den källa dit han ofta fick gå och hämta vatten under sitt svåra år på Norda. Vinter som sommar fick han halka fram i sina träskor med oket av bokträ över axlarna som stöd för vattenhinkarna.

 VID ALBÄCKEN
Harry Martinsons tid som hjon på Nebbeboda gård (Norda i ”Nässlorna blomma) var dramatisk. I skuggan av längans stenvägg, som kunde ha blivit Harrys död när Joel ”dängde” honom i den, läser vi om hämndbeslutet: ”Bränn gården men rädda hästarna.”
Det var i denna bäck vid Norda som Martin kastade tändsticksasken förbi ardennern som ryggade till.
(Ur program av Åke Widfeldt & Johnny Karlsson, Nässelfrossa 2015)


Ålderdomshem av sten

"På grund av att han rymt förflyttades han 1916 till ett ålderdomshem av sten, byggt 1912. Han var nu elva och ett halvt år gammal."


"Martin gick till posten. Telefontrådarna sjöngo vårsång, en sorgsen och djup och på något sätt oändlig sång, kanske från världens bröst långt, långt i nerver som gingo hit genom socknar och trakter som över en evig gitarr. Han skyndade längs stolparna som sjöngo på sitt sätt inne i kärnorna likt instängda körer av bin och myror eller som ett rytande darrande stålmjöl genom pelarsåll av sång. Allt sjöng och allt skrämde med ljuvhet. Han ville liksom äta vinden som kom. Han ville liksom upp i rymden - den enda, obetvingliga sjön som gick ända till California.

På galvaniserade trådar sutto fåglarna, sparvarna, i ändlöshet genom hundrade socknar. Så började han själv sjunga liksom stolparna, trådarna, vinden. Han sjöng på bortväg: posthus av tegel, på skylten det smörgula hornet, tigande kassör. Han sjöng på hemväg: ålderdomshem av sten, byggt 1912."


Postbudet Martin på Ålderdomshem av sten 
fick efter Nobelpris 1974 sitt eget frimärke!



NÄSSLORNA BLOMMA


Den 25 augusti 2015 utkom Harry Martinsons Nässlorna blomma från 1935 i ny pocket-utgåva på Bonniers förlag. Boken har försetts med ett nytt förord, skrivet av Nina Björk, som år 2014 fick Harry Martinson-priset. Hon skriver:

"Har ni sett hur nässlor blommar? Har ni sett hur de ljusa klockorna växer i en cirkel nära den mörka stjälken och liksom i skuggan av de brännande bladen? Jag har sett det, och jag har förstått: det ljusa i denna ört kan aldrig helt skiljas från det mörka i den - hur lång den soliga sommaren än skulle bli. Som metafor betraktat ligger det därför någonting sorgligt i titeln på Harry Martinsons självbiografiska roman från 1935. Och någonting sant. Det är uppenbart att det utsatta barn som beskrivs där aldrig kan räddas från det mörker han lever i; att de måste leva tillsammans sida vid sida. Och samtidigt: Nässlorna blomma - är inte det den vackraste romantitel som finns på svenska språket? Det där obändiga trotset i den."


[. .]

När krediten var slut
klingade här ödsligt en tom mjölkkanna
bitterhetsklocka
i utvandrarens tafatta dröm
om Västern.
   Nu susar vinden till ingen.
   Torpen dogo bråddöd bland sina liljor.
   Men det rosslar ännu i skorstensmurarna. 
   Nässlorna blomma.

HARRY MARTINSON: GÖINGE, ur Natur 



[. .]

Och broder, broder, vad som än må komma -
om hor och eld och uppror över jorden,
så minns, o, broder, alltid dessa orden:
Giv Doft i Blomma.

HARRY MARTINSON: DIKT, ur Nomad


Orden Giv Doft i Blomma, finns i ett konstverk av Bror Hjort på Olofströms Bibliotek i Harry Martinson-rummet 

Harry Martinsons "Nässlorna blomma" har år 2015 översatts till kinesiska av klockrikestipendiaten 2015 Chen Maiping och detta sker alltså 80 år efter att boken först utkom och fanns i bokhandeln den 13 november 1935. Det är något mycket stort och viktigt som sker när nu Martin Tomasson från sina enkla förhållanden i Blekinge, går att möta miljardbefolkningen i Kina!

Giv Doft i Blomma

NÄSSLORNA BLOMMA

Rune Liljenrud




PS

Denna blogg om NÄSSLORNA BLOMMA är skriven något också med tanke på temat för 1916 års Nässelfrossa "Människan och maskinen". De två stora författarna från Jämshög, Harry Martinson (1904-1978) och Sven Edvin Salje (1914-1998), är båda intressanta att relatera till detta tema. /RL


Inga kommentarer: