fredag 2 augusti 2013

CREDO - SANNINGARS LIV Textprocess hos Harry Martinson

 
 
Tidningen VI har firat 100 år. I jubileumsnumret kunde man läsa en  dikt av Harry Martinson, endast publicerad en gång.
 
Tidningen Vis jubileumsnr , mars 2013
Ur Tidningen Vi:s jubileumsnr, mars 2013
 
 
CREDO, publicerad i Vi, 1954, nr 17, 30 april
 
Jag har lagt bort lärorna som man har lagt bort saker.
Man glömmer dem på tåg, i väntsalar
på badstränder eller uppe i utsiktstorn.
 
Det finns sanningar som inte flyr,
som inte är känsliga  för avdunstning eller rost.
Det är svårt att säga deras namn
men man möter dem alltid igen.
  
Går man vidare är de  där.
Stannar man finns de på marken.
Man kan somna i deras sällskap.
När man vaknar är de där.
  
Alla världens böcker handlar om sättet att finna dem
eller om sättet att undgå dem.
 
Världen är full av självklarheter,
obeaktade kärnor, trofast  hållfasthet i sak,
full av bärande fundament,
full av trogen sten,
full av rosor som gärna dö.
Av rosor som gärna gå,
av vingar som gärna lyfter,
av pelare som gärna bär tider och tak
länge, långt.
 
Det finns ingen lära oundgängligen nödvändig
så länge sanningen växer  som gräs på stenarna
ropar ur vind och vatten, talar ur skyars regn.
 
Det finns överallt en sanning  att ständigt sjunga om,
att ständigt berätta om, som när man berättar att man
                 träffade den eller den  efter flera år.
 och att allt var som förr, att inget var förlorat.
 
 

Enligt Lars Westman är denna dikt endast publicerad en gång, nämligen i  Vi,
något som Carl- Otto von Sydow  bekräftar i bibliografin.
 
Av denna dikt blev det 2, publicerade i Vagnen 1960;
 
 
Strof 2 och 3 i sin helhet ingår som strof 1 och  2 i
Sanningars liv, som sedan fått en nyskriven strof 3
  
Strof  5 i förändrad form inleder dikten Credo
 
Sedan följer 2 nyskrivna  strofer.
 
Dessa innehåller  typiska martinsonska filosofiska och didaktiska vändningar.
 
Strof 5 i sitt ursprungliga skick + dessa 2  hade blivit en bättre dikt enligt mitt förmenande.
 
Sanningars liv  är  en sämre dikt än ursprungsdikten.
 
Marianne Westholm
 
 
Forskarassistent Jon Viklund, Uppsala universitet talade vid Harry Martinson-sällskapets årshögtid den 5 maj 2012 på Jämshögs folkhögskola om att Harry Martinson publicerade dikter i olika sammanhang, ändrade dikter, också andra texter och fortsatte att ändra även sedan en bok utkommit av trycket. Denna process är intressant att följa, och det är just vad Marianne Westholm nu gör i sin blogg. Här är väldigt mycket att hämta och bloggen är ju ett utmärkt forum för detta. Välkommen!
 
Rune Liljenrud
 
 

Inga kommentarer: