"liksom lumma in"

Harry Martinson-sällskapets årshögtid, som jämna årtal förläggs till Jämshög, betjänades där också 2010 mycket väl den 7-9 maj på Jämshögs Folkhögskola. Årsmötesdeltagare som bodde i den rofyllda miljön nära invid folkhögskolan, i vackert renoverade Villa Liljenborg (bilden) från år 1902, kunde gå direkt från frukostbuffén ut bland de nyutslagna vårblommorna vid Holjeån, som stilla flyter genom Jämshög.

Harry Martinson beskriver i ett brev till Ingvar Holm 13.1.1960 "drömmen om en idyllfred med maskinerna" och att "liksom lumma in" maskinerna i grönska. Temat för Harry Martinson-sällskapets årshögtid i Jämshög 2010 ”Att bädda in tekniken i det gröna”, använder Ulf Sandström i en artikel "Författare och teknik", publicerad i Tiden nr 10, 1988.

Årshögtidens program fredag-lördag 7-8 maj innehöll bl a:

I. Separatorn,”Vagnen” och revolutionära arbetare i Harry Martinsons barndom med Bengt Bejmar, Johnny Karlsson, Siv & Arne Persson samt Johan Stenström
II. Harry Martinson-pristagaren professor Christian Azars föreläsning "Klimatutmaningen"
III. Harry Martinson-sällskapets årsmöte
IV. Scenframträdande av deltagare i NEO, en kultur- och mediakurs på Jämshögs Folkhögskola för vuxna med kognitiva funktionshinder
V. Föredrag av professor Martin Kylhammar "Författare i maskinkulturens tidevarv"
VI. Paulina Helgeson: Harry Martinson, Ebbe Linde och solmaskinen
VII. Malin Åman: Hur går det? Om dagens ”solmaskiner”.

Denna blogg handlar nu främst om söndagens utflykt 9 maj
"I teknikens spår". Den föregicks av lördagskvällens högtidsmiddag på Tulseboda Brunn, Kyrkhult med underhållning av poeten, sångaren, musikern m m Niklas Törnlund.



Tulseboda Brunn hade sin storhetstid omkring 1900-1915. De flesta av brunnsbyggnaderna har rivits, men restaurangbyggnaden finns bevarad och har senaste året genomgått en ordentlig upprustning.


Våren 2010 prunkar med slösande rika vitsippstäcken.


Ordföranden Åke Widfeldt läser ur Belikingelitteraturen och lyfter fram årshögtidens tema "Att bädda in tekniken i det gröna".


I dikten Kraft ur samlingen Natur, 1934 ger Harry Martinson en vacker stämning, som tolkar en förening av teknik och natur:

Kraft

Ingenjören sitter vid hjulet
och läser i juni kväll.
Kraftverket mumlar inåtvänt i turbinerna,
dess lummigt inbäddade hjärta slår lugnt och starkt.
Löven skälva ej ens
i den stora vita björken som står blyg vid betongdammens källa.
Igelkotten går snaskande längs floden.
Brovaktens katt lyssnar hungrigt till fågelsången.
Den ilsnabba tysta kraften sissar långt i hundramila trådar
innan den bullras till i skrytsamma städer.



Harry Martinsons text Blekinge utkom som Bonniers Julbok 1978. Harry Martinson-sällskapet utgav 1985 ett faksimiletryck efter julboken. Texten finns också i "Röster i Blekinge", 1994 med illustrationer, gjorda av författaren. Här ett utdrag om Hemsjö kraftstation, som studerades under söndagens utflykt.


"I Hemsjö ligger en kraftstation. I de norra och nordvästra blekingebygderna talade man ibland om denna; om hur stor och väldig den var. Kraftstationen låg några mil därifrån, men den påverkade avkrokarna till samtal och barnen till drömmerier. Inga ljusledningar var ännu framdragna till trakten, men trakten talade om Hemsjö; "bortåt Hemsjö", sade man; och när de talade om någon annan trakt: "dom tar kraft från Hemsjö". När man ljög och skröt i skolan sade man att man "bara varit ett slag bortåt Hemsjö", då var det många som föll i tankar."


"Man älskade att tänka sig turbinerna, men drömmen förirrade sig nästan till gränsen mot trolldomstro, ty man hade ingen teknisk bild att drömma ut ifrån. Ingenjörerna var mänskor som kunde "saker". Vad de kunde visste man inte annat än dunkelt. De "kände till" och kunde "sköta om". Man spann vidare på det. "Ingenjörerna i Hemsjö." Stockholm nämndes aldrig. Ingen mänska hade varit där eller kände någon där, men Minnesota nämndes, det stod mycket högt. Det drog i andehågen liksom månen drar i tidvattnen. Minnesota."


Lunch intogs på Fridafors FritidsCenter - ett äventyrs- och aktivitetscenter, som ligger mycket naturskönt på en ö i Mörrumsån.


"Ett besök på Fridafors FritidsCenter ska vara ett stort nöje och avkoppling och mycket skratt." Så hade vi läst i förväg i reklamen för Fridafors FritidsCenter och så blev det. Paul-Willy Ohlsson berättade livfullt och med god humor om Fridafors' glädjeämnen och problem, om ortens kamp för sin skola, om EU-bidrag och pengar från Allmänna Arvsfonden till nysatsningar. Per-Willys smittande gemyt gjorde att också lunchgästerna kom i bästa berättarhumör och hjälpte till att reklamen med god råge infriades.




Min sång skall ljuda om detta land
av stenar, hallar och rullstenssand.
Här brutits stenar i alla tider
och än skall brytas, vad tiden lider.
Här borren slamra
och kranar gnälla,
och släggor hamra
och sprängskott smälla.
Stenbäraland, nog med fog det bär,
ty vart man blickar finns sten och skär.

Ur STENBÄRALAND
av Axel De la Nietze, född i Jämshögs socken 1878



Svarta Linjen är en 10-15 m bred diabasgång, som träcker sig från Olofström upp till Farabol. I Kyrkhult socken förstod man tidigt värdet av stenen och började bryta. Tommy Svensson berättade sakkunnigt om byarna längs "Svarta Linjen" i Kyrkhult socken och brytning av diabas.


"Vart barnen än gingo för att leka öppnade sig avgrundsdjupa stenbrott svartmyllrande av män med dynamit i händerna. Deras munnar voro fyllda av eder, sånger och väldiga försäkringar. Det dånade om dessa mäns liv. De gingo där nere i stenklyftorna som Klippiga bergens rövare i Ines' bok. De borrade in järnkäppar i berget; slog ner dem med släggor och så sköt de. "Eld i berget!" skrek de och klungade ihop sig i passet. Då dånade det där nere och stationssamhället gungade till. Så var det varje dag, hela dagen. Överallt var förbjudet att gå. Landskapet var uppfläkt och urholkat. Stenbrotten gapade i skogarna."

HARRY MARTINSON: Ur Nässlorna blomma



I Stenmuseet, inrymt i den s.k. Stenlängan, som byggdes år 1879 i Vilshult, visas diabasbrytningens belägenhet och dokumentation från 45 kända stenbrott.



Stenlängan är totalt 63 m lång, dess mur är 1 m tjock och den har hållit i 130 år utan behov av några reparationer.



I Stenlängan finns i ett särskilt rum en utställning med intressanta stenskulpturer och utanför denna finns ett antal gamla gravvårdar i diabas.


Utställningens schackbord i diabas kan påminna om att en son till författaren Axel De la Nietze, Gösta Stoltz född 1904, var en av landets främsta schackspelare och deltog när SM i schack spelades i Kristianstad 1950.

I Ingmar Bergmans film "Det sjunde inseglet", (1957) förekommer schackspelet som en viktig symbol för existentiella frågor - året efter Harry Martinsons mäktiga epos ANIARA, (1956) för att varna om vårt livsansvar. Nu har Ingmar Bergmans schack gått på auktion - Dödens schackpjäser på ett bräde, såldes den 28 september 2009 på Bukowskis i en internationellt uppmärksammad specialauktion med lösöre efter film- och teaterregissör Ingmar Bergman. 31 schackpjäser för en miljon. Den vita kungen saknades, den strök med då Riddaren sopade ner pjäserna från brädet när han spelade schack med Döden.

Troligen är det målningen av Albertus Pictor (1440-1509) i Täby kyrka som har inspirerat Ingemar Bergman till schackscenen i "Det sjunde Inseglet". Där har dock schackbrädet bara 7 rutor vid spelarens sida och avståndet är kort, bara 5 rutor till motspelaren. Riddaren som spelar schack med döden är ett ofta återkommande motiv i konsten och antalet rutor på schackbrädet har sin betydelse.


Bengt Bejmar - alltid beredd med en Harry Martinsondikt - fångar stämningen och samtalar med några av sina medresenärer i bussen om "Tidsupplevelse" ur "Dikter om ljus och mörker"


Plötsligt kom en av dem på
att de alla som satt där
var ett stundens sällskap aldrig förr skådat.
...
Det kändes utsatt att leva så.
Så längst framme,
så ytterst och så sent.



På minnesstenen utanför Jämshögs kyrka finns tio namn under devisen "Deras sådd vår skörd". När Harry Martinson-sällskapet möts är det naturligt att Sven Edvin Salje och Saljesällskapet också aktualiseras. Så skedde nu under årshögtiden, då Saljesällskapets ordförande Gustav Fredriksson medverkade i programmet och han berikade söndagens utflykt med sitt stora kunnande om den natur, som resan genomkorsade. Under den stundande Kulturveckan Nässelfrossa 27 juni-4 juli, samarbetar våra sällskap, vilket framgår av hemsidan www.nasselfrossa.se




Tack vare Johnny Karlssons goda lokalkännedom och gedigna kunnande om litteratur, natur, fåglar, växter och "Kraften från Olofström" blev årshögtidens utflykt "I teknikens spår" mycket lyckad och uppskattad.

Boken Kraften från Olofström handlar om elkraftens historia, när Olofströms Kraft AB år 2001 fyllde 70 år. Johnny Karlsson är författare och i boken finns bidrag också av Per Åke Jämsegård, Harry Martinson och Sven Edvin Salje.




Tack Johnny för att Du är den Du är och för att Du gör vad Du gör! Ungefär så formulerades deltagarnas varma tack till honom och hans Gunilla för omsorgen om utflyktsdagen, som med Harry Martinsons ord ur Cikada summerades:

En del av oss hann att hisna, en del att rysa,
en del blev utåtvända, andra inåtvända,
en del omvända.
På något sätt vändes vi alla, eller förvändes.

Som en transparent relief till det som Professor Martin Kylhammar talat om i sin föreläsning under lördagen och Stockholmsutställningen 1930 med mottot ”acceptera” - maskinens guldålder och urbaniseringen - tillägnades Johnny Harry Martinsons Drömstaden ur Dikter om ljus och mörker

Drömstaden ser helt annorlunda ut än vad ritningarna
utvisar.
Som nu denna bro. Så lätt och så lite kostsam.
Den är gjord av morgondimmor och aftondimmor
bemålade med sol.
Husen är av drömt material, solbjälkar. I drömköken
behöver ni bara drömma.
Trafiken ombesörjes av väldiga såpbubblor som brister vid
framkomsten,
ingen skada skedd.
Det uppstår alltid nya.
Gatorna är vatten. Kristallklart. Och människorna kan
konsten
att gå på vatten. Deras gång är dessutom vackrare på
vatten,
varje kvinnas rörelser ljuvliga, en dagdrömmares säkra och
svävande gång.
I drömköket tickar drömklockan.
Staden har inga fasta delar, inga skruvar, inga besvärliga
rör,
inga ledningar, ingen disk. Ni kan bara sitta och låta
staden gå.



Rune Liljenrud